Diakonia - Människor som förändrar världen
Elida Gimenez Elida Gimenez, 28 år, bor i Guahory med sina tre barn. Hon är jordlös men tillsammans med andra ockupanter har hon efter flera års kamp tagit tillbaka sin mark.

"Vi har inte längre något att förlora"

De lever i ständig oro för att bli bortförda från sina hem. Trots att de vunnit tillbaka delar av den mark som togs från dem är fortfarande framtiden osäker för invånarna i Guahory, Paraguay. Och rädslan för repressalier är stor.

2017-08-21

Paraguay, landet i hjärtat av Sydamerika som har nästan exakt samma jordyta som Sverige. Här är jordfördelningen och den ekonomiska ojämlikheten extrem. Knappt två procent av markägarna äger 80 procent av den brukbara marken.

Vi reser över den röda jorden, runt om oss passerar kilometer efter kilometer av genmodiferade sojagrödor. Färgen på plantorna är nästan overklig, en artificiell grön färg som påminner om neon. Mata todo (“dödar allt”) kallas bekämpningsmedlet som används för att jordbrukarna ska kunna skörda tre gånger per år. I det här området säger människor att en kan gräva ner en sten och det växer upp en mandioka. Jorden är eftertraktad, det är den bördigaste i landet.

Grävmaskiner förstörde husen

Vi är på väg till Guahory, ett område i östra Paraguay som ockuperas av jordlösa bönder sedan diktaturens fall år 1989. Över 70 familjer bor i det ockuperade området och det är flera mil till närmaste by. När vi kommer fram möts vi av Carlos från Diakonias samarbetsorganisation Federación Nacional Campesina (FNC). Han är där för att stötta invånarna i ett krismöte.

För två dagar sen kom beväpnade privata vakter, betalda av markägarna, hit med grävmaskiner och röjde ner de hus som ockupanterna precis börjat bygga. Den nationella ombudsmannen för mänskliga rättigheter har meddelat att han ska komma hit och medla, men än har han inte dykt upp. Invånarna förbereder sig på att ta emot honom och diskuterar vilka krav de ska föra fram.

Lever i ständig rädsla

Guahory ligger precis intill en sjö. Det är otroligt vackert och stilla. Men lugnet och tystnaden står i skarp kontrast till det våld som invånarna vittnar om.

– Livet här är svårt. Vi kan aldrig vara lugna eller sänka garden för vi vet inte när de kommer att attackera igen. Vi lever i ständig rädsla. Det gör att vi inte kan erbjuda våra barn en trygg uppväxt, säger Elida Gimenez.

 

Elida är 28 år och har bott i Guahory med sina tre barn de senaste fem åren. Innan dess bodde hon med sina föräldrar i ett annat ockuperat område i närheten.

– Vi är jordlösa, vi har ingen annanstans att ta vägen, säger hon när vi promenerar längs stigen mot hennes hus.

Elida bor numera i den del av Guahory som ockupanterna har lyckats ta tillbaka genom flera års kamp och motstånd och tack vare juridiskt stöd från bland annat FNC.

–Nu har jag ett eget hus men vi vet inte hur länge det varar. Trycket från markägarna är hårt. De vill inte släppa jorden trots att vi har rätt till den. Det spelar ingen roll för dem om människor här dör. Det viktiga för dem är att vi inte har självbestämmande, säger hon.

Komplex konflikt

Konflikten om jorden i Paraguay är komplex och går tillbaka så långt som till 1800-talet. En jordreform var tänkt att inledas i början av 1900- talet. Fattiga familjer som levt på landsbygden långt innan landrättigheter existerade skulle genom jordreformen tillskrivas jord för självförsörjning.

Men den utbredda korruptionen gjorde att reformen aldrig blev verklighet. Under diktaturen som varade i 35 år delade diktatorn Stroessner ut stora delar av marken till inflytelserika personer  som ”betalning” för att de stöttade regimen. Samtidigt tilläts utländska investerare köpa upp enorma hektar illegalt.

Sanningskommissionen som inrättades efter diktaturen visade att regimen olagligt tillskansat sig närmare åtta miljoner hektar mark. De jordlösa blev på så sätt tvungna att ockupera den jord som enligt lag borde tillhöra dem.

