"Vi konsumerar - de kompenserar" är titeln på en granskning av ett av de många CDM-projekt som Sverige kommer att köpa utsläppskrediter från – ett vattenkraftsprojekt i Rampur i norra Indien.

Migrantarbetare från Nepal. Hela familjen, inklusive den 13-åriga dottern, arbetar på projektet.

Vattenkraft i Rampur, norra Indien

Ett av de CDM-projekt som Sverige kommer att klimatkompensera genom är ett vattenkraftsprojekt i norra Indien, Rampur Hydroelectric Power Plant. Projektet ingår i en fond som administreras av Världsbanken.

350 miljoner människor i Indien står utan el och landet har ett stort behov av att bygga ut energiproduktionen.

Den indiska staten har arbetat fram en strategi för ökad energiproduktion där en betydande del av energin ska komma från storskaliga vattenkraftverk. Floden Satluj i Himachal Pradesh är en av de floder som har identifierats för utbyggnad av vattenkraft.

Tveksamt om projektet bidrar till hållbar utveckling

I granskningen "Vi konsumerar - de kompenserar" kan du läsa om tveksamheter gällande hur väl projektet bidrar till hållbar utveckling lokalt, samt hur det lever upp till kravet på additionalitet.

Projektbolaget SJVNL berättade under fältstudien att projektet hade varit planerat sedan 1997 och att det förberedande arbetet med att bredda vägar och köpa mark hade inletts innan ansökan till CDM-styrelsen lämnades in. Dessa uppgifter bidrar till att skapa osäkerhet kring projektets additionalitet.

Arbetare som krossar sten på kraftverksbygget i Rampur. Ingen av dem har skyddsutrustning. En rapport av Swedwatch i samarbete med Diakonia och Svenska kyrkan granskar svenska investeringar i CDM-projekt i norra Indien

Brister i arbetsmiljön innebär fara för människors hälsa

Vid besök på projektplatsen framkom också att det fanns flera brister i hälso- och säkerhetsarbetet på byggarbetsplatsen, samt villkoren för de många migrantarbetare som är tillfälligt anställda.

Många bybor och småbönder runt floden uppger också att de inte har fått tillräcklig kompensation från projektbolaget och att informationen om negativa effekter från projektet inte har kommunicerats på ett tydligt och transparent sätt.

Tre huvudproblem med Sveriges klimatkompensation

Granskningen "Vi konsumerar - de kompenserar" tydliggör tre problem med Sveriges satsning på klimatkompensation:

1. Tveksamheterna kring additionalitet
2. Tveksamheter runt hållbar utveckling
3. Bristande ansvarstagande i vissa multilaterala projekt

Sverige måste agera på hemmaplan

Foto: Markus Marcetic

- Det är helt centralt att Sverige minskar utsläppen av växthusgaser på hemmaplan. Om Sverige fortsätter satsa en stor del av våra klimatpengar på dessa kritiserade projekt är risken överhängande att Sverige i praktiken inte når upp till de utsläppsmål riksdagen har beslutat om. Vi förlorar dessutom trovärdighet i klimatförhandlingarna, säger Petter Lydén, policyrådgivare i klimatfrågor på Diakonia.

Vad säger Energimyndigheten?

I Sverige har Energimyndigheten ansvaret för svenska statens köp av utsläppsrätter. Detta sker antingen bilateralt, det vill säga direkt från ett projekt i ett land, eller multilateralt - genom fonder.

Energimyndigheten anser att projektet i Rampur inte är representativt för den svenska CDM-satsningen eftersom den ingår i den multilaterala satsningen.

Hur långt sträcker sig ansvaret?

Enligt internationella riktlinjer har företag ansvar för hela produktionskedjan, även om det i vissa fall enbart handlar om ett ansvar att veta, hålla sig informerade och att se till att det finns effektiv och korrekt kompensation för drabbade.

Både FN:s ramverk och OECD:s riktlinjer är utformade för företag, men eftersom Sverige har anslutit sig till båda dessa ramverk genom Energimyndigheten bör riktlinjerna och normerna gälla även i dessa fall.

När det gäller kraftverket i Rampur har Sverige och Energimyndigheten en indirekt påverkan genom Världsbanken, men enligt principerna har man ändå ett ansvar att hålla sig informerad samt att påverka för att begränsa kränkningar i hela ledet.

Vill du veta mer? Kontakta oss: 

Petter Lydén, policyrådgivare med fokus på klimat petter.lyden@diakonia.se Telefon 08-453 69 40  Följ Petter på Twitter!

Läs rapporten i sin helhet hos SwedWatch

Diakonias arbete för klimaträttvisa

Framsidan på rapporten som är producerad av Swedwatch i samarbete med Diakonia och Svenska kyrkan.

Vad är CDM? När Kyotoprotokollet slutförhandlades 1997 lovade industriländerna att de skulle minska sina utsläpp av växthusgaser, samtidigt som utvecklingsländerna slapp göra sådana åtaganden för att ge utrymme för tillväxt och fattigdomsbekämpning. I samband med att protokollet togs fram utvecklades även tre mekanismer: CDM (Clean Development Mechanism eller Mekanismen för ren utveckling) JI (Joint Implementation eller Gemensamt genomförande) ET (Emission Trading eller Handel med utsläppsrätter). Alla tre åtgärderna har det gemensamt att ett land kan tillgodoräkna sig minskningar av utsläpp som görs i ett annat land. Idén bakom CDM var att internationellt samarbete skulle sänka kostnaderna för minskade utsläpp och att det därmed skulle vara flera länder som skulle kunna leva upp till sina åtaganden om utsläppsminskningar. Alla projekt i FN:s CDM-system måste uppfylla två kriterier: Additionalitet: Det ska gå att visa att minskningarna av utsläpp inte hade skett om inte projektet fått det ekonomiska tillskott som försäljning av utsläppskrediter innebär. Hållbar utveckling: Projektet ska bidra till hållbar utveckling i landet där det genomförs. Kritiken mot CDM CDM har kritiserats av forskare och intresseorganisationer för olika brister; främst bristen på eller tveksamheterna kring additionalitet, projektens bidrag till hållbar utveckling och den geografiska spridningen – vilka länder projekten i huvudsak är lokaliserade till. Det finns också mer systemkritiska invändningar mot systemet. En av dessa är att det finns en risk att om de totala åtagandena om minskade utsläpp inte är mer ambitiösa än idag riskerar CDM att leda till att omvandlingstrycket minskar i industriländerna, vilket i sin tur leder till att nödvändiga åtgärder för att minska utsläpp och ställa om samhällena till att bli mindre energiintensiva riskerar att försenas. Sverige och CDM  Sverige ska minska de nationella utsläppen av växthusgaser med ungefär 20 miljoner ton per år. Under åren 1990–2009 minskade de svenska utsläppen något, men ökade igen år 2010. Enligt de svenska utsläppsmålen ska en tredjedel av minskningen ske genom köp av klimatkrediter, främst genom FN:s klimatkompensationsprogram CDM. Rapporten i media DN: Klimatkamp både här och där (5 november) Dagen: Svenska kyrkan kritiserar svensk klimatsatsning (1 november) Miljöaktuellt: Swedwatch sågar svenska klimatfonder  (1 november)