Diakonia - Människor som förändrar världen
Att gräva dammar och odlingsgropar är ett hårt arbete. Men det lönar sig. Josphine Mutwii skördar så att det räcker och blir över. Foto: Alex Pritz

Josphine besegrade hungern

Josphine knixar med huvudet och pekar belåtet på den fyrkantiga gropen runt majsplantan. Det är tack vare den här enkla odlingsmetoden som hennes liv helt har förändrats.  

2015-07-27 Ansvarig: Lena Hansson

I många år led Josphine Mutwii och hennes familj av hunger. De överlevde tack vare mathjälp. Så fort hjälpen kom köade hon för sin ranson.

Nu har det gått några år sedan hon stod där och tiggde. Men minnet av hungern lämnar henne inte.

- Man kan inte tänka ordentligt. Det enda som rör sig i huvudet är: Jag har inget att äta, jag har ingen mat att ge mina barn.

Hon tittar ner på sina torra, slitna händer.

- Det känns som om man ska kräkas. Men magen är tom. Det finns inget att kräkas upp.

Hon skakar långsamt på huvudet. Sedan sprider sig plötsligt ett leende över hennes ansikte.

- Idag har jag massor av mat, säger hon.

Odlar sin egen mat

Josphine är med i projektet som Diakonia stöder i Kitui och hon odlar på ett smart, vattensnålt sätt. Hon visar runt bland sina frodiga fält.

- Tack vare projektet har jag lyckats lyfta familjen. Barnen går i skolan och vi är mätta, säger hon.

Josphine är en av de bönder som redan har tagit nästa steg i projektet. Hon nöjer sig inte med att ha mat så att hon klarar sig. Hon har börjat sälja tomater, lök, spenat, papaya, kassava och sötpotatis på marknaden.

- Akta! Var försiktig var du sätter fötterna! Om du trampar fel är det mina pengar du trampar på, säger hon och skrattar.

Hjälper grannarna att odla smart

Josphine är en sann eldsjäl. Det räcker inte för henne att försörja sin egen familj. Hon vill att alla i grannskapet ska få det bättre. Därför har hon uppmanat alla grannar att odla på samma smarta sätt som hon själv gör. Redan idag har 24 av dem grävt egna dammar och odlingsgropar. Många fler är under byggnation.

- Jag går runt och kollar så att de planterar och sköter vattenhanteringen ordentligt, säger hon med självklar röst.

- Jag kan ju inte odla så mycket att det räcker för alla i byn, men jag kan hjälpa till så att mina grannar kommer igång att odla själva. Då har vi alla tillräckligt att äta.

Kroppsarbete

Josphine är liten och späd. Det är svårt att föreställa sig att hon och hennes man har grävt den två meter djupa dammen och 3000 odlingsgropar.

- Titta, säger hon och drar upp ärmen för att visa sina smala, seniga muskler.

- Min man ser likadan ut. Men vi gräver tillsammans. Vi sjunger medan vi gräver. Då blir det lättare.

Hon hoppar ner i den nya dammen som de har börjat gräva och visar hur det går till. Hon ler medan hon sjunger.

Josphine tycker att framtiden ser ljus ut.

- Jag är 65 år, men när jag tittar ut över mina fält känner jag mig yngre än någonsin.

Nästa år hoppas hon kunna köpa en egen ko.

- Då mjölkar jag den såhär, säger hon och rör armarna upp och ner och gör mjölkande rörelser med händerna.

- Och året efter säljer jag ännu mer grönsaker och köper en bil. Jag köper en egen bil och parkerar den precis här, säger hon och pekar bestämt på den lilla öppna plätten framför oss.

- En egen bil!

Säljer och tjänar pengar

Hon visar stolt upp sin lilla plantskola.

- Vet du, jag tänkte såhär: Den som säljer plantor till mig har drivit upp dem med sina händer. Jag har också händer. Varför kan inte jag driva upp plantorna själv? Det blir mycket billigare att köpa frön än att köpa plantor.

Nu har Josphine så många plantor att hon kan sälja och tjäna pengar på dem.

Mindre stress

- Nu när jag har mat kan jag slappna av. Jag går ut på fältet och hämtar lite linser, jag går till marknaden och säljer dem och sedan låter jag pengarna slinka ner i fickan.

Hon visar med handen hur pengarna liksom glider ner i fickan. Och hon ler stort.

- Sedan går jag och köper kött och går hem och ropar på min man: ”Kom och ät. Idag blir det kött!”

- Så bra har jag det idag.