Hundratals miljoner dollar som behövs i arbetet för att bekämpa fattigdomen försvinner varje år från de fattiga länderna. De hamnar istället ofta på bankkonton i den rika delen av världen. Avskaffa skatteparadis, och kräv att multinationella företag inte undanhåller fattiga länder viktiga skatteintäkter.

Tuffare lagstiftning i EU för att stoppa skatteflykt?

Under 2012 förväntas EU anta ett lagförslag för att företag ska rapportera sina vinster och skatter i de länder där de verkar. Ett liknande förslag har antagits i USA juli 2010. Detta skulle öka öppenheten avsevärt vad gäller företags affärer. Diakonia välkomnar processen men anser att förslaget behöver skärpas på ett antal punkter för att det ska bli ett effektivt verktyg för att stoppa skatteflykten från utvecklingsländer.

Från fattiga till rika länder

Utvecklingsländer har ett stort underskott av pengar som krävs för att nå FN:s millenniemål. Samtidigt flödar hundratals miljarder dollar per år ut ur utvecklingsländer, både på laglig och olaglig väg.

Beräkningar visar att för varje biståndskrona som går till utvecklingsländer i bistånd, går cirka tio kronor i omvänd riktning – tillbaka till de rika länderna. (Källa: Det europeiska nätverket Eurodad.) Enligt Global Financial Integrity rör det sig om 850 till 1 000 miljarder dollar per år som aldrig kommer de fattiga länderna till del, trots att det är där de genereras. De resurserna behövs för att stärka utvecklingsländernas möjligheter att bemöta finans- och klimatkriserna samt för att bekämpa fattigdomen. Men nu hamnar en stor del av pengarna istället i så kallade skatteparadis som erbjuder sekretess och obefintlig beskattning.

Korruption bara en liten del av kapitalflykten

Kapitalflykten från fattiga länder består till två tredjedelar av kommersiell verksamhet i stora multinationella företag och består av både laglig skatteplanering och illegal skatteflykt. Det sker genom manipulerad intern prissättning inom ett företag eller en koncern och genom användandet av skatteparadis. Hur mycket pengar det rör sig är svårt att uppskatta eftersom det inte finns någon insyn i företagens ekonomi.  

Endast en mycket liten del av kapitalflykten (5 procent) från fattiga länder beror på korruption, där den politiska eliten stjäl från statskassan och placerar pengarna på bankkonton i skatteparadis, många gånger hos västerländska banker i den rika delen av världen.

Förlusten av detta kapital får stora konsekvenser för förmågan att förse framför allt fattiga kvinnor och män med den service de behöver. Det blir också ett stort utvecklingshinder eftersom resurserna skulle behövas för att främja företagsamhet och investeringar i de fattiga ländernas egna ekonomier.

EU:s ansvar att ta itu med skatteparadis

EU har ett särskilt stort ansvar att ta itu med skatteparadisen, eftersom flera av dem ligger innanför EU:s gränser. Hittills har det bara gjorts några försiktiga försök att kartlägga skatteparadisen. Det faktum att skatteparadisen är en integrerad del i den globala ekonomin förklarar varför så lite har gjorts.

Den globala finanskrisen slår hårdast mot de fattiga ländern. De som är extremt fattiga blir fler och antalet undernärda ökar. Internationella valutafonden IMF och Världsbanken varnar för att vi inte kommer att kunna nå millenniemålen om halverad fattigdom till 2015. Finanskrisen är ett resultat av samma regellösa system som gör kapitalflykt och skatteparadis möjligt.

Nu behövs en offensiv politik som syftar till att motverka kapitalflykt från utvecklingsländer och främja inhemsk resursmoblisering.

Detta anser Diakonia måste göras:

1. Säkra ett automatiskt öppet informationsutbyte på en multilateral nivå: Informationsutbyte om kapitalflöden mellan länder måste göras till automatiska processer, som del av en internationell standard.
2. Stoppa skatteparadisen: De steg som hittills tagits av OECD, EU och G20-länderna är bra men otillräckliga. Kriterierna för OECD:s så kallade vita lista är för svaga och korruptionsbegreppet bör utvidgas.
3. Lagstadga om ”land för land-rapportering" av företags vinster: Metoderna för att minska företagens och individernas beskattning varierar. Det finns lagliga såväl som olagliga metoder. Sverige bör verka för krav på att multinationella konsortier måste rapportera på landnivå om sina transaktioner.
4. FN bör spela en större roll: Sverige bör ge stöd till att FN:s skattekommitté stärks. Det internationella finansiella systemet har visat sig oförmöget att åstadkomma väsentliga förändringar. Systemförändringar är nödvändiga, vilket kräver internationellt samarbete.
5. Agera inom IMF för en bättre politik: IMF och Världsbanken måste reformeras, både i hur de styrs så att de blir mer demokratiska, men också vad gäller innehållet i politiken. Sverige bör verka för att IMF:s politik skärps. IMF bör förstärka sina översyner av standarder och koder för att reda ut vilka länder som är beredda att låta banksekretessen stå tillbaka när skattebrott misstänks.
6. Politiskt och ekonomiskt riktat stöd till regeringar, folkrörelser och forskning i utvecklingsländer: Sverige och andra biståndsgivare bör ge olika former av stöd till länder, institutioner och folkrörelser i Syd. Detta för att förstärka deras kapacitet att genomdriva lagar och regelverk samt att stärka myndigheter och institutioner inom skattefrågor och korruptionsbekämpning.