Är husrivningspolicyn i enlighet med humanitär rätt?

• Husrivningar på grund av administrativa skäl
• Husrivningar på grund av militär nödvändighet
• Husrivningar i bestraffande syfte

Läs mer om husrivningspolicyn  

Fakta och statistik

Enligt den israeliska kommittén mot husrivningar (Israeli Committee against House Demolitions, ICAHD) har över 14 000 palestinska hus rivits i det ockuperade territoriet, inklusive östra Jerusalem, sedan 1967 (juni 2007).
Till ICAHD:s webbplats (på engelska)

Beslutet att återinföra husrivningspolitiken togs efter bombattacken på Hebreiska universitetet  i Jerusalem den 31 juli 2002. I synnerhet med hänseende till bestraffande husrivningspolitik, noterar organisationen B’Tselem att den israeliska försvarsmakten demolerar hus som angränsar till hus som har en demoleringsorder. Endast i tre procent av fallen av alla bestraffande husrivningar har förvarning givits. 
Till B'Tselems webbplats och en rapport om husrivningar i bestraffande syfte (879 kB, på engelska)

Gällande policy och praxis

Den 17 Februari 2005 antog den före detta israeliska försvarsministern Shaul Mofaz en militärkommittés rekommendation om att upphöra med den bestraffande rivningspolitiken riktad mot palestinska byggnader. Moshe Yaalon, före detta överbefälhavaren i den israeliska försvarsmakten, bad kommittéen undersöka huruvida policyn ledde till det förväntade målet att avskräcka palestinier från att delta i attacker mot israeler.

Kommittén fann inga bevis för någon effektiv avskräckande effekt och drog slutsatsen att de skador husrivningarna orsakar överskuggar målet med policyn. Slutsatsen grundades på insikten att förstörelsen generar ökat motstånd inom det palestinska samhället mot Israel.

Eftersom anledningen till att husrivningspolicyn upphörde inte baserades på internationell humanitär rätt, lämnades dörren öppen för att policyn kunde återinföras, vilket också försvarsministern varnade för skulle komma att ske i händelse av extremt förändrade omständigheter.