Diakonia - Människor som förändrar världen
Diakonia i debatt i SvD den 18/4-2019.

Debatt i SvD: "Vi står med dem som försvarar folkrätten. Och ni?"

När C, L, KD och M efterlyser en bättre relation med Israel behövs ett klargörande. Sverige måste försvara folkrätten och det utrymme som finns för att kritisera kränkningar av mänskliga rättigheter, oavsett vem som begår dem. Relationen med enskilda länder får inte gå före civilbefolkningens rätt till ett värdigt liv, skrev Georg Andrén på SvD-debatt den 18/4.

2019-04-29

Valet i Israel är över. Sittande premiärminister Benjamin Netanyahu lovade före valet att annektera ännu mer territorium på Västbanken och vann återigen makten. Omvärlden reagerade med tystnad. Tyvärr är det inte överraskande. Att president Trump så tydligt ger efter för Israels ockupationspolitik bekräftar den inställning som omvärlden har haft till Mellanösternkonflikten under årtionden – samtidigt som man pratar om en självständig palestinsk stat vid sidan om Israel, den så kallade tvåstatslösningen, så accepterar man i praktiken en enstatslösning genom att normalisera annekteringar och utbyggnaden av bosättningar.

Folkrätt utifrån andra världskrigets erfarenheter

Det är inte bara destruktivt för palestinierna och för många israeler, det underminerar också folkrätten. Folkrätten styr exempelvis hur en ockupationsmakt ska förhålla sig till civilbefolkningen i det ockuperade territoriet. Många av dessa humanitära regler antogs av det internationella samfundet 1949 med andra världskrigets erfarenheter och alla krigets offer i färskt minne. Reglerna ligger till grund för det vi idag kallar krigsförbrytelser och är en del av svensk lag.

Enligt folkrätten måste de stridande parterna i väpnade konflikter, inklusive under ockupation, skydda civilbefolkningen. Man får inte sikta mot civila mål i krig och inte heller göra det möjligt för den egna befolkningen att flytta in och bosätta sig på ockuperad mark. Men det är inte bara konfliktens aktörer som ska följa folkrätten – alla länder har åtagit sig att reagera när humanitär rätt inte respekteras.

Utrymmet mitt emellan parterna

Svensk utrikes- och säkerhetspolitik har, oavsett politisk färg, länge styrts av principen att vår samverkan med andra länder, EU och FN bygger på folkrätten. Sverige ses som en förkämpe för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Det borde vara en självklarhet för Sverige att försvara de mänskliga rättigheterna och därmed ställa sig i det legala och humanitära utrymme som uppstår mitt emellan parterna i en konflikt. Det är ett utrymme som inte är beroende av lojaliteter, som definieras av rättigheter och skyldigheter och som grundar sig i alla människors lika värde och rätt till upprättelse. I sällskap av Röda Korset, FN, israeliska och palestinska människorättsorganisationer – och många palestinier och israeler – har vi valt att ställa oss i det utrymmet. Men befinner sig de svenska riksdagspartierna där?

Vad menar C, L, KD och M med förbättrad relation?

I den debatt som följde på regeringens utrikesdeklaration i februari lyfte Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna att Sverige behöver förbättra relationen med Israel. Men de nämnde inte att det inte får ske på bekostnad av de folkrättsliga skyldigheter som Sverige har som stat och som medlem av det internationella samfundet.

Menar partierna att Sverige ska sluta kritisera kränkningar av folkrätten och ta ställning för Israel om det är vad Israel kräver för att bygga upp relationen? Vi hoppas få ett klargörande från partierna om att svensk utrikes- och säkerhetspolitik även i fortsättningen ska stå upp för civilbefolkningen och de som försvarar de mänskliga rättigheterna i konfliktområden.

Tystar och motarbetar kritiska röster

Det gäller kränkningar från såväl Israel som Palestinska myndigheten och Hamas, som alla har visat sig oförmögna att respektera folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Alla tre parter stämplar kritik som politiserade angrepp, vilket effektivt försvårar arbetet för dem som befinner sig i det legala och humanitära utrymmet. I stället för att ta till sig kritiken försöker parterna slippa granskning genom att tysta och motarbeta kritiska röster. Ett svenskt ställningstagande för den ena eller den andra parten understödjer denna taktik.

Inkonsekvent användning av rapportering

Bristen på logik framgår tydligt när politiker ena dagen citerar rapporter från palestinska människorättsorganisationer om att Hamas eller Palestinska myndigheten bryter mot folkrätten, och dagen därpå försöker stoppa samma organisationer från att rapportera om israeliska folkrättsbrott.

Det är just utrymmet som finns mitt emellan de stridande parterna, som världens stater har tagit på sig att värna, både för civilbefolkningens skull och för de organisationer som finns på plats för att hjälpa och skydda.

Ställningstaganden baserade på folkrätt 

Vi anser att ställningstaganden ska baseras på folkrätten och inte utgå ifrån lojalitet eller relationer med en part i en konflikt. Att argumentera utifrån en pro-israelisk eller pro-palestinsk retorik är föråldrat och urholkar folkrätten. Vi förväntar oss att alla svenska partier som tror på alla människors lika värde tydliggör att Sverige både kan och ska försvara det utrymme som folkrätten ger att kritisera kränkningar av mänskliga rättigheter och humanitär rätt. Oavsett vem som begår brotten.

Georg Andrén, generalsekreterare Diakonia

Debattartikeln publicerades på SvD-debatt 18/4-2019