Vi minns eldsjälen Karl-Axel med värme

Diakonias tidigare generalsekreterare Karl-Axel Elmquist har gått bort, 93 år gammal. Med sitt engagemang för mänskliga rättigheter och ekonomisk rättvisa lämnade han ett stort avtryck efter sig vart han än gick. Han var en sann inspiratör och eldsjäl som lagt grunden till dagens Diakonia där lokalt ägarskap och långsiktighet utgör grunden för att bekämpa världens orättvisor och fattigdom.

År 1979 blev Karl-Axel Elmquist Diakonias generalsekreterare, och i samband med det även organisationens första chef på heltid. Under de många år han satt vid rodret kämpade han outtröttligt för en rättvis värld och ett hållbart bistånd.

Ett av Karl-Axels första initiativ var att göra något åt organisationens dåvarande namn Frikyrkan Hjälper. Redan sedan starten 1966 hade man haft klart för sig att man skulle jobba tillsammans med lokala samarbetspartners, snarare än att göra saker på egen hand. Men tack vare Karl-Axel stärks denna grundidé ytterligare. För honom var det en självklarhet att jobba tillsammans med aktörer från alla religioner och att utgångspunkten i detta samarbete alltid skulle vara deras analys, deras vilja till förändring och deras agenda. Då blev ord som ”kyrka” och ”hjälper” problematiska och 1982 antas istället namnet Diakonia – det grekiska ordet för omsorg eller tjänst. Vid ett besök i Sydafrika under kampen mot apartheid lär en av våra samarbetspartners ha sagt att ”endast Diakonia frågar oss vad vi vill göra, alla andra talar om vad vi ska göra”.

Karl-Axel var pastor och teolog och under hans tid på Diakonias sker en teologisk och ideologisk fördjupning av Diakonias syn på omvärlden och sitt uppdrag. Det handlade om vikten av att jobba långsiktigt och strategiskt med att angripa orättvisornas och fattigdomens grundorsaker snarare än att bara ta sig an dess olika yttringar. Att uppnå hållbara resultat helt enkelt. Dessa tankar tog sig uttryck i idéskriften Tro är handling som sedan resulterade i Diakonias första globala policy och dess fyra huvudteman: demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och ekonomisk rättvisa.

Det är därför ingen underdrift att påstå att Karl-Axel Elmquist var drivande för att lägga grunden till vad Diakonia är idag. Frågan är om vi inte kan gå ännu längre och säga att han har varit en betydande röst i framväxten av det moderna biståndet i Sverige. I samtal med människor som arbetat med Karl-Axel framträder bilden av en synnerligen driven, orädd och sann eldsjäl. Därtill var han en naturlig kommunikatör och opinionsbildare med stor talang för att förmedla sitt engagemang och sin kunskap i tal och skrift. Från och med den stund Karl-Axel lyfte luren och ringde till regeringen och argumenterade för att en procent av Sveriges BNI borde gå till bistånd har Diakonia varit en stark röst i den svenska biståndsdebatten.

Diakonia växte inte enbart i externa betraktares ögon under Karl-Axels tid. Organisationen växte även internt. Nya kontor i ett antal länder på såväl regional som nationell nivå etablerades för att på bästa sätt kunna stötta lokala samarbetspartners och personalstyrkan ökade både ute i världen och i Sverige. År 1991, ett par år innan han slutar som generalsekreterare, blir Diakonia till slut en fristående egen juridisk person som fem frikyrkors gemensamma biståndsorganisation.

Som pensionär ville Karl-Axel få mer tid till att skriva och fortsätta att driva opinion, men tyvärr satte en stroke stopp för planerna. Klar i huvudet in i det sista ville han ändå skriva något till vår nya regering för att hjälpa dem att förstå. Men tiden räckte inte till.

Nu är det vårt ansvar att förvalta det arv som Karl-Axel lämnar efter sig och fortsätta vara en orädd röst för solidaritet, hållbarhet, rättvisa, och lokalt ägarskap. En stor eldsjäl har lämnat det fysiska jordelivet, men hans idéer lever kvar i vårt DNA. För det är vi synnerligen tacksamma.

Mattias Brunander, tillförordnad Generalsekreterare, Diakonia