Diakonia - Människor som förändrar världen
Pedro är 18 år och det är bara några timmar kvar innan hans coyote, människosmugglare kommer och hämtar honom på hotellet i San Juan Ostuncalco. Pedro heter egentligen något annat. Foto: Markus Marcetic.

Pedro ska fly till USA

Det är sen eftermiddag när Pedro tar in på samma enkla hotell som vi i den lilla staden San Juan Ostuncalco i Guatemala. Vi rusar alla ut i korridoren när marken börjar skaka i ett litet jordskalv.

2014-05-02 Ansvarig: Lena Hansson

Uppjagad och orolig viskar han till oss att han ska försöka ta sig till USA. Redan i natt ska han ta sig över gränsen till Mexiko. Pedro lämnade sitt hem klockan fyra på morgonen och han vet inte om han någonsin kommer att återvända.

– Det känns förstås sorgligt. Jag lämnar ju allt jag har, jag lämnar mitt liv. Jag lämnar min mamma och min bror. Men jag måste göra det.

Pedro har betalat 35 000 quetzales (knappt 30.000 kronor) till en coyote, en människosmugglare. Tillsammans med sin far och ytterligare tre lycksökare ska han försöka ta sig till USA och Houston. Där väntar hans bror som lyckades med samma resa för fyra år sedan.

– Det är klart att jag är rädd. En del dör ju på vägen, säger han med synbar ångest.

Vill bort från fattigdomen

Det är fattigdomen som driver honom till USA.

– Jag vill inte stanna i USA för alltid. Jag vill komma tillbaka om sju år eller så och med mycket pengar. Man ser ju dem som har lyckats, de kommer tillbaka och bygger ett fint hus och känner sig trygga. Så vill jag ha det.

Han drömmer om ett eget hus och en egen familj i Guatemala.

– Inga tjejer vill ha en kille utan pengar. Jag vill komma tillbaka och ha något att erbjuda. Jag vill kunna gifta mig och då behöver jag pengar.

Pedro vet inte vad som väntar honom imorgon. Han vet att han måste göra sig av med alla sina id-handlingar. Sedan ska han och hans pappa ta sig över gränsen mellan Guatemala och Mexiko, kanske genom att vada över en flod. Sedan ska de ta sig igenom Mexiko.

– Jag tror att vi ska åka buss eller tåg, men jag vet inte. Och sedan på slutet ska det bara vara att vandra en och en halv timme över gränsen till USA. Men det är kanske den farligaste biten, säger han och ler nervöst.

Tolv dagar ska det ta totalt. Sedan räknar han med att snart kunna krama om sin bror i Houston.

Hur det gick för Pedro vet vi inte. Vi har inte fått kontakt med honom efter vårt möte i San Juan Ostuncalco.