Det här lovar partierna om biståndet

Diakonias partienkät 2025 visar att en majoritet av Sveriges riksdagspartier vill ha ett generöst bistånd. Hela sex av åtta står bakom åtagandet om en procent. Dock saknas en tydlig tidplan för när, och hur, höjningen ska ske.

Diakonia har inför årets Almedalsvecka ställt åtta frågor till riksdagspartierna om inriktningen för svenskt bistånd. Det är viktiga frågor som har stor effekt på hur vi möter svåra utmaningar som klimatförändringarna, ökade konflikter och kriser och det växande motståndet mot kvinnors, flickors och hbtqi+ personers rättigheter.
 
Årets partienkät toppas av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, följt av Centerpartiet och Socialdemokraterna. De två regeringspartierna Liberalerna och Kristdemokraterna placerar sig därefter. Detta då de ställer sig tveksamma till att villkora enprocentsnivån för biståndet, samt att de inte kommer att verka för ett mer ambitiöst nationellt utformande av Omnibusförslaget som ligger på EU-nivå. Moderaterna och Sverigedemokraterna har inte svarat på enkäten. 

En majoritet av riksdagens partier vill att Sverige ska avsätta en procent av BNI till bistånd. Centerpartiet går längst och föreslår redan 2025 en budget på den nivån. Socialdemokraterna svarar att partiet ”successivt” vill öka biståndet till en procent, men sätter inte en skarp tidsgräns. Miljöpartiet svarar att de lovar att ”göra allt vi kan” för att återgå till minst en procent av BNI ”så snabbt som möjligt”.

Alla partier framhåller biståndets betydelse för demokrati, stabilitet och konfliktförebyggande. Men medan försvarsanslagen nu ökar kraftigt, minskar biståndet.

Kristdemokraterna svarar att bistånd ”utan tvekan” är ett viktigt instrument för att motverka konflikter och instabilitet medan Liberalerna kommenterar att bistånd är ”ett av våra viktigaste verktyg för att främja en tryggare, friare och mer demokratisk värld”, och att ”Sverige måste öka sitt stöd till dem som står i främsta linjen mot förtryck." Trots retorisk samsyn saknas konkreta satsningar som gör biståndet till det säkerhetspolitiska verktyg partierna själva beskriver det som.