Diakonia - Människor som förändrar världen
Diakonias samarbetsorganisation AFEM är en av prganisationerna som vi tillsammans arbetar med för att minska våldet mot kvinnor och stärka fredsprocessen i Kongo-Kinshasa. Foto: Joakim Roos

Fred och rättvisa i Kongo-Kinshasa

Konflikten i Kongo-Kinshasa är den värsta i världen sedan andra världskriget. Men trots att 5,4 miljoner människor hittills dött görs mycket litet för att få ett slut på stridigheterna. Diakonia stödjer organisationer i landet, och arbetar för att de rika länderna ska ta sitt ansvar för att påverka grundorsakerna till konflikten.

2013-09-26 Ansvarig: Joakim Wohlfeil

Stor fattigdom trots naturtillgångarna

Kongo-Kinshasa (DRK) är ett av de rikaste länderna i världen när det gäller tillgången till värdefulla naturtillgångar. Men trots det lever befolkningen i stor fattigdom. Resurserna försvann ut ur landet under kolonialiseringen, under diktatorn Mobutus 30 år vid makten och under striderna mellan milisgrupper och afrikanska arméer efter Mobutus fall. Fortfarande är kampen om naturtillgångarna en av huvudorsakerna till konflikterna. De väpnade grupperna exploaterar tillgångar som säljs på internationella marknader så att de kan fortsätta att finansiera vapen och illegal verksamhet.

Konflikten lever kvar: Bara ett fåtal år efter diktatorn Mobutus fall kastade Kongo-Kinshasa in i en konflikt som kom att bli den värsta i världen sedan andra världskriget, räknat i antal dödsoffer. Trots att ett fredsavtal skrevs 2003 och val till presidentposten och parlamentet har hållits sedan dess har våldet i landet fortsatt. Oroligheter har förekommit i olika delar av landet efter valet, framför allt i de östra delarna där väpnade grupper har stort inflytande. Detta har lett till att människor gång på gång tvingas på flykt i sitt eget land.

Kvinnor och män i Kongo-Kinshasa har varit och är fortfarande mycket utsatta på grund av konflikterna. Det finns ingen väl fungerande armé eller poliskår som skyddar befolkningen och upprätthåller lag och ordning. Armé och polis bidrar snarare till bristen på säkerhet eftersom deras låga löner och dåliga styrning gör att de plundrar vanliga människor på tillgångar. Samtidigt fortsätter striderna mellan olika milisgrupper att plåga befolkningen.

Civila samhället måste bli starkare

Det civila samhället i Kongo-Kinshasa har spelat en ovärderlig roll i processen för demokrati och fred, till exempel i samband med landets val och valprocesser. Men civila samhället är fortfarande svagt och behöver stöd, i synnerhet när det gäller medborgerliga och mänskliga rättigheter.

Kyrkor och organisationer i landet har under många år fokuserat på det allra mest akuta, som humanitär hjälp och hälsovård och sådan samhällsservice som i vanliga fall sköts av en kommun, ett landsting eller staten. Erfarenheten av diktatur har gjort människor misstänksamma mot staten. De litar mer på organisationer som står för samhällsservice än på ett demokratiarbete för att påverka staten att ta ansvar för befolkningens behov.

Brist på jämställdhet ett stort problem

Även om kvinnor har ett stort ansvar för familjens försörjning är bristen på jämställdhet mellan könen ett mycket stort problem. Få kvinnor medverkar i demokratiska beslutsprocesser, trots att majoriteten av dem som röstar i valen är kvinnor.

Kvinnor är dessutom mycket utsatta för till exempel sexuellt våld. En del av de problem vi ser idag med ökande förtryck och våld mot kvinnor är resultatet av en stark kultur av militarisering. Därför måste frågan om maskulinitet också inkluderas i alla ansträngningar för att få ett stopp på våldet mot kvinnor och ökad jämställdhet mellan könen.

Ökat fokus på kvinnors rättigheter: Genom artikel 14 i Kongo-Kinshasas konstitution ges det goda möjligheter att arbeta för kvinnors rättigheter. Förutom jämställdhet mellan könen säger artikeln att kvinnor och män har samma status och rätt att delta på samhällets alla nivåer och att alla former av diskriminering mot kvinnor ska upphöra. Artikeln betecknar också sexuellt våld som ett brott mot mänskligheten. 

De rika ländernas ansvar för konflikten

Det mesta av Kongo-Kinshasas guld, diamanter, ädelträ och mineraler säljs i rika länder. Det är också internationella banker och skatteparadis som hjälper till att överföra och gömma de enorma summor som stjäls i Kongo-Kinshasa. Pengar som skulle kunna bidra till utveckling och välstånd i Kongo-Kinshasa.

Diakonia arbetar för att sprida kunskap om problemen som hör tätt samman med försäljningen av illegala produkter från Kongo-Kinshasa. Om det inte fanns några köpare skulle en av drivkrafterna för konflikterna försvinna.

Dessutom har den lagliga utvinningen av naturresurser i Kongo-Kinshasa fått hård kritik, eftersom den till största delen gynnar företagen och lämnar mycket lite i överskott till Kongo-Kinshasas stat och befolkning. Det finns många anklagelser om att företag använt korruption och donationer till politiker för att få de eftersträvansvärda kontrakten. Därför har kongolesiska regeringen inlett en process för att se över utvinningsrättigheter som getts till internationella företag.

Diakonia sätter tillsammans med våra samarbetsorganisationer i Kongo-Kinshasa fokus på frågan om hur exploateringen av naturresurser påverkar den fattiga befolkningen. De rika länderna har ett ansvar att stoppa illegal handel och kapitalflykt. På samma sätt måste rika länder också föra en diskussion om hur stora multinationella företags verksamhet påverkar samhället i svaga stater som Kongo-Kinshasa.