Diakonia - Människor som förändrar världen
När Emiliana insåg att klimatförändringarna påverkade uppfödningen av lamor och produktionen av lamaull, bytte hon arbete. I dag arbetar hon med hantverk, och genom kvinnoföreningen hon startade försöker kvinnorna att påverka samhället de lever i.

Bolivia: Emiliana har anpassat sig till klimatförändringarna

Emilianas by förses med kristallklart vatten av en glaciär, men dess istäcke smälter på grund av klimatförändringarna. Emiliana leder ett projekt för kvinnor som anpassar sig efter de nya förutsättningarna.

2013-07-30 Ansvarig: Julle Bergenholtz

Emiliana tvingades avbryta studierna

48-åriga Emiliana har bott hela sitt liv i nationalparken Sajama, döpt efter glaciären med samma namn. Hon växte upp med mamma och storebror och familjen försörjde sig på att föda upp lamor och alpackor. Men den lilla inkomst de fick räckte inte långt och i det patriarkala samhället var det självklart att Emiliana, och inte hennes bror, skulle avbryta studierna. Hon tvingades lämna hemmet och söka jobb i huvudstaden La Paz, för att försörja familjen.

Utvecklade drivkraft och törst

Det var i huvudstaden, långt hemifrån, som Emiliana utvecklade sin ledarskapsförmåga. Hon hade engagerat sig som volontär i en kyrka och hennes drivkraft och törst efter kunskap ledde henne inte bara till att predika – hon lärde sig också att läsa och skriva på spanska, utöver modersmålet aymara.

Vid 16 års ålder återvände Emiliana till byn för att hjälpa sin mamma med lamauppfödningen. Hon engagerade sig också i den enda tillåtna lokala kvinnoföreningen och fick där kontakt med kvinnor i alla åldrar. Trots starkt motstånd från männen använde Emiliana sina ledaregenskaper bland kvinnorna.

- Jag ville lära andra kvinnor att läsa och skriva, berättar hon.

Märkte att glaciären förändrats

Genom det återupptagna arbetet med lamauppfödning märke Emiliana att glaciären förlorade delar av sitt snötäcke varje år. Barndomens högt belägna, våta betesmarker torkade ut allt mer och kvalitén på ullen försämrades så att det blev näst intill omöjlig att spinna tråd av den. Produktionen minskade och med den de redan små inkomstmöjligheterna. Vattenbristen påverkade balansen i nationalparkens ekosystem och hotade den mångfald av växter som finns i området.

Emilianas iakttagelser visade sig stämma. Vetenskapliga studier gjorda av Diakonias samarbetsorganisation, den bolivianska miljöorganisationen Agua Sustentable (Hållbart vatten), visar att glaciärmassan minskade med 51 procent mellan åren 1986 och 2012. Minskningen motsvarar 150 kvadratmeter om året och verkar bara accelerera.

Glaciären: För människorna runt Sajama är glaciären helig. Glaciärerna betraktas som besjälade varelser som bevarar harmonin mellan människa och natur och deras existens är något som angår alla. Att glaciären smälter är därför inte bara ett försörjningsproblem.

Startade förening för kvinnor

För att hantera klimatomställningen och handskas med bristen på vatten på ett hållbart sätt startade Emiliana Laura för tio år sedan en förening för hantverkskvinnor, Association de Mujeres Artesanas. Genom den kunde kvinnorna också säkra sina inkomster, eftersom föreningen gjorde det möjligt för dem att sälja egentillverkade produkter inom nationalparken.

- Trots motståndet från männen skapade vi föreningen. Det var det enda utrymmet vi hade för att tjäna pengar, förklarar hon.

Kvinnors deltagande värderas nu högre

Kvinnorna har tack vare föreningen kunnat organisera sig och kräva respekt för sina rättigheter. Arbetet har resulterat i att samhällets syn på deras deltagande i förvaltningen av vattnet har uppvärderats.

För sitt outtröttliga arbete och engagemang har Emiliana Laura dessutom tilldelats det högsta erkännandet och det högsta ämbetet en kvinna kan få i nationalparken när kvinnorna, och männen, i området utsåg henne till Mama Tamani.