Nu är Irina och hennes barn i säkerhet

När tio veckor har gått sedan Ryssland invaderade Ukraina befinner sig en tredjedel av den ukrainska befolkningen på flykt. Men fortfarande är miljoner människor kvar i områden där kriget pågår, utan möjlighet att kunna ta sig därifrån. Katastrofen har tagit enorma proportioner.

Mitt i denna tragedi kan vi hjälpa människor att överleva.
Irina är en 31-årig sjuksköterska som innan kriget i Ukraina bodde i Donetsk med sin man och barnen Tapolina, 8 år och Mathou, 5 år. Det var då. Nu bor de tillsammans med cirka 90 andra personer i ett flyktingcenter i västra Ukraina. Här är de trygga. De har mat, en sovplats och stöd.

I början av kriget kallades Irinas man in i militären och Irina och barnen flyttade in hos hennes föräldrar. Huset hade ingen källare så när striderna var nära kröp Irina och barnen ihop under en hög med möbler.

Irina berättar:
– Under krigets första dagar försökte jag säga till barnen att det var åska, men när missilerna slog ner i närheten började barnen skrika och vägrade lämna sin hemmabyggda ”möbelkoja”. De åt där och de gjorde sina behov där. De var så rädda. Jag insåg att situationen var ohållbar, vi kunde inte vänta, utan var tvungna att ge oss av.

Resan västerut var lång och svår, på ett av tågen befann sig tjugo gånger fler människor än vad det fanns säten!

På flyktingcentret i västra Ukraina upplever de en relativ trygghet, men den är skör. Rädslan för att kriget ska komma närmre finns hela tiden i bakhuvudet. Likaså oron för Irinas föräldrar som vägrade lämna sitt hus och är kvar i Donetsk. Åttaåriga Tapolina försöker följa med i skolan via distansundervisning så gott det går, men flyktingcentret är inte en optimal miljö för att få studiero. Till hösten är det meningen att Mathou ska börja skolan. Ingen vet hur det blir med hans skolgång.

Irina vill inte lämna Ukraina. Hennes mamma, pappa och syster är kvar i landet.
– Om jag skulle få besked om att den ukrainska flaggan vajar i våra städer så skulle jag vara på tågstationen inom en halvtimme, berättar hon. Men som läget är nu kan vi inte återvända. Städerna lyder under en annan flagga. Vi vill inte leva där. Och dessutom är vi inte tillåtna att återvända eftersom min man är i armén.

Allt det här är möjligt tack vare generösa gåvor från Diakonias givare. Över 81 000 flyktingar från Ukraina har fått del av hjälpinsatserna från Diakonias samarbetsorganisationer inom vårt globala nätverk Act Alliance.