Diakonia - Människor som förändrar världen
Lerma är idag en lugn liten stad. Men minnet av de blodiga åren då en fjärdedel av befolkningen mördades lever kvar.

Lerma: från blodig mardröm till fred

På 80-talet var den lilla staden Lerma i Colombia en sann mardröm. Ett blodigt krig rasade mellan drogkarteller och en fjärdedel av befolkningen dödades. Men folket bestämde sig för att vända utvecklingen. Och man lyckades.

2017-11-30

En dammig grusväg väg går rakt igenom den lilla stadens hjärta. Då och då passerar någon häst eller några enstaka bilar. Folk rör sig långsamt i middagsvärmen. Lerma ger intryck av att vara en sömnig stad. Men dess historia är en helt annan. 

– Folk var livrädda för att komma hit och vi som är härifrån skämdes över att säga att vi var från Lerma. Folk trodde att vi saknade respekt för livet. Här mördades och våldtogs. Det visste alla, säger Luis Alberto Gomez, som är en av stadens eldsjälar och engagerad i Diakonias samarbetsorganisation Cima.

– Vi har visat att det är möjligt att skapa fred underifrån, vi tror att hela landet kan lära av oss, säger Luis Alberto Gómez från Diakonias samarbetsorganisation Cima.

På 80-talet, innan Colombia hade gjort sig ökänt som kokainproducent, kom de första droghandlarna till Lerma. Här har kokabuskar odlats i liten skala så länge någon kan minnas. Att tugga på kokablad har varit en självklar del av kulturen. Bladen piggar upp och stillar hungern. Det är först när bladen processas kemiskt som de förvandlas till kokain. Och det var först när droghandlarna kom och ville köpa stora kvantiteter som odlingarna blev ett problem.

Med kokakriget kom pengar, vapen och våld. Det öppnades barer i varje gathörn. Alkoholen flödade. Och våldet trappades upp. Inom loppet av några år dödades en fjärdedel av stadens befolkning.

Det har funnits många väpnade grupper i området; dödskvadroner, paramilitärer och olika gerillagrupper. Men det här var värre än allt annat.

Från kokakrig till fredssymbol

De överlevande fick nog. De samlades och diskuterade olika sätt att komma tillrätta med situationen. Någon föreslog fler poliser och större militär närvaro. Till sist enades de om att satsa på barnen och ungdomarna, att se till att de fick sunda värderingar.

– Vi bestämde oss för att stänga alla barer, bygga en skola, och skapa förutsättningar för ett blomstrande kulturliv. Tillhörighet, identitet och ledarskap blev våra ledord.

Idag är Lerma en symbol för fred. Mitt i den lilla stadskärnan står ett stort, 125 år gammalt träd. Det är genomborrat av kulhål, ett minne av 80-talets mardröm. Men det är också en påminnelse om vad man är och vill vara idag. På trädets stam hänger en skylt med texten: ”Här älskar vi livet och skapar fred” Välkommen till Lerma. 

Nulvany Muñoz står utanför skolan som hon och hennes föräldrar var med och byggde. Skolan var ett av de projekt som Lerma samlades kring för att få slut på våldet.

– Här i Lerma har vi visat att det är möjligt att skapa fred underifrån. Vi har jobbat med inkludering, deltagande och dialoger kring hur vi vill leva tillsammans. Det kan resten av landet lära av, säger han. 

– Nu, när Colombia står inför den svåra uppgiften att skapa verklig fred vill vi dela med oss av våra erfarenheter, säger Luis Alberto Gómez.

För att nå verklig fred tror han att det är viktigt att känna tillhörighet och att förstå demokratins spelregler.

– Fred handlar inte bara om att gevären ska tystna. Det är så mycket mer. Det måste ske en strukturell förändring. Först när barn får gå i skolan, när ingen behöver hungra, när familjerna har mark att odla på, när vi slipper diskriminering, först då kan vi säga att vi har nått verklig fred, säger Luis Alberto Gómez.