Diakonia - Människor som förändrar världen
Maman Victorine Maman Victorine Nkuamusu tillsammans med andra deltagare i det Diakoniafinansierade jordbruksprojektet.

Jordbruket gör dem självständiga

Hon var tvungen att börja odla för att ha råd att skicka sin son till universitetet. Maman Victorine Nkuamusu deltar i ett kvinnoprojekt finansierat av Diakonia. Via projektet har kvinnorna kunnat öka sina inkomster men också bli medvetna om sina rättigheter. – Många av oss är änkor och vi har flera barn. Många av oss hyr också marken vi odlar och vi arbetar precis som männen. Så vi är redan självständiga kvinnor. Vi säger ifrån.

2017-06-15

Victorine är en stolt och stark kvinna. Hon skrattar mycket och är angelägen om att visa upp sina odlingsfält och grunden till det hus hon håller på att bygga. Hon bor i en vacker del av världen, i byn Mpozo i Kongo-Kinshasa, en liten by där ett vattendrag skär genom de frodiga fälten. Men trots att landet är så bördigt så brottas invånarna med fattigdom, korruption, konflikter och bristande jämställdhet.

– Jag är lärare, men jag kan inte leva på lönen. Det är arbetet på fälten som betalar min sons skolavgifter.

Nya tekniker ökade omsättningen

Även om Maman Victorine arbetar i skolan varje dag så var hon tvungen att börja arbeta med jordbruk 2003 för att ha råd att skicka äldste sonen till universitetet. I början hyrde hon marken hon odlade, men nu äger hon sin egen mark.

– Genom Refed lärde vi oss moderna odlingstekniker som har gjort att vi kunnat öka vår avsättning.

Att utbilda kvinnorna i jordbruk är en viktig målsättning med det Diakoniafinansierade projektet. Kvinnorna har också fått pengar till utsäde och Victorine har sått vårlök och spenat.

– Vårlök är en bra bulkgröda. Jag skördar och säljer och sen planterar jag nytt och säljer igen, säger hon och fortsätter:

– Vi har kunder som kommer hit och köper av oss och sedan säljer grönsakerna i Matadi. Hur mycket vi tjänar beror på läget på marknaden.

Victorine är också medlem av en kvinnoförening.

– Många av oss är kvinnor och vi har många barn. Många av oss hyr mark som vi brukar och vi betalar skolavgifter med pengarna vi tjänar. 

Målet – att bekämpa fattigdomen

Hon säger att de redan är självständiga, och arbetar precis som männen.

– På mötena utbyter vi idéer. Målet är att bekämpa fattigdomen, att bli självständiga och inte begränsas av våra kroppar. Vi säger vad vi tycker. Ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. Många kvinnor är rädda för att säga ifrån, men vi säger ifrån.

Victorines man dog 1994 och hon gifte aldrig om sig. Hon ville ta hand om sig själv och hittills har det gått bra.

– Jag vill inte vara en parasit på någon, varken på en man eller på mina barn. Jag kan försörja mig själv.

Hon har tre barn. Den yngste bor fortfarande hemma och hon tar också hand om ett av sina barnbarn.

Victorine har börjat bygga ett hus på odlingsmarken hon äger.

– Jag bor femhundra meter längre bort. En dag kommer jag att bo här så att jag kan odla på min egen bakgård, säger hon med ett leende.