En flicka vid ett träd
Cykelprojektet

Lär känna Tori från Diakonias cykelprojekt

Går det att bygga jämställdhet med en cykel? Diakonias cykelprojekt i Bangladesh har bevisat att det är möjligt. Tori är en av tjejerna som fått lära sig cykla. Nu är hon en förebild för yngre tjejer.

Hon heter Sultana men alla kallar henne Tori. Hon är på många sätt en alldeles vanlig tonåring. På samma gång självsäker och blyg, skrattig och allvarlig. Hon bor i ett litet hus av korrugerad plåt tillsammans med sin mormor och två småsyskon. Runt samma gård bor också Toris morbror, hans fru och deras barn – Toris kusiner. Hennes föräldrar bor och arbetar i Dhaka eftersom arbetsmöjligheterna i den lilla byn är få. Och även om det bara är drygt tio mil mellan byn och huvudstaden tar det många timmar att färdas på de gropiga och skumpiga vägarna. Det är långt mellan besöken och Tori berättar att hon saknar föräldrarna mycket.

Men hennes hela kroppsspråk förändras när vi börjar prata om cykling. Ögonen glittrar och skrattet bubblar när Tori berättar vad Dakonias cykelprojekt har gett henne.

En flicka med cykelhjälm

– Den första gången jag cyklade själv…vilken känsla. Jag susade förbi alla människor på vägarna och alla tittade på mig, säger Tori och gestikulerar ivrigt.

Swisha en gåva

Din gåva är viktig. Tillsammans förändrar vi världen!

Varför behöver vi din epostadress?

Läs mer om hur vi använder och behandlar dina personuppgifter i vår integritetspolicy.

En femtedel gifts bort innan sin 15-årsdag

Vi sitter under ett träd på den dammiga skolgården utanför Toris skola. Det är en varm dag och luften är fuktig. Tori skrattar och pratar på smattrande snabb bengali. Tolken har fullt sjå att hinna med att översätta. Tori berättar för oss om sina framtidsplaner

– Jag vill bli journalist! Jag gillar att prata med människor och lyssna när andra berättar. Jag skulle vilja resa till andra länder, lära mig om andra människor.

I svenska öron kan det här låta som vardagsmat. Att planera för sin framtid, utbilda sig, få ett jobb. Men för en tonårig tjej i Bangladesh är det långt ifrån självklart. En femtedel av alla tjejer gifts bort innan de fyllt 15 år. Och då blir hushållssysslor, hemmet och familjen högsta prioritet istället för utbildning och yrkesliv.

Tre glada flickor i skoluniform
Tori och hennes vänner bor i ett område där barnäktenskap är vanligt. Men med cykelprojetet ändras det.

Men Tori vet vad hon vill. Hon nickar mot vår fotograf Gustav och hans stora kamera.

– Jag skulle gärna vilja testa den där. När jag blir journalist måste jag ju kunna ta bilder.

Skolflickan Tori håller en kamera och ler

Gustav lämnar över kameran till Tori. Hon tar emot den försiktigt. Den är tung, nästan för tung. Men Tori är stark. Hon får en snabbkurs i kamerans funktioner och hur hon ska göra för att ta en bild. Så riktar hon kameran mot sina kompisar som står och hänger nyfiket kring henne. Klick, klick, klick!

– Det här känns så bra! Det är första gången jag håller i en kamera! säger Tori och skrattar högt.

Kameran smattrar och när vi efteråt går igenom bilderna ser vi alltifrån poserande tonårskillar till blommande träd. Och himmel, massor av bilder på den blå himlen.

Tori lämnar lite motvilligt tillbaka kameran till Gustav. Jag kommer på mig själv med att önska att det inte ska dröja alltför länge tills nästa gång Tori får hantera en kamera.

Det är tydligt att cykelprojektet är så mycket mer än en cykelskola för tjejer. Det är en chans att bryta trånga normer, det innebär ökad kunskap om mänskliga rättigheter och, kanske viktigast av allt, det ger de här tonårstjejerna självförtroende.

Skolungdomar i ett klassrum av stolpar och plåt
Tori och hennes vänner i klassrummet.

Cykla mot frihet

Tori är en av alla hundratals flickor som nu erövrar gatorna i Bangladesh på cykel, och cyklar mot sin framtid.