|
Under den snart 40-åriga ockupationen har bosättare byggt israeliska bosättningar på det ockuperade palestinska territoriet (opt), med politiskt, militärt och finansiellt stöd av den israeliska regeringen. Denna mark är beslagtagen från palestinier genom militära order. Enligt organisationen B'Tselem, det israeliska informationscentret för mänskliga rättigheter i det ockuperade territoriet, har Israel sedan 1967 etablerat 152 bosättningar på Gazaremsan och på Västbanken, inklusive östra Jerusalem. Bosättningarna har erkänts av det israeliska inrikesministeriet fastän de är olagliga enligt internationell rätt. I september 2005, evakuerade Israel 23 bosättningar på Gazaremsan i enlighet med planen för tillbakadragandet. Innan evakueringen kontrollerade 7 595 bosättare 38 procent av Gazaremsan. För närvarande utgör bosättningar på Västbanken över 42 procent av hela området (med undantag för Jerusalem, ingenmansland och Dödahavsvattnet).
Enligt FN:s kontro för samordning av humanitär hjälp (UN OCHA) finns det för närvarande 149 bosättningar på Västbanken, inklusive östra Jerusalem. Antalet bosättare är omkring 260 000 på Västbanken och i östra Jerusalem cirka 200 000. Den årliga befolkningstillväxten i bosättningarna är 5.5 %, jämfört med mindre än 2 % för den israeliska befolkningen inne i Israel. Konkret innebär detta en ökning med en och en halv busslast bosättare per dag - detta i klar strid med Kvartettens "Vägkarta för fred" från 2002 där Israels skyldighet att upphöra med bosättningsexpansionen tydligt anges. Nya bosättningar (utposter)I tillägg till det ovan nämnda har bosättare etablerat dussintals små bosättningar i olika storlekar som kallas för utposter. Termen “utpost” refererar till ett relativt begränsat ockuperat område (oftast på en kulle) med ett antal bebodda byggnader som är separerade från närmaste permanenta bosättning. Avståndet mellan en utpost och en permanent bosättning kan vara några hundra meter, men en majoritet av utposterna ligger flera kilometer bort från närmaste bosättning. Dessa utposter önskar bli egna bosättningar. Varje utpost har sitt eget sekretariat och sina egna kommittéer. Dessa har etablerats för att upprätthålla den civila administrationen av samhällena och har sitt eget styre och samlar in sin egen skatt. I de flesta fall har det israeliska inrikesministeriet inte formellt erkänt utposterna. Enligt Peace Now, en israelisk organisation som övervakar bosättningsaktiviteter, formulerade den israeliska regeringen för första gången 1996 ett åtagande om att inte etablera några nya bosättningar eller utposter. Fortfarande är detta åtagande officiellt bindande, men det har inte hindrat att över 100 nya utposter har etablerats på Västbanken. Syftet med dessa nya bosättningar är att minimera de öppna landytorna mellan permanenta bosättningar och på så vis skapa stora bosättningsblock för att omfamna mer land. Majoriteten av dessa utposter är bebodda och omkring 60 procent av dem etablerades sedan Ariel Sharon blev premiärminister i februari 2001. Olagligt byggande också i bosättningarUtposter är förbjudna enligt israelisk lag - inga byggnadstillstånd ges för bostäder i utposter och den israeliska regeringen har lovat att utrymma de redan existerande utposterna. Trots att den internationella rätten inte gör åtskillnad mellan bosättningar och utposter - båda är olagliga, vidhåller Israel sin uppfattning att bosättningarna är lagenliga. En rapport från Peace Now visar emmellertid att tusen av olagliga byggnader (som saknar tillstånd) har byggts även inne i bosättningar - alltså inte bara i utposter. Bland de som byggt i strid med israelisk lag finns kommersiella företag, officiella personer och den israeliska militären. Husrivningsorder har utfärdats för olagliga byggnader i både bosättningarna och utposterna men implementeringen är minimal.
|
|