I skenet av ett stearinljus 

Jag läste nyligen en text från Dániel, en av mina kollegor som arbetar på plats inne i Ukraina. När jag kom till sista meningen kändes det som att någon slog mig hårt i magen. De löd: ”Denna artikel skrevs i skenet av ett stearinljus”.

Där och då blev det så påtagligt vad det innebär att inte ha el. Att rapportera till världen utanför om den fruktansvärda situationen i Ukraina. Och att sitta och skriva utan att kunna tända lampan. Vi har säkert alla någon gång upplevt stressen när man glömt laddaren till en dator eller mobiltelefon och batterinivån sakta tickar ner tills telefonen slocknar. Föreställ dig att leva i ett samhälle där all el kan stängas av när som helst. Och du aldrig vet när den kommer tillbaka.

Nästan alla samtal i Ukraina börjar nu med:

”Har du el? Har du vatten?”

Att sakna el och vatten har blivit det nya normala. Elen slås på några timmar per dag. Människor anpassar sig så gott det går. Men det är inte alltid möjligt. Vi har träffat Darina som tar hand om sin sjuka pappa. Han är beroende av maskiner för att överleva. Ett dyrt batteri har blivit räddningen som förser maskinerna med el vid strömavbrott. Men det varar inte för evigt. Stressen Darina känner är enorm, ett totalt strömavbrott skulle vara förödande.

– Tänk om vi får strömavbrott i dagar, säger hon. Batteriet håller en halv dag, men sen….

Darina är långt ifrån ensam om sin desperation. Hon har fått del i Diakonias samarbetsorganisation Acts stödprogram. Genom det stöttar vi hushåll som tar hand om äldre eller funktionsnedsatta personer, familjer med gravida eller ammande kvinnor och familjer där bara en vuxen har ansvar för barn.

Ukraina går mot en vinter som blir kall och mörk, med stor risk för att både strömavbrott och vattenbrist blir allt vanligare. Vårt arbete för att skydda de mest sårbara fortsätter.

Text av Julia Gerestrand, insamlingsansvarig på Diakonia