"Solidariteten gör att vi överlever" 

Nu är det ungefär ett år sen Elida flyttade in i huset, men alla har inte haft samma tur.

– 50 familjer lever fortfarande utan tak över huvudet. Solidariteten gör att vi överlever. De som har en bit jord och kan odla hjälper dem som inte har.

Elida berättar att  under de fem år hon bott i Guahory har militär och polis vid flera tillfällen kommit hit med vapen för att köra bort dem. En gång kom 1500 poliser och de hade med sig en  helikopter. De sköt med gummikulor mot familjerna. Ibland har Elida varit tvungen att bo i tält med sina barn efter vräkningarna.

– Vräkningarna är väldigt våldsamma. Det gör ont att veta att vi inte har samma rättigheter som andra medborgare; som  markägarna. Vi vill bara leva i fred i vårt eget land, avslutar Elida.

"Jordreformen är en myt"

Idag finns inga tydliga siffror på antalet jordlösa bönder i landet. Vissa källor säger att det rör sig om 150 000, andra 300 000. 

– Jordreformen i Paraguay är en myt, de som har gynnats är den politiska eliten och utländska investerare, säger Eligio Britez som har bott i Guahory i nästan hela sitt liv.

Eligio Britez säger att de jordlösa lever i ett enormt utanförskap, utan tillgång till utbildning, vägar, elektricitet, sjukvård. Ändå vägrar han att ge upp.

Han flyttade hit med sina föräldrar när han var fem år. Nu är han 35. Eligio säger att konflikten har intensifierats under åren han bott här.

– Vi har alltid levt i ett enormt utanförskap. Jag är den jag är på grund av den politik som förs mot jordlösa i det här landet säger han. 

Han har inte kunnat gå i skolan. Ockupanterna har varken tillgång till utbildning, vägar, elektricitet eller sjukvård.

– Vi som är andra generationens ockupanter tänker inte tillåta att ytterligare en generation tvingas uppleva det vi gjort.

 "Vi kan bara vinna"

Han berättar om repressalier mot de jordlösa som kämpat för sina rättigheter. Tusentals har fängslats och sedan diktaturen föll 1989 har 120 personer försvunnit eller mördats. Att regeringen inte tar situationen på allvar beror på att de själva gynnas av den, menar Eligio.

– Vi har inte längre något att förlora, vi kan bara vinna. Vi är trötta på det här men vi tänker inte lämna Guahory. Många migrerar till städerna men ofta väntar ett ännu svårare liv där.

Det börjar mörkna. Bara Carlos och Eligio är kvar vid samlingsplatsen där mötet anordnades för några timmar sen. En stor vit bil dyker plötsligt upp mitt i tystnaden. Det är den nationella ombudsmannen för mänskliga rättigheter som till slut kommer. Han kliver ur bilen. Jag hör inte vad de pratar om men förstår på tonläget att parterna inte är överens.

Jag tänker på det Eligio sa, att politikerna måste förstå att det här handlar om mer än en bit mark. Det som krävs är sociala förändringar i grunden.

– Vet du vad Guahory betyder? frågar Eligio innan vi skiljs. Det betyder platsen i fjärran. Det heter så för att det är den  by som ligger längst österut  i den här kommunen. Men det betyder också gryning, och det passar bra säger han. Här är så vackert, naturen är alltid grön och frisk, som om det vore gryning. 

Misslyckad jordreform
Paraguay genomled Latinamerikas längsta militärdiktatur, 35 år under den auktoritära och våldsamma regimen ledd av Alfredo Stroessner (1954-1989). Paraguays ojämna jordfördelningen bottnar i en misslyckad jordreform.
• Staten överlämnade jord till personer som inte var en del av jordreformen (vänner, familjemedlemmar och företagare som stöttade regimen).
• Staten överlämnade fler hektar än vad som var godkänt till vissa personer.
• Jord som tilldelats inkorrekt såldes vidare till utländska investerare. Samma jord används idag framförallt för odling av genmodifierade sojagrödor för export till Kina och Europa.