Diakonia - Människor som förändrar världen

Stick inte när biståndet behövs som mest

Håll emot populisterna i EU och packa inte väskorna och dra när den demokratiska situationen i ett land försämras, det är huvudbudskapen från Diakonias generalsekreterare Georg Andrén i detta öppna brev om biståndet till våra nya ministrar.

2019-01-30

Hej Stefan Löfven, Margot Wallström och Peter Eriksson!

Vi på Diakonia har sett fram emot att en ny regering tar plats, och tog med spänning del av regeringsförklaringen förra veckan. Jag vill dela våra förväntningar på er om biståndet. Till att börja välkomnar vi det fokus på globala utmaningar och de konsekvenser det får för den inrikespolitiska agendan som förklaringen bekräftar. Det anslaget understryker vikten av att se Sverige som en ansvarsfull del av en global gemenskap.

Svenska politiska beslut om ett fossilfritt samhälle, en svensk säkerhetspolitik som vilar på internationella regler och en tydligare inkludering av kvinnor i fredsprocesser är goda exempel på hur vi kan bidra till ökad säkerhet och ökad hållbarhet. Vi vet att en feministisk grundanalys är central för att uppnå långsiktigt hållbara resultat, och uppskattar därför naturligtvis att ni fortsätter att kalla utrikespolitiken feministisk. Vi uppmärksammar också att ni ser behovet av att stärka demokratin på hemmaplan och att ni inrättar en särskild myndighet för mänskliga rättigheter. Demokrati, rättsstatens principer och respekten för mänskliga rättigheter är ett strävsamt arbete dag för dag. Vi möter det i de 25 länder vi verkar i, men det äger sin giltighet även i Sverige. 

Med detta sagt har vi två tydliga förväntningar på er.

Det första gäller EU. Senare i vår går vi till EU-val, ett val som kommer att stå mellan populism och stängda gränser å ena sidan, och öppenhet och internationell solidaritet å andra. Valet kommer naturligtvis också att påverka EU-biståndet. Just nu sitter man i slutförhandlingar i Bryssel om ett nytt ramverk för biståndet, och det finns all anledning att vara vaksam. Det finns ett starkt tryck från flera medlemsländer att låta inrikespolitiska hänsyn och egenintressen styra biståndet. Genom att föra samman olika delar av EU:s externa instrument under samma hatt öppnar man för att låta biståndet lösa migrationspolitiska och säkerhetspolitiska behov i stället för att fokusera på fattigdomsbekämpning och respekt för mänskliga rättigheter. Här måste Sverige driva på hårt för att säkra ett tydligt fattigdomsfokus och stå upp för en tydlig dialog om internationell rätt och respekt för mänskliga rättigheter.

Sedan har vi det av er aviserade demokratifokuset. Bra! Det som nu krävs är en offensiv satsning på demokrati i biståndet. Här vilar ett särskilt ansvar på Sverige. Det svenska biståndet är just nu föremål för granskning av OECD, och vi har skäl att tro att Sverige återigen kommer att falla väl ut i denna granskning. Långsiktighet, fattigdomsfokus och en seriös jämställdhetsanalys har länge varit adelsmärken för det svenska biståndet, och med den erfarenheten i ryggen är nu utmaningen att ta sig an dramatiskt förändrade förutsättningar för det statliga biståndet. I land efter land ser vi hur makteliten sluter leden. Allt mer auktoritära regimer trotsar rättsstatens principer och trakasserar, förföljer, arresterar och mördar oblygt oppositionella, journalister och människorättsförsvarare. I det läget är en internationell närvaro oerhört viktig, en närvaro som ställer tydliga krav på att internationellt överenskomna regler efterlevs och som bistår med stöd till förändringsaktörer och försvarare av demokratin. Tyvärr drar sig allt fler länder sig undan denna internationella solidaritet. Sverige måste därför kliva fram ännu tydligare, stå upp för människorättsförsvarare, och, inte minst våga vara kvar även när de politiska förutsättningarna försvåras. När Palestinska myndigheten, regimen i Kambodja eller den nyvalda regeringen i Zimbabwe trycker till oppositionen och gör sig skyldiga till övergrepp mot oppositionella eller oliktänkande gäller det att inte gripas av panik och frysa biståndet. Då kan det vara nödvändigt att ställa om biståndet och söka upp förändringsaktörer i staten eller inom det civila samhället.

Att i det läget packa sina väskor och dra vore ett oerhört svek mot kvinnor och män som kämpar för rätten att leva sina liv fria från fattigdom och förtryck. Nej, här gäller det att hålla hårt i rättighetsperspektivet och bedriva ett innovativt, flexibelt och modigt bistånd.

Välkomna till jobbet!

Georg Andrén,
generalsekreterare för biståndsorganisationen Diakonia