Diakonia - Människor som förändrar världen
Gertrudz Mutola i Moçambique är en eldsjäl. Sedan början av 1990-talet har hon jobbat för mot våld i hemmet och med hälsoinformation i trakten runt staden Manhiça.

Gertrudz i Moçambique stöttar misshandlade kvinnor

I Gertrudz Mutolas hjärta finns nästan obegränsat med utrymme. För trots att hennes liv varit fyllt av sorg och utsatthet stöttar hon varje dag misshandlade kvinnor och barn. "Gud gav mig ett hjärta med mycket medkänsla. I början gick jag själv ut där jag visste att folk samlades för att sprida kunskap om kvinnors rättigheter och hiv/aids. Och jag tänker inte ge upp!" säger hon.

2014-09-17 Ansvarig: Gabriella Riddéz

Härbärge ger misshandlade kvinnor skydd

Gertrudz Mutola bor i Manhiça som ligger cirka sju mil från Moçambiques huvudstad Maputo. Hon är lokal aktivist i kvinnorättsorganisationen MULEIDE (en förkortning av ”Mulher, Lei e Desenvolvimento”, ungefär ”Kvinna, juridik och utveckling”) som får stöd av Diakonia.

Sedan i början av 2014 tillbaka finns ett helt nybyggt kvinnohärbärge strax utanför Manhiça. Där erbjuder Gertrudz och MULEIDE misshandlade kvinnor skyddat boende.

Gertrudz och de andra kvinnorna försöker alltid att medla mellan kvinnan och den misshandlande mannen. I medlingen involverar de ofta både kvinnans och mannens släktingar, så att många blir engagerade i problemet och hjälps åt att hitta en bra lösning för både kvinnan och barnen. Om våldet trots medlingen fortsätter så hjälper MULEIDE till med polisanmälan och ger stöd i rättsprocessen.

- Våldet skapar ju en situation där mannen och hans familj inte kan bo under samma tak. Och eftersom mannen ofta är den som har en inkomst så ska han enligt vårt lands lag se till att barnen får mat och tak över huvudet. Vi har drivit flera fall till domstol, så männen här vet att juridiken inte är ett tomt hot, säger Gertrudz.

Sprider kunskap om hiv och aids

Gertrudz är ett välkänt ansikte i byarna runt Manhiça. Även på sjukhuset vet alla vem hon är. Hon kommer ofta dit med kvinnor som misshandlats eller med personer som hon misstänker drabbats av hiv. Hon har koll på lagar och rättigheter för de drabbade och räds inte att ta strid mot myndigheterna.

- Jag började engagera mig i de här frågorna 1992 och sedan fortsatte jag bara. I början ställde jag mig utomhus på ställen där folk samlades, på marknaden och så. Eller så bad jag ledaren i en by att kalla samman folk så att jag kunde prata med dem om hiv och kvinnors rättigheter. Så småningom kom jag i kontakt med MULEIDE, fick utbildning och kunskaper som jag ville sprida till många fler, berättar Gertrudz.

Förutom arbetet för kvinnors rättigheter och mot våld i hemmet så är arbetet för kvinnors och barns hälsa och rättigheter en stor del av MULEIDE:s aktiviteter. Att i alla sammanhang ta upp och informera om hiv är en självklarhet. Enligt FN-organet UNAIDS lever omkring 15 procent av befolkningen i Moçambique med hiv och omkring 750 000 barn är föräldralösa på grund av pandemin.

- Förut var hiv tabu. Ingen ville prata om sjukdomen. Men när jag kom till en by för att prata så sa jag alltid rätt ut att ”Jag vill prata med er om hiv och aids, är det okej? Och alla svarade JA!”. De ville ju veta mer, för de såg ju att allt fler drabbades av sjukdomen. Numera vet de flesta att hiv inte handlar om folks sexliv – det handlar om hela samhället och berör alla. Och de flesta här i trakten vet att det finns mediciner och vård som drabbade har rätt till, säger Gertrudz.

Våld i hemmet vanligt

Våld i hemmet är mycket vanligt i Moçambique. Det ses av många som naturligt – att män står över kvinnor och har rätt att slå dem.

- I snitt har jag hjälpt mellan 10 och 15 misshandlade kvinnor per år sedan 1992. Jag är lycklig och stolt över att kunna hjälpa andra och kommer att fortsätta med det så länge jag lever. Jag vet att jag räddar livet på människor, och det gör mig lycklig, säger Gertrudz.

Via MULEIDE får hon varje år gå utbildningar och lära sig mer om vilka lagar som finns för kvinnors och barns rättigheter.

Blev själv misshandlad

Gertudz har nio vuxna barn, varav sex fortfarande lever. Hennes engagemang för kvinnors rättigheter kommer från egna erfarenheter av vad det innebär att vara utsatt för våld i hemmet.

- När barnen var små slog min man mig och försökte slänga ut mig från huset. Men jag sa alltid att ”jag lämnar inte detta hus”, för vart skulle jag ta vägen, berättar hon. 

Det slutade med att mannen flyttade till en ny kvinna och fick sex nya barn med henne. Men så dog både mannen och hans nya kvinna. Gertrudz åkte dit och kunde konstatera att deras barn var övergivna. Hon tog med sig två av dem hem till sig och såg till att de andra fyra fick komma och bo hos andra släktingar.

- Gud gav mig ett hjärta med mycket medkänsla, säger Gertrudz.

Idag är alla barnen stora och några av dem har gått i sin mammas fotspår och är själva aktivister för mänskliga rättigheter, demokrati och folkhälsa.

Viktigaste rådet: Sök hjälp!

Gertrudz arbete med MULEIDE sker i stort sett på ideell basis. Sin försörjning får hon genom att sälja bröd och socker på marknaden. Med pengarna hon och barnen tjänar på marknaden har de kunnat bygga sig ett bra hus.
Gertrudz har ett råd som hon vill skicka med till alla som får ta del av hennes berättelse:
- Människor som lider måste söka hjälp, oavsett om det är för att man blir misshandlad eller är sjuk. Det finns inget att skämmas för. Hjälpen finns där!