Hur jämställd är världen efter krisen?

När redan utsatta familjer isoleras och får sämre ekonomi ökar våldet i hemmen. Dessutom får lokala organisationer mindre resurser när länder stänger ner och har svårare att jobba förebyggande. Därför är det viktigare än någonsin att Sverige stärker och fortsätter stödet till dessa organisationer, det är avgörande för hur jämställda samhällen vi har efter krisen.

I flera av de länder Diakonia jobbar ser vi en ökning av våld mot kvinnor. Coronapandemis konsekvenser slår hårt mot de som redan kämpar mot diskriminering. Flera av Diakonias samarbetsorganisationer i länder som Honduras, Myanmar och Bangladesh vittnar om ökat könsrelaterat våld till följd av krisen. Situationen förvärras av sämre ekonomiska förutsättningar i hushållen samtidigt som människor isoleras i sina hem.

Men detta är inte grundorsakerna till våldet. I botten ligger patriarkala normer och strukturer som har funnits länge och förstärks i krissituationer. Våldet måste stoppas genom insatser för att rädda människoliv här och nu. Lika viktigt är att de som kämpar för jämställdhet kan bedriva långsiktigt arbete som förändrar samhällen i grunden och bygger motståndskraft inför framtiden. Civilsamhällesorganisationers och särskilt kvinnors möjligheter att verka fritt är helt avgörande.

Organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter utför just nu ett livsviktigt krishanteringsarbete. Inte sällan rör det sig om mindre organisationer som arbetar lokalt med bland annat humanitära insatser och informationsspridning. Men samtidigt som behovet av deras arbete ökar dramatiskt, är risken att resurserna försvinner. Till exempel berättar Diakonias landkontor i Sri Lanka att det är ganska vanligt att lärare i landet ger delar av sin lön till organisationer som arbetar med trygga boenden för våldsutsatta människor. Men nu uteblir många lärares lön till följd av att skolor håller stängt. Det leder i sin tur till minskade resurser för organisationer som stödjer utsatta flickor, kvinnor och sexuella minoriteter. Civilsamhället försvagas i en tid då det behövs som allra mest. Därför har Diakonia inlett ett humanitärt projekt som ger stöd till sådana här funktioner i samhället.

Behovet av ett ännu bättre och mer flexibelt samarbete med civilsamhället har diskuterats på många biståndsmöten och konferenser de senaste åren, och även den svenska regeringen har konstaterat att stöd till kvinnorättsorganisationer och andra organisationer som arbetar för jämställdhet är helt avgörande.

Nu är det verkligen skarpt läge. Organisationers möjligheter att bidra i den pågående krishanteringen kommer att lägga grunden för hur jämställt det återuppbyggande arbetet blir. Det är bra att Sverige nu stärker samarbetet med FN-organ som kan genomföra stora, helt nödvändiga insatser. Men för att nå de mest utsatta och lägga grunden för bättre samhällen är det arbete som civilsamhällesorganisationer bedriver helt avgörande. Det är lokala organisationer och nätverk som står i krishanteringens första led när gränserna stängs och utsända biståndsarbetare skickas hem. Om vi inte ökar stödet till dessa grupper är risken stor att pandemins konsekvenser för utsatta människor blir ännu svårare. Biståndet till de lokala aktörerna behövs mer än någonsin förut.