En ung man tittar in i kameran
Personligt

Förståelsen gav mig chans att läka

2021-07-12

Det var när jag fick kunskap om feminism, som jag kunde förstå de olika förtryck som fanns mot min kropp. Och att det system och de strukturer vi lever i inte tillåter ett jämlikt samhälle.

Att erkänna för mig själv att jag är icke-binär transmaskulin var en del av processen jag genomgick under Kärleksprojektet. Ett sätt att ifrågasätta strukturerna som påverkade och fortfarande påverkar mig var insikten att det existerar en tvåkönsnorm. Jag förstod också att den här normen utgör en del av de motsägelsefulla och oförenliga strävanden som vi påtvingas i form av regler och normer. Både vad gäller kropp och identitet. Det jag lärde mig om feminismen hjälpte mig att förlika mig med min kropp och att hitta min identitet på nytt.

Jag har flytt. Jag flyttade till Lima för att utplåna mitt förflutna. Jag skämdes mycket över mina rötter. Jag flydde för att utanför huvudstaden behandlas transpersoner så våldsamt. Men när jag var med i kärleksprojektet fick jag möjlighet att ifrågasätta mina egna föreställningar om rasism och främlingsfientlighet. Det fick mig att förstå att när en person passerar en gräns, eller en norm, innebär det smärta. Den här smärtan är en del av det förtryck som systemet och förtryckande strukturer skapar. De styr oss genom våra känslor. Känslor som jag kunde känna igen mig i, till exempel obehag. Feminismen innebär till viss del att du behöver konfrontera det här obehaget. Men det handlar inte bara om obehaget att tilldelas ett kön som kvinna vid födseln. Det handlar också om obehaget som framkallas av de maktsystem som används för att styra oss och få oss att känna oss sorgsna och otillräckliga, och där möjligheten att existera styrs av det begär vi påtvingas av kapitalismen.

Det är svårt att förklara och kanske också svårt att förstå. Men Kärleksprojektet gjorde att jag kunde internalisera de här tankarna. Genom att förstå sambanden fick jag hjälp att läka. Möjligheten att dela reflektionerna med vänner var också avgörande, eftersom jag vid flera tillfällen genomlevt min process i ensamhet.

Jag känner stor tacksamhet för att jag fått möjlighet att växa som människa. Jag undviker inte längre mina känslor och jag vågar närma mig det som känns obehagligt för att komma vidare i min kamp. Jag är också medveten om att kampen inte bara rör kvinnor, utan alla oss som fått uppleva sårbarheten i ett system och ett samhälle som fortfarande nedvärderar femininitet och andra sätt att bryta mot normer och utmana hegemonin.

Santiago Balvín Gutiérrez
Deltagare i Kärleksprojektet

En kvinna i profil mot solnedgången

För allas rätt att vara sitt sanna jag

Kärleksprojektet

I Peru finns ingen lag mot diskriminering. Varje år dödas mer än 10 hbtqi-personer. Diakonias kärleksprojekt ger möjlighet för hbtqi-ungdomar att lära sig mer om sina rättigheter och dela erfarenheter. Tack vare projektet är nu många ungdomar politiskt aktiva och kämpar för nya lagar om hbtqi-personers rättigheter.

Vi vill att hela världen ska vara en trygg plats, men det är den inte. Därför skapar vi trygga rum för unga hbtqi-personer.

Håll dig uppdaterad – prenumerera på Diakonias nyhetsbrev

Genom att registrera din e-post så godkänner du vår hantering av personuppgifter och tillåter oss att skicka dig relevanta nyhetsbrev om Diakonias arbete.