Asma får trygghet i en tuff vardag

11-åriga Asma tvingas sälja näsdukar på Beiruts gator för att försörja sin familj. Men nu har Asma och hennes sex syskon fått en fristad från den tuffa vardagen i flyktinglägret. På Diakonias center får de utbildning, psykologiskt stöd och kunskap om sina rättigheter.

I ett flyktingläger i Libanon lever Asma med sin familj. Det är en farlig miljö där barn är särskilt utsatta. Men på Diakonias center för barn får Asma och hennes syskon en fristad, en plats där de blir stärkta och får vara just barn.

–Jag tycker om att komma till centret för att jag lär mig saker. Och så är det skönt att jag slipper arbeta hela dagen.

Asma är bara 11 år. Ändå får hon och hennes 8-åriga syster axla ett stort ansvar. De båda flickorna står för huvudparten av försörjningen för familjen, som består av mamma, pappa, ytterligare fyra systrar och en bror. Flickorna tillbringar många långa timmar med att sälja näsdukar på Beiruts gator och det var på gatan de först kom i kontakt med personal från Diakonias center för barn som lever i utsatthet. När personalen insåg att systrarna inte går till skolan sökte de upp föräldrarna och övertygade dem om att de båda flickorna skulle få komma till centret åtminstone på förmiddagarna. Nu deltar alla sju syskonen i verksamheten. Förutom att vara med på de gemensamma aktiviteterna på centret får Asma också psykologiskt stöd. En gång i veckan går hon i enskilda samtal hos en psykolog.

Asma är lite blyg, men vill ändå berätta om sig själv och sin familj. Familjen är palestinska flyktingar som först flydde till Syrien, men när kriget bröt ut tvingades de på flykt igen. Nu bor de i utkanten av ett palestinskt flyktingläger i stadsdelen Sabra i Beirut.

–Jag har inga vänner hemma, för jag hinner inte leka med andra barn. Efter att jag varit på centret går jag hem och äter innan jag och min lillasyster måste gå ut för att sälja näsdukar. Det är bara vi två som arbetar av alla syskonen. Jag vet egentligen inte varför men min äldsta syster hjälper mamma. Vi är sex systrar och en bror, så vi är många barn. Mamma ska snart få en ny bebis också. Mamma jobbar inte eftersom hon måste ta hand om oss och pappa är sjuk, så han kan inte arbeta.

Barnrättsprojektet drivs på flera center i Beirut, som alla ligger i områden där många barn lever i utsatthet och fattigdom. Det är en miljö som är allt annat än barnvänlig. Det är trångt, smutsigt och överallt hänger trasiga elledningar farligt nära marken. Asma och hennes familj delar på två rum i en byggnad med råa cementväggar där fukten kommer krypande uppifrån taket. Det finns inga möbler, bara mattor och ett par madrasser. Centret i Sabra har blivit en fristad för syskonen. En fristad där de i första hand kan vara bara barn och få träffa nya vänner.

Till centren kommer barnen för att få grundläggande undervisning, i till exempel arabiska, engelska och matematik. Barnen får också lära sig vilka rättigheter de har, som att de inte kan tvingas arbeta eller gifta sig innan de blir vuxna. De får också lära sig att känna potentiellt hotfulla situationer och vad de kan göra om det finns risk för de ska utnyttjas sexuellt eller som arbetskraft. Pedagogerna på centren försöker också stärka barnen att sätta gränser gentemot både vuxna och barn som inte respekterar dem.

Asmas mål är att lära sig läsa, räkna och skriva så att hon sedan ska kunna bygga på med en yrkesutbildning och på det viset slippa ett liv på gatan.

–När jag blir stor vill jag jobba som frisör. Det är kul att kunna locka håret och sånt, säger hon och ler blygt.