Att trotsa ett cykelansikte

Tjejers möjlighet att ta sig fram i samhället har ständigt motarbetats. Rätten att ärva, äga, studera, arbeta och rösta har inte varit självklar utan vunnits genom kamp för kamp. På samma sätt har tjejer fått slåss mot de mest absurda argument för den självklara rätten att bokstavligen få röra sig framåt. 

Det var länge ett välkänt faktum att kvinnor varken klarar att spela fotboll, springa längre än 200 meter, crawla, boxas och så vidare. All intensiv fysisk rörelse ansågs påverka kvinnans anatomi, utseende och reproduktiva system negativt. När cykeln populariserades i början av 1900-talet varnades kvinnor på samma sätt för att de kunde drabbas av kroniskt cykelansikte – antingen vindpinat och förvridet av ansträngning eller alltför extatiskt på grund av cykelsadelns stimulering av kvinnans nedre anatomi. 

I sekelskiftets Sverige uppfattades det som en ren provokation när kvinnor cyklade, skriver författaren Karin Carlsson i sin bok Kvinnosaker.

Argumenten för att begränsa tjejers rörelsefrihet har varit lika många som de varit absurda. Och de används fortfarande, i Sverige och runt om i världen. Men det räcker nu.  Nu gör vi cykelansiktet till en protestsymbol mot alla absurda argument som begränsat och fortfarande begränsar kvinnor och flickor. Historiskt och idag, här i Sverige och runt om i världen.

Trotsa dagens cykelansikte

I Bangladesh lär Diakonia tjejer att cykla. Här är det fortfarande inte självklart att de får det. Men med hjälp av cykeln kan de lättare och billigare ta sig till skolan. Och att kunna gå i skolan minskar risken för barnäktenskap. När tjejerna lär sig att cykla ökar jämställdheten i landet!

Din gåva gör skillnad.

Stöd Diakonias arbete med att jobba för en mer jämställd värld.

Tack för din gåva!

När du lämnat dina uppgifter kommer de att behandlas av Diakonia. Du har rätt till information om hur dina personuppgifter behandlas.