Diakonia - Människor som förändrar världen

Tre önskningar för utrikespolitiken 2020

Håll biståndsdebatten nyanserad, förstå att transparens är lika med demokrati och låt inte företagen komma undan sitt ansvar för mänskliga rättigheter. Det är vad Diakonia önskar ska återspeglas i utrikespolitiken och utrikesdeklarationen under detta år, skriver Magnus Walan.

2020-02-05

1. En nyanserad biståndsdebatt

Det var bra att partierna i Januariavtalet slog fast att de står för principen att avsätta motsvarande en procent av BNI i bistånd, det behövs. Samtidigt måste vi självklart våga problematisera biståndet. Det ska förändras i takt med att världen förändras. Vi vet att biståndsarbete innebär risker och svårigheter. Vi har exempel på förskingringar och korruption. Ibland blir det fel. Ibland är det svårt att redovisa resultat. Att däremot påstå att biståndet genomsyras av korruption och har dåliga resultat är felaktigt och osakligt. Vi ser en växande populistisk debatt där rapporter om brister och förskingring av biståndsmedel leder till osakliga generaliseringar, som när självutnämnda experter i Aftonbladet TV påstår att 30 procent av FN:s och Sidas bistånd går till korruption helt utan faktamässig grund

Vi har alla ett ansvar för att göra debatten faktamässig och nyanserad och att utmana och besvara generaliserande uttalanden. 

2. Transparens är demokrati!

Min andra önskan handlar om insikten att transparens i företags betalningar är en demokratifråga. Trots att den svenska regeringen ofta talar om åtgärder mot skatteflykt visade Svenska Dagbladet i en stor genomgång den 28 december hur finansminister Magdalena Andersson vid flera tillfällen har motarbetat att stoppa internationell skatteflykt, både i Sverige och i EU. Regeringens argument att man inte vill att EU ska få mer makt att beskatta håller inte. Sverige har under Alliansregeringen redan röstat igenom ett EU-förslag om offentlig land-för-land-rapportering för banker och företag inom gruv- och skogsindustrin 2013 och fick då stöd av S, MP, L och C. Partier som i dag motsätter sig EU-krav på öppenhet i företags betalningar. I det hemliga informationsutbytet kring skatter inom OECD ingår nu bland andra Ryssland, Kina, Turkiet och Saudiarabien. Utbytet är mellan myndigheter – utan krav på öppenhet för medborgarna. Tydligen menar S, L och C att det räcker att myndigheter har informationen. Jag tycker som EU-parlamentet och många av EU:s medlemsstater att informationen ska vara offentlig.

Frågan kommer att återkomma och då är frågan om Sverige ska fortsätta agera bromskloss i EU och ställa sig på samma sida som länder som på många sätt klassas som skatteparadis: Luxemburg, Malta, Cypern och Irland. Skatteflykt drabbar fattiga länder hårdare än rika. Det handlar både om att länder med fattigdomsproblem förlorar skatteintäkter, men också om att bekämpa korruption.

3. Företagen ska hållas ansvariga

Min tredje önskan handlar också om mänskliga rättigheter, om att svenska företag måste göra grundläggande aktsamhetsprövningar kring mänskliga rättigheter i sitt arbete. Gång på gång hör vi om hur svenska företag avslöjas med att på olika sätt bryta mot grundläggande mänskliga rättigheter. Det är dags för Sveriges regering och riksdag att utreda hur en sådan lagstiftning kan se ut.