Diakonia - Människor som förändrar världen

COP24 avgörande för framtida klimatarbete

Årets klimattoppmöte i Katowice i Polen har kallats för ”Paris 2.0”. Det är nu som regler och riktlinjer för hur åtaganden under Parisavtalet ska planeras och redovisas ska spikas. Länderna ska också ha ett första samtal om hur det går med klimatarbetet och vad som nu måste göras för att höja ambitionen.

2018-11-20

Klimattoppmötet sker i ljuset av den rapport som FN:s klimatpanel presenterade i oktober och som understryker vikten av att hålla den globala medeltemperaturökningen vid 1,5 grader.

Två frågor sticker ut

Två frågor sticker ut som särskilt viktiga för att klimatarbetet ska ske på ett rättvist och hållbart sätt i framtiden och göra det möjligt för alla länder att delta - att integrera mänskliga rättigheter och jämställdhet i Parisvtalets regelbok och att länderna måste enas om tydliga regler för klimatfinansiering.

Integrera mänskliga rättigheter och jämställdhet
Parterna behöver komma överens om att mänskliga rättigheter och jämställdhet ska vara självklara utgångspunkter i såväl planering som genomförande och uppföljning av klimatåtgärder. Annars finns risken att insatser planeras utifrån ett smalt utsläppsminskningsperspektiv, men missar möjligheten att samtidigt bidra till FN:s globala utvecklingsmål.

För att mänskliga rättigheter och jämställdhet ska genomsyra framtida klimatarbete är det viktigt att det ställs krav på att integrera dessa perspektiv i flera delar av det som kallas Parisavtalets ”regelbok” eller formellt ”the Paris Agreement Work Program”, PAWP. Såväl formerna för hur länderna ska presentera sina klimatplaner som formatet för redovisningen av anpassningsåtgärder bör ställa krav på en tydlig genusanalys och könsuppdelad statistik. 

Även formerna för de samtal som ska föras vart femte år för att successivt höja ambitionen i klimatarbetet bör ta avstamp i mänskliga rättigheter och jämställdhet.

Tydliga regler för klimatfinansiering
Länderna måste slutligen enas om tydliga regler för hur klimatfinansieringen ska redovisas - alltså det stöd som rikare länder ska bidra med för att fattigare länder ska kunna leva upp till sina åtaganden under Parisavtalet.

Tydliga regler för redovisning av klimatfinansiering är viktiga för att det ska gå att följa pengarna från källa till användning, och för att tydliggöra vilka typer av finansiering som ska kunna räknas som klimatfinansiering under Parisavtalet. Idag beror låsningarna kring klimatfinansiering i stor utsträckning på en brist på förtroende mellan givarländer och mottagarländer, något som ökad transparens kan hjälpa till att överbrygga.

I detta ingår också att givarländerna i förväg ska ange hur mycket pengar de kommer att bidra med, för att skapa förutsättningar för mer långsiktighet i klimatarbetet i mottagarländerna. Det är också viktigt att lån och garantier exkluderas från definitionen av klimatfinansiering. Här har Sverige en möjlighet att driva på genom att agera föregångare.