|
Diakonia arbetar för avskrivningar och en rättvis hantering av fattiga länders skulder. Mottagar- och givarländer behöver ta ett gemensamt ansvar för skuldavskrivningar så att de främjar mänskliga rättigheter, demokrati och bekämpar fattigdomen i världen. Skuldavskrivningar för fattigdomsbekämpningDet finns idag en internationell samsyn: Skuldavskrivningar behövs för att bekämpa fattigdomen. I millenniemålen om halverad fattigdom till 2015 pekas det ut som ett viktigt ansvar för de rika länderna. Frågan har funnits på den politiska dagordningen sedan mitten av 1990-talet. 1996 lanserade Världsbanken och IMF det så kallade HIPC-initiativet (Heavily Indebted Poor Countries). År 2005 fattades beslut om ytterligare skuldavskrivningar på initiativ av G8-länderna. Påtryckningar från folkrörelser har varit viktiga för att skuldavskrivningar skulle bli verklighet. Men jämfört med fattiga länders sammanlagda skuldbördor har bara en mycket liten del av skulderna skrivits av. Fortfarande gör fattiga länder skuldåterbetalningar som behövs bättre till satsningar på bland annat hälsovård och utbildning. Illegitima skulder och ansvarsfull utlåningVärldsbanken, IMF och andra givare har under årens lopp lånat ut stora belopp till odemokratiska ledare och projekt som inte bidragit till ett bättre liv för fattiga kvinnor och män. Men idag är det de som tvingas bära kostnaden för tidigare oansvarig utlåning, så kallade illegitima skulder. Diakonia anser att långivarna måste ta sitt ansvar för den oansvariga långivning som skett. Vi arbetar därför för att illegitima skulder ska skrivas av och för mekanismer som leder till en framtida ansvarsfull långivning. I spåren av den finansiella krisen tvingas många länder ta nya lån, vilket gör frågan om ett bättre regelverk än mer angelägen. Människor måste få inflytandeDiakonia anser att både mottagar- och givarländer har ett gemensamt ansvar vid skuldavskrivningar och nya lån. Resultaten för det som ska uppnås måste stå i centrum: bekämpa fattigdomen, leva upp till de mänskliga rättigheterna, ta miljöhänsyn och främja en demokratisk utveckling. Men givarländer, Världsbanken och IMF ställer krav på vilken ekonomisk politik mottagarländerna ska föra. Kraven som ställs utgår inte från de fattigdomsstrategier länderna själva formulerat för att få tillgång till skuldavskrivningar, lån och bistånd. Därmed kör långivarna med sina krav över demokratiska beslutsprocesser. I många fall har kraven som givarländer, Världsbanken och IMF ställt även haft en negativ påverkan på fattigdomsbekämpningen. Därför arbetar Diakonia för att detaljstyrningen i form av krav på ekonomiska reformer i länder som får lån ska upphöra. Vi arbetar också för att parlament och det civila samhället i mottagarländerna ska ha inflytande i processer som rör skuldavskrivningar och nya lån. |
|