Diakonia - Människor som förändrar världen
Marcelinas möjligheter till ett bättre, mer jämställt liv, har ökat. Foto: Markus Marcetic

Marcelina i Guatemala blev tvångsgift som barn

Marcelinas pappa tvingade henna att gifta sig med en man hon aldrig hade träffat. Hon var 15 år och livrädd. Sedan dess har hon fött åtta barn och levt ett hårt liv. Jämställdhetsprojektet Leva Lika har gjort tillvaron lite lättare.

2014-06-30 Ansvarig: Lena Hansson

Ute på den guatemalanska vischan bor Marcelina Melchior Escobar. Hon är 43 år och har åtta barn. Den äldste har fyllt 25, den yngsta är 6 år.

Marcelina kommer från en fattig familj. När hon var 15 år sa hennes pappa att det var dags att gifta sig med mannen han hade valt ut, en 25-åring som Marcelina aldrig hade träffat.

– Jag var rädd, jag ville absolut inte gifta mig. Och jag tyckte inte alls om mannen. Men jag hade inget val, pappa tvingade mig.

Rymde från mannen

Efter bara någon vecka stod Marcelina inte ut längre. Hon rymde från mannen och sprang hem. Men hennes pappa drog fram en käpp. Han slog henne och tvingade henne att återvända till mannen. När hon var 17 år födde hon sitt första barn. Idag är hon 43, har åtta barn och bor fortfarande med sin man.

– Jag har vant mig vid honom, säger hon. Men livet är hårt. Det är jag som gör allt hemma – sköter barnen, köper kläder, betalar skolgången. Och det är jag som sköter djuren och odlingarna.

Mannen dricker för mycket. Han dricker upp det mesta han tjänar och det händer att han är våldsam.

Marcelina är med i kvinnoorganisationen Aigmim, som blev en del av Leva Lika-projektet. Genom Aigmims kurser har Marcelina lärt sig baka bröd och ta hand om lantbruket. Idag har hon sitt alldeles egna bageri och hon har höns, kor, grisar, majs- och grönsaksodling. Det gör henne mindre beroende av sin man.

– Min situation har blivit mycket bättre. Nu har jag egna pengar på fickan, säger Marcelina och slår med näven över förklädesfickan. Nu behöver jag inte tigga av min man varje gång barnen behöver en ny penna till skolan eller nya byxor.

Får inte lämna hemmet utan lov

Marcelina frågar alltid sin man om lov innan hon går hemifrån. Förut sa han ofta nej, men nu när han ser att hon kan bidra till familjens ekonomi så låter han henne gå på kvinnogruppens utbildningar.

– Jag har lärt mig mycket. Titta här, säger hon och pekar med handen mot hönorna och tomaterna som hon odlar i växthuset.

Allt det här har hon åstadkommit tack vare kvinnogruppen. Med Leva Lika-projektet, sökte kvinnorna nya marknader för att kunna sälja mer av det de producerar.

– För mig är det viktigt att få gå på organisationens möten. Jag lär mig saker och jag får en möjlighet att prata med andra. Förut var jag bara hemma jämt.

Marcelina säger att hennes man är svartsjuk och därför ville han inte att hon skulle lämna hemmet.

– Jag sa till honom: ˮHur ska vi klara oss, jag måste ju jobba?ˮ Han gav mig ju inga pengar, så var skulle vi få mat ifrån?

Hon slår ut med armarna.

Viktigt träffa andra

– Ofta är kanske det allra viktigaste för kvinnorna att få en möjlighet att träffa andra, att lämna hemmet, att få utvecklas. Och sedan kommer möjligheten att tjäna egna pengar. Det gör dem mindre beroende av männen, säger Geremias López som jobbar för organisationen Aigmim.

I många familjer går barnen bara 4-5 år i skolan, familjen har inte råd med mer. Om kvinnan tjänar egna pengar kan hon dryga ut familjekassan och kanske bidra till att barnen får gå ytterligare något år i skolan. Det är viktigt för barnens utveckling.

Utan skor

– Jag kommer ihåg hur det var när jag var liten, säger Marcelinas son Josué Romero.

Då hade hans mamma inget utrymme att tjäna egna pengar och familjen var riktigt fattig.

– Jag gick barfota och med trasiga byxor till skolan. Under hela skoltiden hade jag aldrig någon skolväska, jag fick bära mina böcker i famnen.

Vi går över den lilla gårdsplanen där Josué Romeros systrar och hans fru sitter och väver traditionella tyger i starka färger. Han visar oss in i Marcelinas bageri och pekar på ugnen och de enkla träplankorna på väggen där brödet får svalna. Hela familjen hjälper till att grädda bröd när det är som mest hektiskt.

ˮMamma är en förebildˮ

– Mamma är en förebild för oss barn, särskilt för mina systrar. Hon har visat oss att kvinnor kan jobba hårt och nå framgång om de bara får chansen.

Och han är stolt över allt hans mamma har lärt sig. Hon, som bara har gått två år i skolan.

– Intellektuellt har hon utvecklats jättemycket. Nu vet hon hur marknaden fungerar och hon kan väldigt mycket om kvinnors rättigheter.

Ändå tycker Josué Romero fortfarande att det normala är att mannen är den som jobbar och försörjer familjen.

– Men det är klart – mamma har en fantastisk styrka. Ibland är hon faktiskt starkare än pappa. När han inte har jobb – då är det hon som drar in alla pengar.