Vad är Genèvekonventionerna?

De fyra Genèvekonventionerna från 1949 utgör den internationella humanitära rättens kärna. Konventionerna antogs för att begränsa mänskligt lidande under väpnad konflikt.

Sårade och sjuka – första och andra Genèvekonventionerna (GK I-II)

År 1859 såg Henry Dunant, en schweizisk bankman, ett fasansfullt slag vid byn Solferino i norra Italien. Många tusentals soldater dog på grund av brist på sjukvård. Som en konsekvens skrev Henry Dunant en bok, ”Ett minne från Solferino” vari han förespråkade två saker. Det ena var bildandet av organisationer i varje land för att kunna ge medicinsk vård i krig. Dessa organisationer blev senare Röda Korset. Det andra var internationella överenskommelser för att ge skydd och medicinsk vård till sårade och sjuka soldater.

Som ett resultat av detta initiativ för att minska lidandet för sårade och sjuka antogs den första Genèvekonventionen år 1864. Den första Genèvekonventionen preciserar skyddet för sårade och sjuka soldater.

Läs mer om första och andra Genèvekonventionen

Krigsfångar – tredje Genèvekonventionen (GK III)

En krigsfånge är en kombattant som tillfångatagits av motståndaren.
Läs mer om tredje Genèvekonventionen

Civila – fjärde Genèvekonventionen (GK IV)

Civila utsätts för fruktansvärt lidande under väpnade konflikter. Civila är den målgrupp som lider mest under en väpnad konflikt och som faller offer för folkmord, etnisk rensning, tvångsförflyttning, diskriminering, utsvältning samt sexuella övergrepp. Det är också vanligt att familjer splittras.
Läs mer om fjärde Genèvekonventionen