|
Internationell humanitär rätt begränsar användandet av stridsmedel och stridsmetoder för krigsföring, alltså vilka vapen och metoder som kan användas vid militära operationer. Det enda godtagbara målet under krig är att försvaga fiendestyrkorna, inte att anfalla civila. Vapen som orsakar överflödiga skador eller onödligt lidandeInternationell humanitär rätt förbjuder vapen som orsakar överflödiga skador eller onödigt lidande. Därför finns det ett flertal överenskommelser inom internationell rätt som förbjuder eller begränsar användingen av vissa vapen. Användning, produktion, lagring och överföring av anti-personella landminor är förbjudna enligt 1997-års Ottawakonvention. 1980-års konvention om förbud mot vissa konventionella vapen innehåller fem protokoll som behandlar icke-detekterbara fragment (vapen som skadar med fragment som inte kan upptäckas med hjälp av röntgen), landminor (anti-personella och stridsvagnsminor), brandvapen (vapen som antänder objekt eller orsakar brännskador på människor), förblindande laservapen samt explosiva lämningar (vapen och ammunition kvarlämnade efter krig). Dessa konventioner är bindande för de stater som skrivit under och ratificerat dem. Biologiska och kemiska vapenAnvändningen av biologiska och kemiska vapen är förbjudna enligt 1925-års Genèveprotokoll. Detta protokoll är del av sedvanerätten och därför är alla stater bundna av det oavsett om de skrivit under protokollet eller inte. 1972 och 1993 antogs konventioner för att förbjuda användning såväl som produktion, transport och lagring av biologiska och kemiska vapen. Dessa konventioner är bindande för de stater som skrivit under och ratificerat dem. |
|