I slutet av 2011 äger det fjärde högnivåmötet om biståndseffektivitet rum i Busan i Korea. Mötet ska utvärdera de åtaganden som gjorts för att effektivisera biståndet, samt att enas om ny global agenda så att millenniemålen nås. Better Aid  och Diakonia delar den svenska regeringens åsikt att resultat i biståndet är viktiga,  men i ett brev till biståndsminister Gunilla Carlsson uttrycker vi en rad farhågor och synpunkter:

• Ett snävt fokus på synbara resultat riskerar att ske på bekostnad av ett långsiktigt stärkande av demokratiskt ägarskap och långsiktiga förändringar som krävs i partnerländer. Demokratiskt ägarskap, och att stärka lokala aktörer och system är en förutsättning för att uppnå hållbara resultat över tid. Ägarskap ingår i Paris agendan och resultat kan inte ses isolerat från detta.
• Ömsesidigt ansvarsutkrävande är central princip i Parisagendan. Givarnas agenda framhäver ansvar gentemot de egna skattebetalarna, vilket naturligtvis är viktigt, men ansvarighet inför medborgarna i mottagarländrena måste stå i centrum. Planer för gemensamt ansvarsutkrävande av både givar- och mottagarländer bör utarbetas baserat på lokala processer och internationella konventioner om tex att motverka korruption.  Better Aid framhäver också vikten av att minska biståndsberoendet.
• Den privata sektorn har en viktig roll att spela för utveckling men för att denna roll ska vara positiv så måste privata aktörer bidra till demokratiskt ägarskap, respekt för mänskliga rättigheter och en hållbar utveckling. Offentliga resurser och bistånd bör framförallt användas till att stödja småskaliga privata aktörer i fattiga länder.
• Öppenhet i biståndet är en förutsättning för effektivitet och ansvarsutkrävande. Sveriges initiativ Open Aid är positivt. Öppenheten måste dock gälla allt bistånd och alla aktörer i biståndet ska granskas utifrån biståndets mål, vilket inte är fallet idag. Det civila samhället har en viktig roll att spela för att stärka öppenheten. CSOs har tagit fram principer för att ta ansvar för sin egen effektivitet och öppenhet.
• I Accra gjorde givar- och mottagarländer ett åtagande att stärka samarbetet med organisationer i det civila samhället (CSO:s) och skapa förutsättningar för organisationer i det civila samhället att delta i utvecklingsprocesser Trots detta har CSO:s fått allt svårare att verka i många länder. Sverige har stöttat CSO processen och bör nu inför Busan tydligt stå upp för CSO:s viktiga roll för utveckling och driva på för skydd av och frihet för organisationer att verka.