Humanitär rätt

Vad är mänskliga rättigheter?

Mänskliga rätttigheter är en del av folkrätten. Det finns ett nära samband mellan internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter.

De mänskliga rättigheterna är kodiferade i olika så kallade traktater, mellanstatliga överenskommelser. Rätten till liv, rätten till åsikts- och yttrandefrihet och rätten till hälsa och boende, är exempel på mänskliga rättigheter.

Upphävanden och begränsningar av vissa rättigheter

Under särskilda omständigheter, såsom vid allmänfara och undantagstillstånd, kan en stat derogera (tillfälligt upphäva) vissa mänskliga rättigheter under en viss tidsperiod. Ett exempel på detta är mötesfriheten. Derogationen måste vara proportionerlig och får inte grundas på diskriminering.

Vissa rättigheter kan begränsas, men enbart om inskränkningen har stöd i lag och är nödvändig för att till exempel skydda den nationella säkerheten, folkhälsan etc. Till skillnad från en derogation, innebär en inskränkning inte ett upphävande av en viss rättighet. Rättigheten fortsätter att gälla, men i begränsad omfatning, beroende på omständigheterna. Exempel på rättigheter som kan begränsas är yttrande- och föreningsfriheten.

Grundläggande mänskliga rättigheter, såsom rätten till liv och förbudet mot tortyr och slaveri, kan aldrig åsidosättas.

Tillämplighet

En stat är skyldig att tillämpa mänskliga rättigheter på sitt eget territorium men också på ett territorium inom dess effektiva jurisdiktion, även om detta område ligger utanför statsgränserna. Effektiv jurisdiktion är det område och befolkning över vilket en stat de facto har kontroll över, även om det är utanför dess gränser, t ex under en ockupation.

Mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt

I sitt rådgivande yttrande om Muren, från juli 2004, diskuterade den internationella domstolen relationen mellan de rättsområdena internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter. Domstolen konstaterade att när en internationell väpnad konflikt föreligger, utgör IHL lex specialis (speciallagstiftning) medan mänskliga rättigheter, som är tillämpliga både i krigs- och fredstid, är tillämplig i allmänhet.

Tre möjliga relationer mellan de två rättsområdena klargjordes i yttrandet:

Situationer när bara internationell humanitär rätt tillämpas;
Situationer när bara mänskliga rättigheter tillämpas;
Situationer när en handlings lagenlighet måste granskas under båda rättsområden - t. ex. i situationer av väpnad konflikt.

Läs mer om den internationella domstolens rådgivande yttrande om Muren

Jurisdiktion

Jurisdiktion är den makt som en stat utövar över personer, egendom och händelser genom sina juridiska institutioner. Denna makt är vanligtvis begränsad till en stats egna territorium. I undantagsfall kan den utsträckas utanför landets gränser. Effektiv jurisdiktion är när en stat de facto har kontroll över ett annat folk eller territorium, t ex under en ockupation.

Jurisdiktion är också en domstols rätt att höra och avgöra ett mål.

Läs mer om jurisdiktion

Vad är rätten till självbestämmande?

Rätten till självbestämmande är en grundläggande princip i folkrätten, som ger folk rätten att själva bestämma sitt styrelseskick och form av statsbildning.

” I enlighet med principen om lika rättigheter och självbestämmande för människor fastslagen i Förenta nationernas stadga, har alla folk rätt att fritt bestämma, utan yttre inblandning, sin politiska status och sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling, och alla stater har en skyldighet att respektera denna rätt i enlighet med stadgans bestämmelser"

(FN:s generalförsamlings resolution 2625 (XXV). Deklarationen om principerna i internationell rätt om vänskapliga förbindelser och samarbete mellan medlemsstater i enlighet med FN-stadgan, 24 oktober 1970)

Rätten till självbestämmande är även omnämnd som en av målsättningarna med FN, enligt artikel 1, paragraf 2 i FN stadgan.

Läs mer om rätten till självbestämmande

Till FN:s webbplats och FN-stadgan (på engelska)

Senast reviderad
2013-01-03 Sara Yarden ihl@diakonia.se