Diakonia - Människor som förändrar världen
"För att vi ska kunna sälja mycket öl tvingas vi att dricka tillsammans med kunderna", säger Mara Priem. Här tillsammans med sina fackliga kolleger. Foto: Annette U Wallqvist

Du kan bryta en chopstick – men inte en hel bunt

Mara Priem är en av många så kallade ölflickor i Kambodja som arbetar under usla arbetsvillkor. Hon har varken rätt till reglerad lön eller arbetstid. Dessutom tvingas hon ofta dricka tillsammans med kunderna och sexuella övergrepp på arbetsplatsen är vanliga. Nu kämpar Mara – trots hot om uppsägning - för bättre arbetsförhållanden. - Jag kommer inte att ge mig förrän arbetsmiljön har blivit bättre på baren där jag jobbar, säger hon.

2016-04-25 Ansvarig: Annette Wallqvist

Mara Priem är ensamstående med två barn, 9 och 11 år. Egentligen skulle hon vilja driva en egen liten matbutik hemma för att samtidigt kunna se efter sina barn. Istället måste hon varje eftermiddag, sex dagar i veckan, lämna pojkarna ensamma för att ge sig iväg till baren där hon jobbar med att sälja öl. Det har hon gjort de senaste fyra åren. Målet är 45 lådor, 1080 flaskor, varje månad. Om arbetsgivaren ser att målet inte är nått, tvingas Mara att jobba längre dagar eller på dagar hon egentligen skulle vara ledig. Dessutom är dåligt bemötande och sexuella övergrepp mycket vanliga på arbetsplatsen. 

Bildade fackklubb på jobbet

När Mara första gången kom i kontakt med Diakonias samarbetsorganisation Cambodian Food and Service Workers Federation, CFSWF, blev hon intresserad och gick med direkt.
- Jag gick med för att jag på allvar tror att CFSWF på riktigt kan hjälpa oss att förbättra situationen för oss som arbetar med att sälja öl. Dessutom ville jag lära mig mer om vilka lagar som gäller på arbetsplatserna.

Efter den fackliga träningen bestämde hon sig för att bilda en fackklubb på sin arbetsplats. Många av hennes kolleger var rädda för repressalier från arbetsgivaren, men Mara lyckades få ihop en klubb på tio personer. Det gillades inte av arbetsgivaren som gav Mara en varning och hot om böter.
- Han sa att alla organisationer som vill etablera sig på arbetsplatsen först måste fråga om lov. Men eftersom jag kände till mina rättigheter bestämde jag mig för att utmana honom.

Hotades med uppsägning

Trots hot om uppsägning höll Mara fast vid att fackklubben skulle vara kvar. Straffet blev att hon gick miste om den befordran till lagledare hon tidigare blivit lovad.
- Jag skulle aldrig orkat utan att känna till mina rättigheter och utan stöd från kollegerna och de andra som är engagerade i CFSWF. Du kan bryta en chopstick, men inte en hel bunt, säger hon.

Den förändring Mara ville arbeta för är en klar plan för löner där det också finns en garanterad lägsta lön för alla, rätt till betald semester, att arbetsgivaren ska sluta att höja försäljningsmålen så fort de uppnås och en säker arbetsmiljö.

Tvingas dricka med kunder

- För att vi ska kunna sälja så mycket öl tvingas vi att dricka tillsammans med kunderna. För mig är det mycket utmanande eftersom jag måste välja mellan min hälsa eller att nå säljmålet. Att jobba extra är uteslutet eftersom jag måste ta hand om mina barn, säger Mara.

Men tack vare Maras fackliga engagemang ringer arbetsgivaren åtminstone inte längre in henne eller hennes arbetskamrater på lediga söndagar.
- Förut tvingade de oss att komma om målet inte var uppnått.

Men arbetet fick en backlash när en ny förman började arbeta på baren.
- Han var en före detta soldat som var både grym och arrogant. Han skrämde alla i fackklubben tills det bara var jag kvar. Ingen annan vågade säga emot honom.

"Jag ger mig inte"

Men Mara vägrade ge upp och nu har hon fått ihop en fackklubb igen, den här gången med åtta medlemmar. Att komma dit har varit allt annat än enkelt. Mara har till exempel anklagats för höra till oppositionspartiet i Kambodja, eftersom hon alltid utmanar företaget.
- Men jag får så mycket stöd och uppmuntran att jag inte kommer att ge mig förrän Guiness börjar behandla oss ölflickor med den respekt vi är värda, säger Mara Priem.