Diakonia - Människor som förändrar världen

Nget Khoun - en kämpe för de fattiga

Nget Khoun i Kambodja är en eldsjäl som brinner för förändring, som modigt jobbar tillsammans med andra för att människor som lever i fattigdom ska få makt över sina liv.

2013-09-26 Ansvarig: Magdalena Ackeberg

Har fått utbildning - inte längre rädd

72-åriga Nget Khoun står allra längst fram vid kravallstaketet i Phnom Penh, Kambodja och hytter med näven åt polisen. Några timmar tidigare säger hon:

– Jag brukade vara rädd för att gå till möten och protestera, men jag är inte rädd längre. Inte sedan jag fått utbildning och lärt mig om mina rättigheter, säger hon.

Fängslad för sitt engagemang

Hon är en senig kvinna. Nästan bara skinn och ben, och ändå så stark. I flera timmar står hon i den gassande solen och protesterar mot att två kvinnor sitter fängslade för ett brott de inte begått. Nget Khoun vet vad det innebär att sitta fängslad i Kambodja. Hon ritar med handen upp den minimala yta hon hade att sova på under de 33 dagar hon var arresterad, berättar att hon inte kunde vrida på kroppen utan att törna i en annan, säger att soppan var lika vattnig som under det vidriga Pol Pot-styret i början av 1970-talet.

– När Pol Pot kom till makten levde jag i Phnom Penh och jag tvingades lämna staden. Men alla drabbades, oavsett om du var fattig eller rik. Nu tvingas bara fattiga människor att lämna sina hem och deras mark tas ifrån dem och ges till de mäktiga och rika. De tar min mark och sätter mig, markägaren i fängelse. Det är inte rättvist. Det får mitt hjärta att brista.

Nget Khoun är 72 år gammal och går ändå längst fram i leden och protesterar mot att korrupta makthavare och företag lagt beslag på hennes och andras mark. Foto: Stephen Welch

Lärt sig sina rättigheter

Nget Khoun har tillsammans med flera andra kvinnor stötts av Diakonias samarbetsorganisation Equitable Cambodia. Hon har deltagit i utbildningar, blivit medveten om sina rättigheter, organiserat sig och engagerat sig politiskt.

– Vi kämpar för vår rätt till ett hus och ett hem. Jag har lärt mig om landrättigheter och nu förstår jag hur lagen fungerar.

Nget Khoun vill inte flytta

Många familjer där Nget Khoun bor har tvingats flytta till ett område utanför stan där det är oerhört svårt att försörja sig. Nget Khoun vill inte flytta, hon vet att många som flyttat av rädsla för repressalier har svårt att försörja sig. Och även om hon i dagsläget inte har papper på marken där hennes hus står, så hoppas hon att hennes och de övriga kvinnornas protester ska ge frukt i framtiden. Hittills har över 630 familjer fått papper på sin mark efter flera år av påverkansarbete och demonstrationer, och Nget Khoun strider för att alla familjer som är kvar ska inkluderas.

– Efter Khmer Rouge tiden hade jag ingenting och jag arbetade hårt för att köpa ett hus som jag sedan sålde så att jag kunde köpa detta, säger hon där hon sitter i skuggan utanför sitt klarblåa trähus som är som ett enkelt skjul med plåttak.

– De har helt enkelt stulit mitt hus och marken som jag köpte med mina egna besparingar. Jag accepterar inte det, säger hon.

Vägrar att ge upp

Under Pol Pot-tiden förlorade hon två söner och två bröder och svalt. Hon vet vad det innebär att vara utsatt för svåra påfrestningar. Och på grund av hennes protester får hennes dotter inte längre sälja mat utanför polisstationen och själv kan hon inte hyra ut rum i huset. Hon har inga inkomster längre. Ändå ger hon inte upp.

– Ibland känns det om jag vill ta mitt eget liv, men då skulle ju regeringen vinna. Om jag dör vill jag åtminstone dö samtidigt som jag demonstrerar. Jag har ingenting att förlora, jag kommer inte att sluta protestera förrän jag får min mark tillbaka, förrän vi alla får vår mark tillbaka.