Vi befinner oss mitt i en global finanskris som drabbar världens fattiga värst. Varje biståndskrona till ”Syd” motsvarades av upp emot tio kronor som oregistrerat överförs till ”Nord”. Detta konstaterar Diakonia i en rapport som lanseras under Almedalsveckan 2009.

 
Figuren visar storleksordningarna mellan olika kategorier av kapitalflöden åt båda hållen. Länderna i Syd betalar som grupp varje år mycket mer i skuldtjänst (räntor och amorteringar på utestående lån) än de får i bistånd. De förlorar ännu mer i form av oregistrerat utflöde av kapital än de betalar i skuldtjänst.

Skatteparadis hindrar länder från att få resurser till fattigdomsbekämpning

Om avkastningen på den totala förmögenhet som är placerad i skatteparadis och ägs av individer och företag från utvecklingsländerna beskattades i de länder där de hör hemma, skulle dessa länders regeringar ha ytterligare 160 miljarder USD i skatteintäkter. Det motsvarar 1,5 gång det totala årliga biståndet.

Kapitalflykten innebär en dränering av resurser som skapar underskott, ökar biståndsberoendet, urholkar effekterna av internationella skuldavskrivningar. Därmed utgör företeelsen ett hinder för fattiga länder att mobilisera resurser för fattigdomsbekämpning.

Minskat kapitalutflöde – minskat biståndsberoende

Om utflödet av kapital minskas så minskas också utvecklingsländers biståndsberoende. Det skulle ge en ökad möjlighet till inhemsk resursmobilisering. Det skulle också göra regeringar mer ansvariga inför sin egen befolkning.

Ökad transparens och ökade inhemska inkomster, genom förbättrade finansiella globala och nationella regler, är ett bidrag till hållbar utveckling.

Krav på reformer i finanskrisens spår

Behovet att kraftigt reformera det internationella finansiella systemet och dess institutioner tas nu upp från många håll – inte bara av folkrörelserna. Reformerna handlar bland annat om hur internationella organ och nationella myndigheter ska få bättre insyn i och kontroll över flödena av oregistrerat kapital.

I slutkommunikén från G20-mötet i april 2009 anges: ”Stora misstag i den finansiella sektorn och brister i de finansiella regelverken och övervakningen var fundamentala orsaker till krisen.” Ett viktigt ämne under mötet var hur övervakning och regelverk bör förstärkas.

En fråga i detta sammanhang var hur icke samarbetsvilliga länder/territorier, inklusive skatteparadis, skulle fås att ändra sin praxis. Kommunikén från G20 anger: ”Vi står beredda att införa sanktioner mot dessa områden för att skydda våra offentliga finanser och finanssystem. Perioden med banksekretess är över.

Vad tycker Diakonia bör göras?

Svenska regeringen bör utforma en samlad offensiv politik som syftar till att motverka kapitalflykt från utvecklingsländer och främja inhemsk resursmoblisering.

Exempel på vad Diakonia anser att policyn ska innehålla:

1. Automatiskt öppet informationsutbyte på en multilateral nivå: Informationsutbyte om kapitalflöden mellan länder måste göras till automatiska processer, som del av en internationell standard.
2. Stoppa skatteparadisen: De steg som hittills tagits av OECD, EU och G20-länderna är bra men otillräckliga. Kriterierna för OECD:s så kallade vita lista är för svaga och korruptionsbegreppet bör utvidgas.
3. Lagstadga om ”land för land-rapportering" av företags vinster: Metoderna för att minska företagens och individernas beskattning varierar. Det finns lagliga såväl som olagliga metoder. Sverige bör verka för krav på att multinationella konsortier måste rapportera på landnivå om sina transaktioner.
4. FN bör spela en större roll: Sverige bör ge stöd till att FN:s skattekommitté stärks. Det internationella finansiella systemet har visat sig oförmöget att åstadkomma väsentliga förändringar. Systemförändringar är nödvändiga, vilket kräver internationellt samarbete.
5. Agera inom IMF för en bättre politik: IMF och Världsbanken måste reformeras, både i hur de styrs så att de blir mer demokratiska, men också vad gäller innehållet i politiken. Sverige bör verka för att IMF:s politik skärps. IMF bör förstärka sina översyner av standarder och koder för att reda ut vilka länder som är beredda att låta banksekretessen stå tillbaka när skattebrott misstänks.
6. Politiskt och ekonomiskt riktat stöd till regeringar, folkrörelser och forskning i utvecklingsländer: Sverige och andra biståndsgivare bör ge olika former av stöd till länder, institutioner och folkrörelser i Syd. Detta för att förstärka deras kapacitet att genomdriva lagar och regelverk samt att stärka myndigheter och institutioner inom skattefrågor och korruptionsbekämpning.

Tillbaka