Ge bara krispaket till hållbara företag

Regeringen måste ställa krav på multinationella företag innan de ger dem statligt stöd för att ta sig igenom coronakrisen, skriver Diakonias Penny Davies och Åsa Beckius. Att företagen är öppna med sina skatter och är tydliga med hur de förebygger kränkningar mot mänskliga rättigheter bör vara förutsättningar för att de ska få krisstöd.

Diakonia anser att regeringen bör ställa krav på företag för att få ta del av statligt eller EU-stöd:

Covid-19-krisen har belyst vikten av att stoppa den globala skatteflykten som dränerar sjukvård och välfärd, och som framförallt drabbar människor som lever i fattigdom. Det har vi inte råd med givet den globala pandemi vi står inför, vilket vi skrev om i Omvärlden den 5 april. Diskriminerande normer och system gör dessutom att flickor och kvinnor drabbas särskilt hårt av frånvaron av en fungerande välfärdsstat. När staten inte tillhandahåller vård och omsorg är det oftast kvinnor och flickor som utför dessa tjänster på bekostnad av avlönat arbete eller skolgång. Den utsattheten ökar i kriser. Att stoppa skatteflykten i utvecklingsländer är därmed en mycket viktig jämställdhetsfråga.

Enligt Tax Justice Europe förlorar världens regeringar över 500 miljarder dollar i skatteintäkter varje år på grund av företags aggressiva skatteplanering. Skatteflykt möjliggörs bland annat av slutna skatteparadis. Beslutsfattare försöker täppa till kryphålen i de internationella skattereglerna med begränsad framgång. För att åstadkomma det krävs förbättrade skatteregler som är anpassade till en global och digitaliserad ekonomi. Det behovet accentueras i kölvatten av covid-19.

Diakonia har längre pekat på behovet av ökad insyn, att multinationella företag öppet bör redovisa sina vinster och skatter i de länder de är verksamma. På så sätt skulle folkvalda, journalister och alla andra se om företagen betalar sin del av skatten, och kunna utkräva ansvar när så inte sker. Gemensamma EU-regler har diskuterats sedan 2016 utan att medlemsländerna har lyckats enas. Sverige tillhör länderna som har blockerat förslaget. Nu är tid att tänka om och låta denna kris leda till ännu mer transparens, något som både investerare och folkrörelser har framfört behovet av. Det skulle gynna ansvarstagande företag samt små och medelstora företag som inte kan utnyttja kryphål som möjliggör skatteflykt i global skala.

Som Diakonia har skrivit om tidigare har pandemin satt ljuset på många brister i den globaliserade ekonomin. Flera företag har under krisen bortsett från intressenter som inte befinner sig i den närmaste sfären, till exempel arbetare i globala leverantörsled. Diakonias samarbetsorganisationer har länge vittnat om osäkra anställningsvillkor, brister i arbetsmiljön, eller kampen om vatten – utmaningar som pandemin har accentuerat. Exempelvis rapporterar vår peruanska partner Cooperaccíon om hur gruvarbetare tvingas till arbetet utan skyddsåtgärder mot viruset, och har på så sätt fört med sig smittan till många i sina hembyar. Hur företag agerar har också tydliga konsekvenser för jämställdheten. Till exempel är kvinnor ofta i majoritet bland de som utför lågavlönade jobb med oacceptabla arbetsvillkor. Krisen till följd av coronapandemin visar hur viktigt det är att företag respekterar kvinnors rättigheter i produktionskedjan och att regler och system för detta har ett jämställdhetsperspektiv.

Hoten mot människo- och miljöförsvarare har också ökat i pandemins fotspår. Människor som höjt sina röster kring faror, brist på åtgärder eller rätt information kring viruset, har upplevt ökad övervakning, repressalier och arresteringar. Det faktum att människor inte kan röra på sig gör dem sårbara, och morden på lokala ledare har ökat i Colombia. Länder som Ungern och Kambodja passar på, och har infört ny lagstiftning som drar åt snaran för civilsamhället, journalister och visselblåsare. Hot mot personer som rapporterar om företags bristande åtgärder under covid-19 är vanligt förekommande, inte minst mot kvinnor, och det rapporteras om företag som passar på att avskeda personal som är fackanslutna.

