Diakonia - Människor som förändrar världen

Han ger sig inte förrän han ser rättvisa arbetsvillkor

Kry Suntha ville först inte gå med i något fackförening eftersom han trodde att det bara skulle leda till problem. Men efter att ha lärt sig mer om fackligt arbete bestämde han sig för att starta en egen fackklubb. Nu – efter över tio års kamp – har han och hans arbetskamrater mer än fördubblat sina löner och fått bättre arbetsförhållanden.

2017-04-28

Suntha har arbetat för Caltex, som driver en kedja bensinstationer i Kambodja, sedan 2001. Då arbetade han mer än åtta timmar per dag, hade ingen betald semester och inga lediga helgdagar. Suntha och hans kolleger fick inte heller betalt för övertidsarbete och de fick ingen sjukförsäkring via jobbet. Lönen låg på 60 dollar i månaden. Kvinnliga anställda var tvungna att sluta om de blev gravida.

Hade hört att fackföreningar skapar problem

Suntha minns när han första gången hörde talas om att han kunde gå med i en fackförening: 

– Jag var inte alls intresserad eftersom jag hört att fackföreningar bara skapar problem på arbetsplatser och att de blockerar vägar när de protesterar. Jag fick höra att det inte fanns några fördelar med fackligt arbete.

Men sedan kom representanter från Diakonias samarbetspartner Cambodian Food and Service Workers Federation, CFSWF, till Sunthas arbetsplats för att berätta om anställdas rättigheter.

– Vi blev erbjudna att gå kurser i arbetsrätt, fackligt arbete, mänskliga rättigheter, konfliktlösning och arbetsmiljö, berättar Suntha.

Blev medveten om sina rättigheter som anställd

Någon tid efter besöket valdes han till ledare för den lokala fackklubben. Suntha utsågs också till klubbens kontaktperson gentemot CFSWF och fick delta i en sex månader lång, övergripande utbildning i fackligt arbete och arbetsrätt. Han blev medveten om sina rättigheter och beslutade att starta en egen fackförening kallad Labour Democratic Union-Chevron Company.

– Folk var rädda att förlora sina jobb och i början gick bara några få personer med, säger han.

Har lyckats höja lönen och minska arbetstiden

Gruppen fortsatte ändå att kräva bättre arbetsförhållanden och högre löner och fler och fler personer anslöt sig. Till slut var de starka nog att genomföra två strejker i Phnom Penh – en strejk 2004, som varade i två dagar, och en strejk 2015, som varade i tolv dagar. Vid den senaste strejken deltog anställda från oljebolagets alla 19 avdelningar för att kräva bättre arbetsförhållanden.

Tack vare uthålligt arbete har Suntha och hans kolleger stadigt lyckats höja sina månadslöner, från 60 dollar till 75 dollar år 2004, 143 dollar år 2015 och nu tjänar Suntha 160 dollar i månaden. Arbetsdagen är nere i åtta timmar, sex dagar i veckan, och de anställda får extra betalt för nattarbete och övertid.  

Fått bättre villkor för mammalediga

Fackföreningens hårda kamp har också lett till att de anställda fått rätt till 18 dagars semester per år och 25 lediga helgdagar. I Kambodja kostar sjukvård pengar, men nu bidrar företaget med 170 dollar per år till sjukvård. Kvinnliga anställda som är mammalediga får behålla 50 procent av lönen under tre månader och arbetsgivaren betalar 20 dollar i månaden för barnomsorg för barn mellan 1,5 och 3 år. 

Nästa steg blir hälsosammare arbetsmiljö

Kry Suntha säger att nästa steg är att försöka skapa en arbetsmiljö som är mindre hälsofarlig.

– Jobbet påverkar min hälsa negativt. Jag måste kontrollera bränsletanken på bensinstationen två gånger om dagen och när jag öppnar locket slår bränsleångorna upp i näsa, ögon och hals. Jag har ofta ont i halsen och hostar mycket, säger Suntha, som är orolig för att bränsleångorna kan skada hans lungor och ge hudinfektioner.

Behöver tre jobb för att försörja sin familj

Och trots att lönen har höjts måste Suntha fortfarande ha tre olika jobb för att kunna försörja familjen. Varje morgon stiger han upp klockan fyra för att åka från hemmet i Phnom Penh till Tropang Thlong, på gränsen mellan Kambodja och Vietnam där han arbetar med tullklarering på ett logistikföretag. På kvällarna, från klockan sex och fram till midnatt, arbetar han på bensinstationen i Phnom Penh – sex dagar i veckan. Lördagar och söndagar arbetar han på ett företag som säljer gödsel.

– Jag sover bara tre–fyra timmar per natt. Och ibland känns det som att jag glömmer bort hur mina två döttrar ser ut. Oftast sover de både när jag kommer hem och när jag åker tidigt på morgonen. Ibland gläntar jag på myggnätet runt deras sängar bara för att få se dem.

Får kraft från de positiva förändringarna

Sunthas fru har en statlig anställning och paret kämpar för att betala tillbaka på lånet de fick från en släkting för att kunna köpa sin lägenhet. Men trots att Suntha arbetar hårt försöker han fortfarande hitta tid för att engagera sig fackligt.

– Jag vill hjälpa mina arbetskamrater att få bättre arbetsförhållanden. Många av dem vet inte själva hur de ska göra.

Med kraft från de positiva förändringar som genomförts vill Suntha att facket ska bli ännu starkare och kräva ytterligare förbättringar, till exempel betald pension och höjd minimilön för alla. Han vill också arbeta för att den nya fackföreningslagen verkligen får genomslag på arbetsplatsen.

 

Berättat för Reth Peng, programhandläggare i Kambodja