Glädjande om biståndet från Centern

Med sin nya biståndspolitik kliver Centerpartiet fram som en positiv kraft i det globala samarbetet. Från Diakonias håll välkomnar vi goda besked om jämställdhet, skatteflykt och mänskliga rättigheter. Samtidigt ser vi att konfliktperspektivet saknas helt och att den starka tron på näringslivssamarbeten inte ligger i linje med partiets jämställdhetsfokus.

Centerpartiets nya rapport om internationellt utvecklingssamarbete är viktig. Det är nu om någonsin vi måste kraftsamla och låta bli att vända oss inåt eller ställa svenska behov mot globala. Världen behöver vårt stöd och det är uppenbart att Centerpartiet inser att globalt engagemang och effektivt bistånd behövs för att möta de enorma utmaningar som världen nu står inför.

”Sverige vinner på en värld där värderingar som jämställdhet, öppenhet, frihet, rättssäkerhet, demokrati och hållbarhet delas av många”, skriver Centerpartiet i sin rapport. Tillsammans med Socialdemokraterna är Centern det parti som under det senaste året har inbjudit brett till dialog och inspel från olika aktörer och forskare kring utformande av nya program och policys. Det är mycket välkommet, och vi på Diakonia ser detta som ett viktigt tillfälle att lyfta styrkor och svagheter i Centerpartiets rapport.

Centerpartiet identifierar jämställdhet som en förutsättning för att bekämpa fattigdom och förtryck, men ser även jämställdheten som ett mål i sig. Det är viktigt. Flickors och kvinnors rätt till lika makt och resurser är en fråga om mänskliga rättigheter och ska inte villkoras. Det är också bra att rapporten lyfter rätten till mark och bra arbetsvillkor som jämställdhetsfrågor. Man lyfter även fram vikten av lyhördhet för civilsamhällets analyser när det demokratiska utrymmet stryps, vilket är A och O för att kunna lyssna in kvinnorätts- och HBTQI-organisationer och för att kunna ställa om bistånd när det behövs.

Centerns förslag erkänner också problemet med skatteflykt och lyfter att mer pengar strömmar ut från utvecklingsländer än vad som kommer in. Rapporten talar om vikten av transparens. Samtidigt blir det lite motsägelsefullt att de rika ländernas samarbete i OECD kring skatt, det så kallade BEPS-samarbetet, sätts som utgångspunkt. Detta samarbete kännetecknas av sekretess och möjliggör inte för de som lever i fattigdom och förtryck att få insyn.

Bistånd kan på ett helt annat sätt än ökad handel, tillväxt och investeringar riktas till människor och organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter. Det är grupper som idag med stöd av internationellt bistånd kan och vågar göra det nödvändiga jobbet att hålla stater och företag ansvariga för brott mot mänskliga rättigheter och humanitär rätt.

Centerpartiets löfte om att avsätta en hundradel av vårt välstånd till bistånd är mycket välkommet i tider där andra svenska partier är beredda att närmast slakta biståndet.

Centerpartiets rapport talar mycket om samverkan mellan näringsliv och bistånd. Detta är en gammal diskussion som är del av internationella överenskommelser och forskning kring hur biståndet kan bli effektivt gentemot de människor som lever i fattigdom, konflikt och förtryck. Här finns stora risker. Dels når näringslivssatsningar inte alltid de med störst behov, dels kan det i praktiken bli ett indirekt bundet bistånd som brister i transparens på grund av affärssekretess, vilket gör det svårt att utvärdera resultat. Det jämställdhetsperspektiv som Centerpartiet efterlyser måste också finnas med i partiets politik för den privata sektorns roll i utvecklingssamarbetet. Enligt en rapport från 2020 publicerad av Expertgruppen för biståndsanalys hade bara två procent av biståndet via privatsektorinstrument jämställdhetsfokus. Samma siffra för övrigt bilateralt bistånd var 40 procent.

Diakonia välkomnar Centerpartiets initiativ att tydligare vilja se resultaten som det svenska kärnstödet till FN-organisationer bidrar till, eftersom det är viktigt att svenska prioriteringar kopplade till jämställdhet och antikorruption får tydligt genomslag även här. Vi är dock kritiska till att minska denna typ av finansiering. Dels utifrån behovet att snabbt kunna ställa om verksamhet utifrån stora kriser som till exempel nu under rådande pandemi. Men också för att Sverige som global ledare inom flexibel finansiering till multilaterala organisationer i stället kan driva på att fler länder ökar sin flexibla finansiering och på så sätt bidrar till dessa organisationers helhetsresultat. Detta skulle göra att fler länder tar ansvar för att skapa en mer flexibel FN-sektor och minska FN-organisationernas finansiella sårbarhet.

Med det fortsatt starka sambandet mellan fattigdom och våldsam konflikt och den konsensus som råder kring att långsiktigt utvecklingsbistånd, oavsett inriktning, måste vara konfliktkänsligt – är det förvånande att detta samband knappt behandlas i det biståndspolitiska programmet. På samma sätt som jämställdhets- och miljöperspektiven måste beaktas i utformningen av strategier mot fattigdom i dag kräver djupgående och beständiga utvecklingsresultat att konfliktperspektivet finns med. Centerpartiets program hade stärkts genom att explicit koppla målen till viktiga strukturella faktorer för hållbar fred. Det är framför allt i konfliktdrabbade områden som den extrema fattigdomen koncentreras, och där riskerar löftena i Agenda 2030 att eka tomt om nio år.