Diakonia - Människor som förändrar världen

Paraguay: Aldrig mer diktatur

Människor i Paraguay levde under general Stroessners diktatur i 35 år. Idag är det många som inte vet något om förtrycket som skedde under diktaturen. Det vill projektet "Aldrig mer diktatur" ändra på.

2012-07-17 Ansvarig: Edilberto Alvarez

Eleverna blev rikskändisar tack vare en film

I staden Lambaré utanför Paraguays huvudstad Asunción ligger skolan ”Escuela Presbisteriana Renacer” – en högstadieskola som tidigare var helt okänd. Men efter att de fick ett hedersomnämnande i en filmtävling om diktaturen i Paraguay under ledaren Stroessner har eleverna blivit kändisar och framförallt har de lärt sig mycket om en period av landets historia som de själva inte upplevt.

General Alfredo Stroessner tog makten i Paraguay 1954 och avsattes inte förrän 1989 efter en av de längsta diktaturerna i modern tid. Stroessner var nära förtrogen med Chiles diktator Augusto Pinochet och samarbetade även med diktaturerna i Argentina, Brasilien, Uruguay, Bolivia och Ecuador. När han störtades av sin förtrogne – och tillika sonens svärfar – Andrés Rodríguez – inleddes vägen till demokrati.

Projekt: Aldrig mer diktatur

Projektet ”Para los Derechos Humanos y Dictaduras Nunca Más” (För mänskliga rättigheter och aldrig mer diktaturer) sprider information om resultaten av den sanningskommission som utredde brott begångna under diktaturen i Paraguay.

De som ofta är sämst informerade, menar sanningskommissionen, är den generation som föddes efter diktaturåren eller mot slutet av dem. Eftersom de inte upplevt diktaturen kan de inte så mycket om vad som hände eller vad det innebär att leva i ett totalitärt samhälle. Projektet inriktar sig därför på att ungdomar ska lära sig vad en diktatur är och vad den inneburit för deras eget land.

Film- och novelltävling

För att bidra till ungdomars kunskap om diktaturen, utlystes en tävling för skolklasser. Tanken var att eleverna själva skulle leta reda på historier från diktaturen för att sedan berätta dem. Det fanns två olika alternativ. Antingen kunde man göra en kortfilm om de eller skriva en kort novell.

Ungdomarnas arbete resulterade i olika alster som uttrycker relationen till diktaturen på deras eget sätt och med ungdomars eget språk. Förutom att de själva lärde sig mycket under när de letade material till sina projekt, ger de färdiga filmerna och novellerna en chans för andra ungdomar att ta del av kunskapen.

Då: En helt vanlig, anonym skola...

Skolan ”Escuela Presbisteriana Renacer” är en helt vanlig högstadieskola. Här går eleverna i klass 7A som fick ett hedersomnämnande i filmtävlingen. Ljudnivån är hög när det ringer ut och barnen springer över skolgården. Klass 7A blir dock kvar för att berätta om sina upplevelser under filmprojektet. Eleverna är först lite blyga, men när någon börjat berätta lossnar det och de blir mer och mer entusiastiska och vill bidra med sina upplevelser. Det märks att de är stolta och att de lärt sig mycket.

- Först tyckte jag inte att det verkade så intressant. Men allt eftersom jag lärde mig mer och mer blev jag jätteintresserad. Det var roligt att lära sig mer om vårt lands historia och jag har mycket respekt för de personer vi intervjuade. Det var svårt för dem att prata om vad som hänt, säger Naila Rozzano.

Idag: Varken skolan eller diktaturen är "kañy" längre

- Jag visste väldigt lite om diktaturen. Men vi läste mycket, undersökte och letade oss vidare. En farfar hjälpte oss med att få tag på information. Jag tycker att vi lärde oss mycket, berättar Katy Gómez, en annan av deltagarna.

Förutom lärdomarna runt diktaturen och mänskliga rättigheter har tävlingen även inneburit andra positiva effekter. Eleverna har fått ökat självförtroende. Innan tävlingen kände de att deras skola var kañy, vilket är guaraní och betyder ungefär “okänd”. Ingen kände förut till skolan och det fanns inte ens en skylt med skolans namn.

När de fick besked om att de fått ett hedersomnämnande blev de jätteglada och hoppade upp och ner av glädje. De blev intervjuade av tidningar och radio. När man söker på deras skola på internet får man många träffar. Skolan är inte kañy längre och det är inte diktaturen heller.