Global jämställdhet lönar sig - har vi råd att låta bli?  

Sveriges röst för global jämställdhet har tappat i styrka. Det gäller såväl i faktiska kronor som i uttalade ambitioner.
Det visar rapporten “Global jämställdhet lönar sig - har vi råd att låta bli?” som även lyfter tre avgörande skäl till varför Sverige måste ta ansvar i kampen för jämställdhet.

2025 har kommit att bli ett viktigt jubileumsår för jämställdheten. FN:s internationella kvinnodag firar 50 år och den globala handlingsplanen för jämställdhet, Pekingplattformen, fyller 30 år. Trots detta, har Sveriges röst i jämställdhetsfrågor tystnat internationellt efter att den feministiska utrikespolitiken slopades.

Rapporten lyfter flera bakslag för Sveriges internationella arbete för jämställdhet. Enbart sedan 2021 har finansieringen minskat med totalt 5 miljarder kronor. Detta trots att utvecklingsbiståndet är ett av det mest kostnadseffektiva sättet för att öka jämställdheten.

– Miljarder kronor tas bort från jämställdhetsarbetet i en tid då det behövs som mest. I en tid när de patriarkala och auktoritära motvindarna blåser allt starkare, ser vi ett Sverige som tar av sig ledartröjan. Regeringen är väldigt tydlig med att biståndet ska vara en kraft för jämställdhet. Om man menar allvar, visar vår rapport att det nu krävs rejäla krafttag, säger Mattias Brunander, generalsekreterare på Diakonia.

Vilket Sverige vill vi vara?
Sverige har historiskt visat att ett litet land kan göra stor skillnad. Med mod och långsiktighet har vi stärkt kvinnors rättigheter globalt, bidragit till fredsprocesser och försvarat demokratiska principer. Men nu tycks vi vika ner oss. Vi har avskaffat målet att avsätta en procent av vårt välstånd till världens fattigaste, slopat den feministiska utrikespolitiken och låtit kortsiktiga, nationella intressen styra. Det bilaterala biståndet till jämställdhet är det lägsta på nära 25 år.

Vi står nu vid ett avgörande vägskäl. När demokratin backar, jämställdheten hotas och klimatkrisen förvärras – ska vi då vända oss inåt och blunda för resten av världen? Har vi verkligen råd att backa från jämställdheten?