Personligt

Ahmad i Gaza: Det blir värre för varje dag som går

2023-11-16

– Jag sover inte på nätterna. Jag ligger bara och tittar upp i taket, hör bombningarna och hoppas att taket inte ska falla ner över mina barn, säger Ahmad Ashour, som är chef för Diakonias samarbetsorganisation Tamerinistitutet och Barnboksprojektet i Gaza.

Det är sen eftermiddag när jag får tag på Ahmad. Jag frågar hur han mår. Han svarar att han är helt utmattad.

– Kriget är hemskt. Det blir värre för varje dag som går. Den förra natten var fruktansvärd.

I bakgrunden hör jag smällar.

– Det är bomber, svarar Ahmad.

Så kommer en väldigt kraftig smäll, och jag frågar om han är rädd.

– Förlåt, jag måste nog lägga på. Bomberna är så nära, jag vill vara hos mina barn, säger han.

Dagen efter gör vi nya försök. Vi hinner prata en stund innan internet bryts.

– Det Gaza som fanns före den 7 oktober, det finns inte längre, säger Ahmad.

Bara ett par timmar efter att Ahmad och hans familj lämnade sitt hem totalförstördes huset. Här står Ahmad lutad mot ett mangoträd som stod i hans trädgård.

Han låter ledsen. I mitten av oktober flydde Ahmad Gaza stad tillsammans med sin fru och deras tre barn. Bara ett par timmar efter att de lämnade sitt hem bombades två av grannhusen och nu rapporteras om gatustrider i området.

– Mitt hus förstördes helt. Det är ett mirakel att vi inte var kvar. Jag förlorade över 40 av mina grannar. Hela området är förstört nu. Jag vet inte vart vi ska ta vägen när kriget tar slut. Om det tar slut, säger han.

Ahmad och hans familj bor hos vänner i Deir Al Balah ungefär mitt på Gazaremsan. Trots att området ska vara säkrare så har över tusen människor dödats av bomber där sedan Ahmad och familjen kom dit.

– Det är hemskt. Jag är jätterädd. Jag har förlorat så många vänner. Vanliga, civila, som inte har något att göra med det som hände den 7 oktober. Så jag vet ju att min rädsla är befogad. Det är farligt här, säger Ahmad.

Nu kommer dessutom vintern och det börjar bli kallt i Gaza.

De flesta av oss har inte fått med oss varma kläder när vi lämnade våra hem. Så barnen fryser, och många barn är sjuka, säger Ahmad.

Dessutom är bristen på mat och vatten ett stort problem. Nästan hela dagarna går åt till att försöka få tag på något att äta. Att få tag på mjölkersättning till yngsta sonen, som bara är ett halvår gammal är nästan omöjligt, och Ahmads fru lyckas inte längre amma honom. Spädbarnet gråter dag och natt.

– Det här är inte en säker plats för en liten bebis. I stället för att känna mig som en stolt far så känner jag stor skuld. Jag frågar mig varför vi har satt honom till världen.

Han berättar hur han och andra från Barnboksprojektet trots den svåra situationen anordnar aktiviteter för barnen. De berättar sagor, leker, målar och samtalar med barnen som finns i deras närhet. Många av dem har flytt sina hem och sökt skydd på skolor, i bibliotek, vid sjukhus eller på andra platser där de hoppas vara lite mer säkra.

Ahmad med sin dotter Laure sista dagen i förskolan.

– Vi är tvungna att göra något. Barnen mår så dåligt. De förstår inte vad det är som händer. De förstår inget av den politiska situationen. De är bara livrädda. Mitt i kriget och livrädda. När vi kommer och pratar med dem så är det som att de väcks till liv igen. Skräcken släpper taget om dem för en liten stund.

Ahmad berättar också att barnen har börjat låta som vuxna när de pratar om kriget. De pratar om markinvasion och bombplan. Ord som de inte borde känna till.

2009 var Ahmad i Sverige och tog emot Alma-priset till Astrid Lindgrens minne. Han blev så glad av att se barnen på Astrid Lindgrens värld. Så glada, så fria.

– Barnen här i Gaza är tyvärr vana vid krig. Det här är inte första gången som Israel bombar Gaza. Barnen har varit rädda länge. Men så här fruktansvärt har det inte varit tidigare.

Han pratar om alla år av israelisk ockupation och hur svårt livet var i Gaza redan innan kriget började. Hälften av befolkningen levde i fattigdom och Israel kontrollerade el, vatten och införsel av varor till Gaza. De allra flesta Gazabor har aldrig någonsin fått lämna den fyra mil korta och en mil smala landremsan. Därför kallas Gaza ofta för världens största utomhusfängelse.

– Vi palestinier har rätt att slippa ockupationen. Har inte vi rätt att leva i frihet, precis som alla andra människor?

2009 tog Ahmad och Tamerinstitutet emot Alma-priset till Astrid Lindgrens minne. Då fick han också tillfälle att prata med kronprinsessan Victoria om situationen för barn i Gaza.

I samband med Alma-prisutdelningen i Sverige träffade Ahmad kronprinsessan Victoria.

– Då pratade vi om barnen i Gaza och jag vill att kronprinsessan ska veta att den svåra situationen för barnen här har förvärrats och blivit desperat. Jag vill uppmana henne och alla svenska politiker att sätta press på beslutsfattare. Kriget mot Gazas barn måste få ett slut!

Akut situation i Gaza

Situationen i Gaza är fruktansvärd. Över en miljon människor har tvingats lämna sina hem. Vardagen handlar om att få tak över huvudet, och få tag på mat och vatten för att kunna överleva till nästa dag. Som alltid drabbas barnen värst i krig och konflikter.

Diakonia har startat en insamling till de drabbade i Gaza. Genom vår samarbetsorganisation på plats ger vi psykosocialt stöd till barn och deras familjer så att de ska kunna hantera allt det svåra. Vi förbereder också för att starta en humanitär insats i området så fort det är möjligt.

Håll dig uppdaterad – prenumerera på Diakonias nyhetsbrev

Genom att registrera din e-post så godkänner du vår hantering av personuppgifter och tillåter oss att skicka dig relevanta nyhetsbrev om Diakonias arbete.