Diakonia - Människor som förändrar världen
Organisationen Fundecima, där Luz Aida Murillo är engagerad, har blivit en viktig representant för Caucas jordbrukare inte bara i samtal kring mänskliga rättigheter och rätten till jord utan även i den nuvarande fredsprocessen. Organisationen Fundecima, där Luz Aida Murillo är engagerad, har blivit en viktig representant för Caucas jordbrukare inte bara i samtal kring mänskliga rättigheter och rätten till jord utan även i den nuvarande fredsprocessen.

”I Fundecima har jag blivit en del av något större”

Den väpnade konflikten splittrade hennes familj. När hennes make tvingades fly undan hot och våld blev hon ensam kvar i sin by med sina fyra barn. Idag är Luz Aida Murillo en av ledarna i bondekooperativet Fundecima i Cauca, södra Colombia. 

2016-03-24 Ansvarig: Victoria Gillberg

- Om nätterna åkte beväpnade män fram och tillbaka på motorcykel framför vårt hus och sköt med vapen. Det var hoten som var det värsta. Känslan av att du eller din familj aldrig var säkra. Det var fruktansvärt.

Luz Aida Murillo är 38 år. Hon är från regionen Cauca i södra Colombia, en av de regioner som drabbats värst av den väpnade konflikten. Här har paramilitärer, gerillor och även den colombianska militären lämnat sitt våldsamma spår genom åren.

Våldet drabbar civila

- För några år sedan hade vi stora problem med paramilitärer som mördade många människor i området och nu är det gerillan och militären. Det är alltid vi i civilbefolkningen som hamnar i skottlinjen.

Det är ett hopplöst konstaterande från en som upplevt den väpnade konflikten på nära håll. En konflikt som plågat Colombia i över ett halvt sekel, krävt över 200 000 människors liv och tvingat miljoner på flykt. I Luz hemort har stridsgränserna flyttats dagligen, där paramilitärer ena dagen belägrat byn som därefter intagits av gerillan och i efterhand av militären. Alla har de beskyllt civilbefolkningen för att hjälpa den andra sidan.

- Min man tvingades fly på grund av alla hot. Vi kvinnor lämnas ensamma att klara oss bäst vi kan. Jag blev kvar med fyra barn och ansvarig för hushållet och jordbruket. Det har varit svårt men jag har också lärt mig mycket genom att tvingas axla det ansvaret.

Fundecima blev ändringen

Bondekooperativet Fundecima, en av Diakonias samarbetspartner i regionen, grundades 1993 inte bara som ett sätt att främja en hållbar och miljövänlig agrikultur utan även värna jordbrukarnas rättigheter i en våldspräglad kontext. Man arbetar med mänskliga rättigheter, klimatanpassning, infrastruktur, ubildning och kultur fokuserat på kvinnor och ungdomar. Och där fick Luz utbildning om sina rättigheter men också stöd av gemenskapen i organisationen.

- Jag är tacksam att jag fick möjligheten att lära mig vilka mina rättigheter är och också hitta styrkan att kräva och försvara dem. I Fundecima har jag blivit en del av något större, en grupp människor som kämpar för allas lika rätt, säger Luz.

Det konkreta arbetet tar sig uttryck inte bara i direkta aktioner för att återta och försvara mark som stulits av beväpnade grupper och storföretag utan har även en direkt dialog med myndigheter. Det är ett farligt arbete som präglas av hot, våld och mord.

- Vi är fattiga och det enda vi har är jorden vi brukar. Regeringen, beväpnade grupper och storföretag invaderar vår mark, hugger ned skogen och förorenar vårt vatten.

En trevande fred ingen lösning

Under 2016 beräknas ett fredsavtal skrivas på mellan Farc-gerillan och den colombianska regeringen i Kuba. Ett trevande steg på vägen som dock inte är någon lösning på de våldsamheter som fortfarande idag drabbar landets civilbefolkning.

- Jag som drabbad och kvinna känner mig inte representerad i Havanna. Förhandlingarna pågår bakom stängda dörrar medan offren fortsätter lida och förövarna går utan straff. Visst, man samtalar med FARC men vad händer med de andra beväpnade grupperna? Hur ska man ersätta de skador och övergrepp som vi fått utstå?, säger Luz.

Med stöd av Diakonia har Fundecima blivit en viktig representant för Caucas jordbrukare inte bara i samtal kring mänskliga rättigheter och rätten till jord utan även i den nuvarande fredsprocessen.

- För en hållbar fred måste vi förändra de orättvisa strukturer som en gång blev startskottet på konflikten. Det är därför vi talar post-avtal och inte post-fred. Det går att förändra. Kolla på mig. Från den kvinna jag var då, rädd och ensam, är jag idag ledare i mitt samhälle. Jag står upp för mina rättigheter. Det har varit svårt men idag studerar mina två äldsta söner och de har sett min kamp. Det har gett dem en annan bild av vad en kvinna är och bör vara.