När covid-19-krisen slår hårt mot ekonomin kommer det att behövas stöd för att rädda inte minst småföretagare med små marginaler när intäkter uteblir. Men även stora multinationella företag ropar efter stödpaket. Det pågår en debatt kring vilka krav som är rimliga att ställa på företag som får ta del av statligt stöd, alltså våra skattepengar. Det gäller både Sveriges statliga stödpaket och EU:s ekonomiska återhämtningsåtgärder. Det handlar om flera miljarder svenska kronor som ska stimulera ekonomin, vilket behövs för människors fortsatta välbefinnande – men de måste verka i rätt riktning!

Tax Justice Network framför ett femstegstest för att avgöra vilka företag som faktiskt använder sig av skatteparadis för att minimera skatten, och som därmed inte bör få stöd. Testet utesluter företag inblandade i skatteskandaler. Företag som inte är transparenta med vilka deras egentliga förmånstagare är, eller som inte är transparenta med sina skattebetalningar, bör inte heller få stöd. Företag som är närvarande i de jurisdiktioner eller länder som ingår i de två listorna Financial Secrecy Index och the Corporate Tax Haven Index, måste bevisa att de inte är det för att minska sin skatt. Det handlar exempelvis om brittiska Jungfruöarna, Bermuda, Caymanöarna men också länder som Nederländerna, Luxembourg och Schweiz.

En öppen redovisning av skatter, vinster och annan data är det bästa sättet att kunna bedöma om ett företag ägnar sig år aggressiv skatteplanering eller andra metoder för att minimera sina skattebetalningar. Detta bör vara ett minimikrav på skatteområdet för att företag ska få ta del av knappa offentliga medel, allas våra skattepengar.

EU-parlamentet insisterar i en resolution som antogs den 17 april 2020 på att offentligt ekonomiskt stöd bör vara villkorat av att företag använder medel "för att gynna anställda [och] avstå från … skatteundandragande [och] att utbetala utdelning". I vissa länder är detta redan ett villkor för affärsstöd. Som redan nämnts uppgav regeringen och parlamentet i Danmark till exempel att företag som betalar ut utdelning, köper tillbaka egna aktier eller är registrerade i skatteparadis skulle uteslutas från affärsstöd. De sa också att företag som får stöd borde följa FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

OECD uppmanar regeringar att inkludera hållbart företagande som ett villkor för statsstöd, liksom FN:s arbetsgrupp för företag och mänskliga rättigheter som menar att man måste sätta mänskliga rättigheter i centrum av krisrespons.

Organisationer har också begärt att en obligatorisk konsekvensanalys för mänskliga rättigheter och miljö – en så kallad human rights due diligence – ska bifogas som villkor för företag som räddas med offentliga pengar. Diakonia, som en del av ACT Alliance, har tillsammans med flera utvecklingsorganisationer uppmanat EU att säkerställa att både kort- och långsiktiga stödåtgärder, som Covid-19 Recovery Response och Green Deal, sker på rätt sätt:

“Legislative responses and use of emergency powers in response to COVID-19 can happen quickly, with potential long-term consequences. In the immediate emergency response and longer-term recovery there must be full respect for the rule of law, democracy, and human rights, with special attention to vulnerable communities’ rights to land and natural resources. Recovery packages must follow the ‘do no harm’ principle and not undermine human rights of individuals, Indigenous Peoples, or communities. They should support environmental and human rights defenders.”

Samma förhållningssätt bör också gälla Sveriges regering och de stödpaket som nu förhandlas fram. Det handlar om flera miljarder kronor, och om regeringen inklusive stödpartier och företagsorganisationer menar allvar med uttalanden om vikten av hållbart företagande är det läge nu att ”put your money where your mouth is”. Allt ekonomiskt stöd och krispaket bör ha ett tydligt krav på mottagare att åta sig att uppfylla standarder för ansvarsfullt företagande, och särskilt respekt för mänskliga rättigheter.