MR-försvarare får Per Anger-priset

Årets Per Anger-pris går till Brito Fernando, som under mer än 35 år har kämpat för sanning och rättvisa för tiotusentals familjer som kräver att få veta vad som hänt deras försvunna nära och kära.

Den 27 oktober varje år samlas familjer vid en vägkorsning i staden Seeduwa, strax utanför Sri Lankas huvudstad Colombo. De kommer med fotografier på sina försvunna anhöriga, personer som blivit bortförda och aldrig återvänt eller återfunnits. På platsen står ett monument täckt av över 800 fotografier på människor som är försvunna. Varje fotografi har placerats där av en anhörig som fortfarande väntar på sanningen. Bland dem står Brito Fernando, precis som han gjort sedan 1991, då han var med och initierade den årliga minnesceremonin i Seeduwa.

– Jag känner deras sorg och deras tårar. De slutar aldrig gråta, säger han. Jag vill hjälpa dem, åtminstone genom att få fram sanningen.

Brito Fernando, 72 år, är grundare och ordförande för Families of the Disappeared (FoD), en organisation som representerar över 20 000 familjer från hela Sri Lanka. Sedan 1989 har han kämpat för rättvisa för familjerna till tiotusentals personer som ofrivilligt försvunnit under landets årtionden av väpnade konflikter och politiskt våld.

Få hade kunnat förutspå Brito Fernandos bana. Han påbörjade en utbildning till katolsk präst, men blev sen politiskt och fackligt engagerad. Det var det våldsamma mordet av två av hans bekanta, Ranjith Herath och M. Lionel, 1989, som förändrade allt.. Deras kroppar hittades skjutna och brända vid vägkorsningen i Seeduwa.

– Händelsen tog mycket hårt på mig. Om jag hade gått dit den dagen, hade det varit jag som låg där, säger Brito Fernando. 

Tillsammans med Ranjiths fästmö, Jayanti Dandeniya, började han organisera familjer till försvunna och det växte till en nationell rörelse. Brito Fernando grundade formellt organisationen Families of the Disappeared (FoD) 2004, vilken lyckats samla och ena anhöriga från alla samhällsgrupper i Sri Lanka.
Skalan på den kris som FoD hanterar är enorm. Sri Lanka har en av världens värsta högsta siffror för ofrivilliga försvinnanden. Enligt FN:s arbetsgrupp för ofrivilliga försvinnanden har landet näst flest öppna fall i världen. Krisen speglar decennier av politiskt våld: en brutal statlig nedslagning av ett vänsteruppror i södern på slutet av 1980-talet, följt av ett 26 år långt inbördeskrig mellan regeringsstyrkor och den tamilska separatistgruppen Liberation Tigers of Tamil Eelam (LTTE). Kriget avslutades 2009, efter ett slutskede präglat av omfattande dödande och stort lidande bland civila. Under denna period fördes tiotusentals människor bort av staten, beväpnade grupper eller paramilitära organisationer och har aldrig återfunnits. . Än idag är majoriteten av fallen olösta och ingen har straffats.

– Försvinnande betyder att det är ett pågående brott, ett evigt brott, säger Brito Fernando. Regeringen har ansvar att berätta för familjerna om personen är i livet eller inte. Bara då kan de själva få ro.

Det som särskiljer Brito Fernandos arbete är inte bara hans personliga mod, utan hans förmåga att ena familjer över Sri Lankas djupa etniska, religiösa och språkliga klyftor som bottnar i ojämlikhet. . Han samlar singaleser, tamiler och muslimer från söder, norr och öst, i ett land där den typen av broar historiskt varit svåra att bygga.

Den årliga minnesceremonin den 27 oktober, har sedan starten 1991, vuxit till ett landsomfattande evenemang. Rörelsen som Brito Fernando lett och mobiliserat i årtioenden pressade Sri Lankas regering att 2016 ratificera FNs konvention om skydd för alla personer mot tvångsförsvinnanden och inrätta en statlig enhet för saknade personer samt en mekanism för ersättning till drabbade anhöriga. Men framstegen har i nuläget stannat av.

– Varje 20:e till 30:e år uppstår ett uppror i Sri Lanka. Tusentals ungdomar har dödats eller försvunnit, säger Fernando. Genom att berätta sanningen för föräldrarna, och genom att ge dem kompensation och rättvisa, kan vi bidra till att det inte ska hända igen.

Brito Fernandos arbete har kommit med ett högt personligt pris. Han har blivit arresterad och häktad flera gånger, fått sitt hem attackerat och upprepade gånger blivit kallad till förhör av landets Terrorism Investigation Division (TID). Han har utmanat de anklagelser som legat till grund för hans frihetsberövande och vunnit en process mot staten i högsta domstolen. När han får frågan var hans styrka kommer från är svaret enkelt:

– Jag verkar som människorättsaktivist tack vare de familjer som alltid står bakom mig, som alltid går vid min sida och som alltid står emot regeringens hot.

Brito Fernando fick beskedet att han vunnit Per Anger-priset när han åkte hem på bussen efter en protest mot ett förslag till ändring av landets terrorism lagstiftning, den s.k. Prevention of Terrorism Act – detta är talande för hur han lever sitt liv.

– Det här priset är inte till mig. Priset är till de familjer som har kämpat i över 35 år utan att ge upp. Detta är en uppmuntran för dem. säger han.

För Brito Fernando innebär priset också ett budskap:

– Vår regering saknar politisk vilja. Om de inte har den politiska viljan, kommer kampen att fortsätta i 20, 30, kanske 100 år till. Den svenska regeringen kan sätta press för att skapa den politiska viljan och uppnå ansvarsskyldighet för dessa familjer. säger han.

Diakonia, som nominerade Brito Fernando till priset, välkomnar erkännandet som ett tecken på internationell solidaritet:

– Brito Fernandos mod och engagemang under mer än tre decennier är precis vad Per Anger-priset står för. Detta erkännande tillhör inte bara honom, utan varje familj i Sri Lanka som vägrat låta rättvisan och sanningen begravas. Påtvingade försvinnanden är ett särskilt grymt folkrättsbrott som ofta innebär ett livslångt lidande för anhöriga. Diakonia är stolt över att stå vid hans sida och vid sidan av de tusentals familjer vars motståndskraft fortsätter att inspirera oss alla, säger Mattias Brunander, Diakonias generalsekreterare.

För Brito Fernando är kampen långt ifrån över, och han tänker redan på vem som ska föra den vidare:

– Nu måste vi fortsätta, och ni måste fortsätta, att få fram sanningen. Annars tappar den tredje generationen hoppet och då vet regeringen att frågan om försvinnanden kommer att dö ut. Vi måste hålla den levande och påminna allmänheten om att det här hände, och att det kan hända igen.