”Vi är i samma storm men inte i samma båt”

Växande ojämlikhet och covid-19-pandemin stod i centrum för FN-mötet om utvecklingsfinansiering i mitten av april. Men samtidigt som det råder stor enighet om problemen, saknas konkreta åtaganden. Nu krävs politisk vilja och samarbete för att undvika ett förlorat decennium.

I år ingick Diakonia i den svenska delegationen för FN-mötet för utvecklingsfinansiering som hölls online den 12 till 15 april. Mitt i en omtumlande global kris präglad av växande ojämlikhet diskuterade ministrar, delegater och civilsamhällesorganisationer utmaningar i form av utvecklingsländers växande skulder, global kapital- och skatteflykt och behovet av offentliga investeringar i långsiktig välfärd och återuppbyggnad. ”Vi är i samma storm men sitter inte i samma båt”, var ett uttalande som fångade andan på mötet. Det konstaterades att medan rika länder har spenderat tusentals miljarder på återhämtning står utvecklingsländer inför akuta brister förvärrade av ökande skuldbördor och minskade finansiella inflöden, parallellt med en dränering av statsbudgetar på grund av global kapital- och skatteflykt.

Lägg till minskad jämställdhet, minskat demokratiskt utrymme och en eskalerande klimatkris och vi står inför en perfekt storm. FN:s biträdande generalsekreterare Amina Mohammed slog i sina slutord fast att covid-19 är ojämlikhetsviruset som har spätt på tidigare klyftor mellan länder och människor. Hon konstaterade att det inte bara är moraliskt rätt, utan även ekonomiskt rationellt att stödja utvecklingsländer. Hon och många delegater efterlyste extraordinära åtgärder.

Det var positivt att mötet präglades av en enighet om vikten av multilaterala lösningar och ett ökat fokus på offentliga investeringar i välfärdsystem som gynnar alla. Men en plattform för utvecklingsfinansiering som samlar över 800 organisationer i civilsamhället konstaterar att slutdokumentet som antogs av regeringarna är ”full av retorik men ingen action”. I ljuset av de akuta behoven, men även de strukturreformer som krävs för att bemöta utmaningarna, är det lätt att bli otålig. Världen har inte tid med retorik.

Pandemin har belyst behovet av mer kraftfulla åtgärder för att stoppa den globala kapital- och skatteflykten som sker från alla länder, men som drabbar utvecklingsländer hårdast. När investeringar behövs i sjukvård för att rädda liv är det tydligt att världen inte har råd med detta utflöde, vilket Diakonia har påpekat. Afrika förlorar upp till 89 miljarder dollar per år på grund av olovlig kapitalflykt, enligt UNCTAD. Att stoppa detta utflöde måste ingå i ambitionen att ”build back better” efter pandemin.

Delegater från utvecklingsländer tillsammans med Norge ansåg att vi måste gå bortom att diagnosticera problemen, och nu sjösätta rekommendationerna i FN:s så kallade FACTI-panel, som Norge och Nigeria har lanserat. Diakonias samarbetsorganisation Tax Justice Network Africa framförde behovet av politisk vilja. Civilsamhället och utvecklingsländer gjorde gemensam sak i behovet av att reformera det internationella beslutsfattandet kring skattefrågor, som idag domineras av rika länder. Förslaget att upprätta ett mellanstatligt organ inom FN för samarbete kring globala skattefrågor upprepades på mötet av flera delegater, samt i CSO-kommentaren på slutdokumentet.

På mötet diskuterades även behovet av samarbete för att stärka utvecklingsländers kapacitet att mobilisera skatteintäkter. Sverige deltog i lanseringen av the Addis Tax Initiative (ATI) som skedde på ett sidomöte, och underströk svenskt stöd för de nya målen i ATI om att bland annat främja rättvisa skattesystem som bidrar till minskad ojämlikhet och ökad jämställdhet.

Den akuta skuldkris som många utvecklingsländer står inför har diskuterats under året, bland annat under mötet med Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken i april. Ett 60-tal länder betalar av mer på sina lån än de satsar på sjukvård, och enighet råder om att situationen är akut.

På mötet upprepades den åtgärd som länderna redan har enats om, nämligen att förlänga det så kallade Debt Service Suspension Initiative (DSSI) till året ut, vilket ger utvecklingsländer uppskov på avbetalningar av lån. Men flera hårt skuldsatta länder, däribland Zambia, påpekade att även om uppskov ger ett välkommet andrum som frigör resurser att bemöta pandemin, så är det ingen varaktig lösning på problemet. I en tid då massiva satsningar behövs på sociala trygghetssystem så måste utvecklingsländers finanser stärkas. I det perspektivet är de åtgärder som har vidtagits hittills otillräckliga, vilket framfördes av ekonomen Jeffrey Sachs och olika representanter för bland annat hårt skuldsatta små önationer, men även medelinkomstländer som inte omfattas av skuldlättnader. En stor utmaning, som flera delegater pekade på, är det faktum att privata kreditorer har vägrat delta i initiativet till skuldlättnader.

Civilsamhället och flera utvecklingsländer, däribland representanten för karibiska stater, framförde behovet av att upprätta en oberoende skuldsaneringsmekanism under FN. Plus att skuldavskrivningar bör relateras till länders möjlighet att nå utvecklingsmål, inte enbart ekonomisk återbetalningsförmåga. Förslaget på en multilateral mekanism för skuldhantering är något som civilsamhället drivit i många år, så även i kommentaren på slutdokumentet.