”Många elever vaknar på natten och skriker av skräck”

I Sudan pågår en av världens mest akuta humanitära katastrofer. Miljoner barn har tvingats på flykt. Ett av dem är tioåriga Atong, som nu bor i Egyptens huvudstad Kairo. Livet är tufft. Skolan har blivit hennes trygga punkt i livet.

När Atongs mamma berättar om våldet som hennes barn har tvingats uppleva isar sig blodet. En natt slog väpnade män in dörren till deras hem i Khartoum, viftade med vapen, slog och hotade att döda föräldrarna framför ögonen på barnen. Där och då tog de beslutet att fly.

"De flesta flyktingarna från Sudan har tvingats fly hals över huvud, och har bara fått med sig kläderna de hade på sig. Många barn har förlorat sina föräldrar. De har sett mycket hemska saker. En del barn har varit utsatta för direkta attacker, haft vapen tryckta mot huvudet. Många elever vaknar på natten och skriker av skräck", säger Majdoleen Abd Algdir, som är rektor för en av skolorna i Världens barn-projektet.

Hon berättar att barnen är väldigt oroliga för framtiden. Deras familjer har svårt att klara det ekonomiska. Många barn jobbar upp till 12 timmar om dagen i fabriker eller som städare och många ensamma mammor måste jobba och lämna barnen hemma i många timmar.

Barn från Sudan har inte rätt att gå i egyptiska skolor. Därför är Världens barn-projektet så viktigt. Det ger Atong och andra sudanesiska barn möjlighet att gå i skolan, de och deras familjer får tillgång till sjukvård, hjälp med mat, kläder och hyra. För barnen blir skolan ett ljus i mörkret. Där finns vuxna som bryr sig, där finns vänner, ny kunskap och något som liknar ett normalt liv.

"Skolan är Atongs trygghet, den betyder allt för henne nu", säger hennes mamma Rose.

Atong vill inte prata alls om de skrämmande upplevelserna hemma i Sudan. Hon minns helst den goda mangon, deras fina hus – som inte längre finns kvar, hur hon lekte med grannbarnen. Men mest fokuserar hon på livet i Kairo, här och nu. Hon hoppas få fortsätta gå i skolan och kanske en dag kunna bli läkare.

"Jag vill hjälpa barn som har skadats och har det svårt", säger Atong.

I stort sett alla barn som har flytt från Sudan bär på trauma. De har sett våld och död. Våldtäkter är vanliga. Många barn är ledsna och deprimerade, en del blir utåtagerande. Barnen har ofta svårt att prata om sina upplevelser. Särskilt svårt är det för de barn som har blivit våldtagna. I skolan får de hjälp av specialutbildade terapeuter att sätta ord på sina känslor.

"Men som rektor måste jag också prioritera. Först måste jag se till att de barn som kommer hit hungriga och törstiga får mat och vatten. Sedan måste de som saknar kläder få hjälp. Och först efter det kommer den psykologiska biten" säger Majdoleen Abd Algdir.

Skolan, som följer den sudanesiska läroplanen, ger barnen struktur, rutiner och något annat att tänka på.

"Många av barnen har levt vanliga liv, i säkerhet, innan kriget kom och de plötsligt kastades in i osäkerhet. Deras rädsla märks på så många sätt. Varje gång ett plan flyger förbi gömmer de sig under bänkarna", säger Majdoleen Abd Algdir.

I skolan får barnen delta i aktiviteter där de får leka och prata med varandra. Och de får lära sig att inte slåss och ta till våld.

"Skolan är viktig för att Atong ska kunna skapa sig en framtid", säger hennes mamma Rose. "För mig är det en självklarhet att hon ska gå i skolan. Jag har inte tagit henne hela vägen hit för att hon ska städa hus och knappt överleva. Jag vill att hon ska få det som jag inte har lyckats uppnå: en bra framtid."