Diakonia - Människor som förändrar världen
Oscar Barcio och Martin Gonzales gör sig redo för dagens arbete på åkrarna nära byn Sikilta i Nicaragua. Foto: Daniel Ogalde Oscar Barcio och Martin Gonzales gör sig redo för dagens arbete på åkrarna nära byn Sikilta i Nicaragua. Foto: Daniel Ogalde

Här fortsätter den hårda kampen om mark

Fattigdom och diskriminering försvårar livet för ursprungsbefolkningen i Nicaragua. Diakonias samarbetsorganisation IPADE jobbar för att förbättra deras situation.

2016-02-16 Ansvarig: victoria gillberg

Morgonen har fört med sig en tjock dimma från bergen i fjärran. I de tidiga timmarna hörs vrålaporna skräna högljutt någonstans därute medan byn Sikilta sakta börjar vakna till liv. Klockan är 5:30 men redan har veden börjat huggas, mateldar tändas och vatten hämtas. Det är svårt att inte låta sig förtrollas av denna syn där solen sakta börjar klättra mellan träden medan byborna tyst rör sig mellan husen. Vid flodbanken står Martin Gonzales och Oscar Barcio och förbereder båten som ska ta dem uppströms, där deras åkrar ligger.

- Det är farligt, vi riskerar våra liv när vi tar oss dit, men vi måste. Vi måste ju sköta våra odlingar. Vi blir beskjutna, våra grödor bränns, våra heliga platser förstörs och vanhelgas och regeringen gör ingenting, säger Martin Gonzales.

Ett orättvist land

Nicaragua är ett litet land, som en tredjedel av Sverige, men med nästan sju miljoner invånare. Som i många andra delar av världen är fördelningen av mark orättvis. Några få äger mycket medan de flesta äger lite. Trängseln har lett till väpnad konflikt mellan ursprungsbefolkning och mestiser, eller ”kolonisatörer” som de nedsättande kallas här i regionen, en av de två största regionerna som gränsar mot den karibiska kusten. Här dominerar ursprungsfolken miskito och mayangna.

- Vi har länge blivit diskriminerade och utestängda från många delar av samhället, förklarar Willard Green, från Diakonia i Nicaragua och som själv tillhör urfolket Miskito.

Han kan berätta många historier om diskriminering, våld och förtryck som alltför ofta upprepas. Det är en destruktiv struktur som drabbat generationer och som nu dragits till sin spets.

- De illegala bosättarna har blivit fler och de tar sig in allt djupare på den mark som urfolken levt på, brukat och vördat i generationer. Mark som enligt lag ska vara skyddad men där regeringen inte gör något för att upprätthålla balansen. Det är inte så konstigt att det slutar i våldsamheter, förklarar Willard dämpat.

Ilario Lacayo visar upp de landmärken som ursprungsbefolkningen satt upp för att de illegala bosättarna ska veta att de måste respektera marken.

En brinnande mark

De illegala bosättarnas svedjebruk är främmande för urfolken, som anser att det skadar jorden. Bosättarnas bekämpningsmedel och gödsel drabbar vattnet i floden.

- Våra barn blir sjuka när de badat eller dricker av vattnet i floden. Så var det inte förr, berättar Ilario Lacayo.

Ilario tar oss med in i skogen. Han hugger en väg med sin machete genom den kompakta grönskan. Det känns som att vi vandrar länge men plötsligt står där en stenstod.

- Det här är vårt landmärke. Det är här vårt lands gränser börjar. Allt bortom detta tillhör Mayangnas, förklarar han stolt och fortsätter:

- Vi har rest den här stenstoden på flera platser för att bosättarna ska veta att de måste respektera marken.

Det handlar om dryga 43 000 kvadratmeter mark med djupa skogar, gröna berg och mäktiga vattendrag. Områden som till stor del redan är bebodda av illegala bosättare.

- Idag hugger man ner våra gamla träd. Det är träd som växt i generationer. De som utgör skogens hjärta.

Vördnaden är slående. Det är inte så underligt att Unesco utsett detta till ett världsarv. Men det är en utmärkelse som står på spel ju mer skog som skövlas.

Ett frö av hopp

I den lilla staden Siuna, inte långt ifrån byn Sikilta, finns Diakonias samarbetsorganisation IPADE. I nästan 30 år har de jobbat med hållbart jordbruk, att minska risken för katastrofer, med utbildning och demokratisering.

De arbetar med drygt 500 personer i 15 samhällen i området.

- Målet är att säkra tillgången till mat och att förbättra hushållens ekonomi. Många samhällen ligger i naturreservat, så hållbarhet är viktigt, säger Ninoska Moreno, koordinator på IPADE.

Deltagarna får lära sig att bruka jorden utan att skada skogen och de får ett startpaket med utsäde.

- Många familjer saknar mat på bordet.

Tidigare har de sått några få basgrödor och odlat och skördat under en begränsad tid. Men idag odlar man inte bara majs, ris och bönor utan även kakao, papaya och matbanan. På så sätt kan de inte bara mätta sina familjer utan också sälja överskottet och få en inkomst.

- Vi kan förändra vårt samhälle, steg för steg. Det tar tid men vi är på väg. Visst återstår det många utmaningar men med det här projektet kan vi inte bara skapa en hållbar framtid där människor lever i harmoni med naturen men där man även lever i harmoni med varandra oavsett etnicitet, säger Ninoska Moreno.

Fler bilder från Sikilta

Här i byn Siktila kämpar Nicaraguas ursprungsbefolkning för att få behålla marken de lever av.
Martin Gonzales gör i ordning båten inför dagens arbetspass på åkrarna utanför byn Sikilta.
Martin Gonzales gör i ordning båten inför dagens arbetspass på åkrarna utanför byn Sikilta.
Ermicinda Díaz är en av deltagarna i IPADEs utbildningar kring jordbruk och mänskliga rättigheter.
Ermicinda Díaz är en av deltagarna i IPADEs utbildningar kring jordbruk och mänskliga rättigheter.
Esperanza Figueroa, som också deltar i IPADEs projekt visar hur de producerar honung i trädstammar.
Även Esperanzas man Miguel Zamora Vílchez arbetar efter IPADEs projekt med honungsproduktion.
Även Esperanzas man Miguel Zamora Vílchez arbetar efter IPADEs projekt med honungsproduktion.