Osloavtalen

I september 1993 skrev palestinska befrielseorganisationen (Palestinian Liberation Organization, PLO), ledd av Yasser Arafat, under Declaration of Principles (DOP) on Interim Self-Government Arrangements med Israel. Deklarationen initierade formellt fredsförhandlingarna i Oslo. Dessa kulminerade i de så kallade Osloavtalen; en serie överenskommelser underskrivna 1994-1995. 

Som ett resultat av Osloavtalen sattes den palestinska myndigheten (Palestinian Authority, PA) upp i det ockuperade palestinska territoriet. I enlighet med avtalen vidtogs en rad åtgärder som reglerade civila och säkerhetsmässiga bestämmelser mellan Israel och den palestinska myndigheten inom områden som utbildning, hälsa, sysselsättning, tjänster, infrastruktur, säkerhet, vatten, skatter, osv. Detta fick direkta konsekvenser för människors liv i det ockuperade palestinska territoriet (opt).

Västbanken

Osloavtalen förklarade Gazaremsan och Västbanken som en territoriell enhet och beordrade konstruktionen av en ”säker passage” mellan de två delarna av ockuperade palestinska territoriet, genom vilken palestinier säkert skulle kunna röra sig och upprätthålla ekonomiska och sociala förbindelser. Västbanken delades dock upp i olika kategorier – kallade för områden A, B och C – vilka reflekterar de olika nivåer av civil- och säkerhetskontroll som tilldelats de båda parterna.

Till Israels utrikesministerium och Oslokartorna över den första fasen som innebär omgruppering av den israeliska försvarsmakten och avgränsningar av område A, B och C (på engelska)

I område A (17,2 procent av Västbanken) har den palestinska myndigheten ensam civil jurisdiktion och säkerhetskontroll, medan Israel har kontroll över in- och utfart ur dessa områden.

I område B (23,8 procent) har den palestinska myndigheten civil maktbefogenhet och ansvar för allmän ordning, medan Israel har ’huvudsakligt säkerhetsansvar’.

I område C (59 procent) har den palestinska myndigheten begränsad maktbefogenhet över civila myndigheter såsom utbildning och välfärd. Med andra ord har de flesta civila myndigheter samt säkerhetsmyndigheter förblivit under den israeliska försvarsmaktens kontroll. Alla bosättningar inkluderas i område C. 

Hebron

I Hebron vidtogs speciella åtgärder och staden delades upp i två delar – H1-området, vilket liknar område A där den palestinska polisen har full kontroll, och H2-området i vilket Israel har militär närvaro. Alla bosättningar inkluderas i område H2.
Läs mer om bosättningar

Gazaremsan

Gazaremsans administration överflyttades enligt Osloavtalen till den palestinska myndigheten, med undantag av bosättningsområden, rörelse in och ut ur territoriet, kontroll av kust och luftrum samt andra statliga och administrativa myndigheter över vilka Israel behöll kontrollen som till exempel befolkningsregistret.

Efter evakueringen av bosättningarna i Gaza i september 2005, tog den palestinska myndigheten kontroll över bosättningsområdena i enlighet med planen för tillbakadragandet från Gaza. Enligt planen behåller Israel kontrollen över kusten och luftrummet samt gränserna och öven över huvudsakliga statliga och administrativa funktioner. I motsats till den skrivna planen har Israel dragit tillbaka sin militära närvaro från den södra Rafah-gränsen mellan Gaza och Egypten, den så kallade Philadelphi Road. Ett särskilt arrangamang har satts upp mellan PA, Israel, Egypten och EU rörande kontrollen över gränsövergången vid Rafah.

Gazaremsan är fortfarande ockuperad (juni 2007).

Läs mer om tillbakadragandet från Gaza

Tillbaka