Diakonia - Människor som förändrar världen
Odlingen av ett kilo sparris kräver 1000 liter vatten! Många småjordbrukare drabbas av torkan och kan inte försörja sina familjer när de stora exportföretagen förbrukar nästan allt grundvatten. Federíco Eliodoro Carguayo Castillos är en av de drabbade bönderna. Foto: Claes Herrlander

Vattenbrist i Peru – svenska företags ansvar

Den stora exporten av sparris från Ica-området i södra Peru har lett till akut vattenbrist som gör bybor sjuka och hindrar småbönder från att försörja sina familjer. Diakonias samarbetsorganisation Codehica arbetar för att säkra såväl lokalbefolkningens som böndernas tillgång till vatten samt stärka plantagearbetarnas rättigheter.

– Vi har arbetat i Ica-dalen i flera år, bland annat genom att driva frågan om rätten till vatten tillsammans med Codehica. Metoderna varierar, det är alltifrån utbildning till mikroprojekt, säger Åsa Beckius, policyrådgivare Privat sektor. 

En av de bönder som drabbats hårt av situationen är Santos Cerrato De La Cruz från bondekooperativet Pachacútec.

– För varje dag ger våra odlingar oss mindre att äta. Vårt vatten borde användas för våra odlingar, vår mark borde ge oss mat, men så är det inte, konstaterar han uppgivet innan han tillägger:

– Ni äter vårt vatten!

Storskalig produktion orsakar vattenbrist

I november 2018 lanserade Diakonia och Swedwatch rapporten ”Till sista droppen”. Den visar hur storskalig sparrisodling orsakar akut vattenbrist i Ica-dalen och att svenska livsmedelsföretag – som köper sparris, avokado och druvor från Ica-dalen – känner till situationen men brister i sin uppföljning av leverantörernas påverkan på människor och miljö.

– Syftet med rapporten var att höja medvetenheten om problematiken kring vatten i Ica-dalen hos de svenska inköparna, få dem att ha ett hållbarhetstänk genom hela leverantörskedjan och göra en så kallad Human Rights Due Diligience.

Human Rights Due Diligience: Den process som ett företag bör ha på plats för att kunna identifiera, förhindra och hantera risker för mänskliga rättigheter som kan uppstå i samband med företagets verksamhet. Det är ett centralt verktyg i FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, vilka Sverige har åtagit sig att följa.

Och rapporten har tagits emot med stort intresse av de inblandade svenska livsföretagen, handelsministern och den svenska ambassaden i Peru.

– De svenska företagen säger att rapporten har varit viktig och lett till interna diskussioner när det gäller vilka krav man kan ställa på sina leverantörer, säger Åsa Beckius och tillägger:

– Nästa år gör vi en uppföljning av rapporten och förhoppningsvis ser vi då vilka konkreta förändringar den har lett till.

Samarbetsorganisation får större mandat

Hon påpekar att rapporten redan nu har resulterat i en ny roll för Diakonias peruanska samarbetsorganisation Codehica. Tidigare möttes organisationen med misstro och anklagades för att sätta viktiga arbetstillfällen på spel. Men nu har organisationen fått ett större mandat och bjuds in till samtal med företagen.

Exportföretagen anklagas för att bryta mot förbudet att gräva nya eller djupare brunnar. Jordbrukssektorn – dominerad av stora exportföretag – förbrukar 90 procent av grundvattnet. Foto: Claes Herrlander

Den nya rollen är delvis ett resultat av att tre svenska företag (av de sju som tas upp i rapporten) deltog i en flera dagar lång fältresa och träffade lokala aktörer, tillsammans med Codehica, Diakonia, Swedwatch och SIWI. Företagen deltog även i ett panelsamtal i Ica-dalen i samband med att rapporten släpptes lokalt.

– Under panelsamtalet förklarade de svenska företagen att vattenbristen – och hur den påverkar lokalbefolkningen – är ett problem både för dem och för deras kunder. Det var ett mycket viktigt budskap till peruanska jordbruksföretag och andra aktörer som var på plats, inte minst för att det kom från utländska inköpare, säger Åsa Beckius.

Uppmanar ej till bojkott

Hon konstaterar att stora ekonomiska intressen står på spel. Jordbruksindustrin är mycket viktig i det här området. Den har bidragit till en ekonomisk utveckling, till att skapa jobb och skatteintäkter och många är oroliga för att jobben ska försvinna.

– Men vi uppmanar inte till en bojkott, vi säger inte ’sluta köp sparris’. Det är den enkla lösningen. Den svåra, och nödvändiga lösningen, är att få till en hållbar odling som tar allas anspråk på vatten i beaktande.

Codehica ska nu – med stöd av Diakonia – skapa ett permanent dialogforum där aktörer så som lokalsamhället, plantagearbetare, kooperativ av småjordbrukare, vattenmyndigheten och jordbruksföretag kan mötas och diskutera de här frågorna. Ett viktigt steg, säger Åsa Beckius och hänvisar till att rapporten identifierade bristen på dialog som ett stort problem för en hållbar utveckling.

Sparrisfälten i Ica-dalen i södra Peru genererar stora exportinkomster, men har resulterat i akut brist på vatten. Foto: Claes Herrlander

Krävs lagstiftning

Rapporten tog också upp att Sverige har åtagit sig att arbeta för ett hållbart företagande och att utgå från FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Ändå visar återkommande granskningar att svenska företag inte gör tillräckligt för att säkerställa att mänskliga rättigheter respekteras i deras kund- och leverantörskedjor.

– Jag menar att det krävs en lagstiftning och juridiska incitament, för annars kommer det inte att hända något, säger Åsa Beckius.

Hon pekar på att vissa företag i dag gör väldigt mycket på det här området och går i bräschen, medan andra inte gör någonting, och att det här riskerar att snedvrida konkurrensen

– En lagstiftning skulle också jämna ut konkurrensen.

I arbetet med rapporten, som tagit fram tillsammans med Swedwatch och Codehica, har Diakonias partner CEPES också varit viktiga, liksom stiftelsen Stockholm International Water Institute, SIWI.