Diakonia - Människor som förändrar världen
Luis Luis Zacarias berättar att det betytt mycket för honom att vara en del av CEDECHA, inte minst för hans tro på sig själv. Snart är han klar med sin universitetsutbildning.

"Jag vill vara en förebild för andra i byn"

Atlantkusten i Nicaragua är en en självständig region och också den fattigaste delen av landet och våldet är utbrett. Diakonias samarbetsorganisation arbetar med utbildningsprojekt för ungdomar, för att få bukt med våldskulturen och det utbredda droganvändandet.

2017-12-21

Luis Zacarias bor i Tuapí, en liten by utanför Bilwi, atlantkustens huvudstad. Det här är en region där många invånare tillhör urfolket Miskito, en befolkning som under landets historia ständigt fått se sina rättigheter kränkas. Och idag, när regionens självständighet äntligen är erkänd, lyser statliga institutioner med sin frånvaro

I eftermiddagssolen spelar några ungdomar fotboll på byns fotbollsplan. Andra sitter och pratar på trappan till den lokala skolan. Den är som alla byggnader här målad i starka färger, men färgen har sedan länge börjat flagna. Den heta dagen börjar gå mot sitt slut.

Luis säger att han vill vara en förebild för andra ungdomar i sin by.

– Men det är det svårt att ta sig fram när man är härifrån. Att vara en del av CEDEHCA har betytt jättemycket för mig, för att jag skulle våga ansöka till universitetet och tro på mig själv. Nu är jag snart färdig med min utbildning, fortsätter han.

Luis löfte till sig själv

Det var för 4 år sedan som Diakonias samarbetsorganisation El Centro de Derechos Humanos, Ciudadanos y Autonómicos (CEDEHCA) kom till Tuapí. Sedan dess har Luis deltagit i kurser om våld och sexuella och reproduktiva rättigheter. Nu håller han själv i workshops.  

– Mitt löfte till mig själv och organisationen är att stötta andra ungdomar i min by för att de inte ska ta droger och använda våld. Det är lätt att börja med droger, men svårt att sluta. Jag har haft turen att ha bra stöd från min familj. Det är många andra här som inte har det, menar Luis.

CEDEHCA har 25 års erfarenhet med att arbeta med ungdomars rättigheter på atlantkusten i Nicaragua. De arbetar i urbana områden men också på landsbyggden, som i Tuapí, med de som kallas ”mobil ledarskola”. Under sina 25 år har de arbetat med över tre tusen ungdomar.  

Natzia och Azael arbetar båda för CEDECHA. De vill lyssna till ungdomarna och ge dem en röst.

– Ungdomars situation är svår. De är ofta separerade från samhället. Det är ingen som lyssnar på dem eller tar deras åsiketer på allvar. De som inte deltar i något projekt eller organisation hamnar därför ofta i negativa cirklar av våld och droger, säger Natzia Molina, projektledare på CEDEHCA när vi träffas på organisationens kontor i Bilwi.

– Många ungdomar har ingen plan eller ide om vad de vill i livet när de först kommer till oss. Vi kan se förändringar hos många av dem som deltar. Flera studerar nu på universitetet, och graviditeterna bland minderårga har minskat, konstaterar Natzia Molina.

Dans, sång och fotboll

Eftersom många av ungdomarna de arbetar med inte är vana att studera, använder CEDEHCA alternativa utbildningsmetoder såsom dans, sång och fotboll.

– Våldet har varit väldigt utbrett här. Varje morgon hörde man nyheter på radion om gängbråk som hänt under natten. Det var vardagsmat. Nu är det bättre men vi har fortfarande stora problem med droger, eftersom det är många som saknar möjligheter. Den ekonomiska utsattheten är stor, menar Azael Figueroa som är ansvarig för ett av konstprojekten.

Unga äger sin kunskap och delar med sig

Azael har själv varit gängmedlem. Han kom till CEDEHCA för sju år sen när en kompis bjöd in honom till en workshop. Han deltog och gillade hur organisationen arbetar. Efter ett tag blev han volontär och sedan några år arbetar han nu heltid för organisationen. Han säger att det handlar om att dela med sig av sina erfarenheter och att många av ungdomarna han nu arbetar med lever under väldigt liknande omständigheter som han själv gjorde.

– Jag tror att vårt koncept fungerar för att vi är ungdomar som arbetar med och för ungdomar. De som kommer till oss blir själva ledare. De äger sin kunskap och de delar sina erfarenheter med personer i sin egen ålder. De vet vilka sår de unga har, och hur de kan läkas. Ofta får de till och med bättre kontakt än vad vi får, menar Azael.

CEDECHA:s väggmålning på offentlig plats i Bilwi, med en kvinna och en man som säger stopp till våld, slag och machokulturen.

Natzia berättar om ett projekt i Bilwi där ungdomsgäng från två olika områden deltog. Gäng som historiskt alltid har varit fiender.

– Det var svårt för majoriteten hade aldrig deltagit i något liknande tidigare. Flera av killarna använde droger och hade suttit i fängelse eller hade domar som väntade. Men vi lyckades skapa förändring och gemenskap i gruppen genom konst och lek. I slutet var det en av killarna som frågade varför de hade varit fiender innan och ingen kunde riktigt svara på det. Flera av dem kommer fortfarande hit och fortsätter vara en del av organisationen, avslutar Natzia.