Diakonia - Människor som förändrar världen

Export till priset av mänskliga rättigheter? - uppföljning 2013

I två tidigare rapporter har Amnesty och Diakonia granskat och följt upp i vilken utsträckning som Exportkreditnämnden och Svensk Exportkredit tar hänsyn till mänskliga rättigheter i sina kreditbedömningar. I en ny rapport ser vi att det fortfarande finns stora brister i deras arbete.

2013-11-14 Ansvarig: Magnus Walan

Exportfrämjande för hundratals miljarder

Via de egna exporkreditorganen Exportkreditnämnden, EKN, och AB Svensk Exportkredit, SEK, försäkrar och finansierar staten svenska företags exportaffärer. Detta exportfrämjande omfattar hundratals miljarder kronor, och bara under 2012 garanterade EKN affärer till ett värde av 49 miljarder kronor i 123 länder.

Framsteg gjorda, men brister finns kvar

I två tidigare rapporter har Amnesty och Diakonia granskat och följt upp i vilken utsträckning som EKN och SEK tar hänsyn till mänskliga rättigheter i sina kreditbedömningar. Trots att uppföljningsrapporten visade att de, genom ökad transparens, nya rutiner och policydokument, hade tagit steg i rätt riktning, kan vi genom denna vår tredje granskning i serien "Export till priset av mänskliga rättigheter" konstatera att stora brister fortfarande existerar.

Följer inte FN:s principer

I sina styrinstrument för exportkreditorganen hänvisar regeringen till de högsta gällande internationella standarder som finns när det gäller företag och mänskliga rättigheter: FN:s ramverk och vägledande principer samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag, men bara i ägarpolicyn kräver man att FN-principerna ska efterlevas. Vår granskning visar dock att både EKN och SEK i praktiken följer Världsbankens standarder (IFC), som inte lever upp till FN:s principer. Sveriges politik för global utveckling (PGU), som innebär att alla politikområden ska främja en rättvis och hållbar utveckling, nämns inte i statens ägarpolicy för SEK, utan endast i regleringsbrevet för EKN. PGU nämns inte heller i vare sig EKN:s eller SEK:s egna policyer.

Exempel: Eldorado och Suzanos massabruk i Brasilien
För att bedöma om de nya styrdokumenten och rutinerna räcker för att säkerställa att exportaffärerna inte påverkar mänskliga rättigheter negativt, har vi granskat två av de affärer som EKN och SEK beredde och beviljade 2012. De klassas som potentiellt riskabla (A-affärer) och gäller två stora pappersmassafabriker i Brasilien, Eldorado i mellersta delarna av landet och Suzano i nordöst.

Båda bruken är del i den massiva expansion av massa- och pappersindustri i Brasilien. De sysselsätter mer än 20 000 personer med allt från byggprocess till arbetet på de hundratusentals hektar eukalyptusplantage som förser bruken med råvara. Tidigare erfarenheter från liknande projekt, såväl i Brasilien som i andra länder, visar att allvarliga risker föreligger för kränkningar av mänskliga rättigheter när det gäller arbetsvillkor och fattiga människors tillgång till mark.

Den fortsatta bristen på transparens gör det omöjligt att göra en fullständig bedömning, men med den information vi fått ut från EKN och SEK har vi kunnat konstatera att projektens hantering av både arbetsvillkoren och markfrågorna varit otillräcklig. Inget av projekten lever upp till de krav som internationella standarder ställer om att företag ska identifiera och agera för att skydda särskilt utsatta grupper. Till exempel har inga fackliga organisationer konsulterats under konsekvensanalysen. EKN har dock ställt krav i avtalen med företagen för att försöka få bukt med dessa brister.

Garantier och lån får inte gå till kränkningar av mänskliga rättigheter

I linje med sina folkrättsliga förpliktelser måste Sverige genom lagstiftning och/eller genom uppdaterade uppdrag och ägardirektiv säkerställa att garantier och lån inte ges till affärer som riskerar att orsaka eller bidra till människorättskränkningar. Sverige måste tillämpa FN:s ramverk och vägledande principer fullt ut i det egna exportfrämjandet genom att klargöra vad som krävs ytterligare för att exportkreditorganens konsekvensanalyser, due diligence, gällande mänskliga rättigheter ska leva upp till FN:s regelverk.

Ökad insyn i exportorganen, transparensgaranti och ändrade sekretessdirektiv

Transparens och tillgång till information är nödvändigt för att människor ska kunna delta i beslutsprocesser som kan påverka deras rättigheter. Därför måste insynen i den exportfrämjande verksamheten utvidgas radikalt. SEK måste omgående åläggas att följa OECD:s rekommendationer om publicering av projektinformation för högriskaffärer. Regeringen måste se över institutionernas öppenhetsprinciper och vid behov ändra lagstiftningen.

Säkerställ att PGU får fullt genomslag i exportkreditverksamheten

Staten måste uppdatera sin ägarpolicy och tydliggöra att exportorganens verksamhet omfattas av PGU för att den ska kunna utvärderas gentemot PGU:s särskilda fattigdoms- och rättighetsperspektiv. UD och Finansdepartementet behöver utarbeta en handledning som klargör vad PGU-målen och perspektiven har för innebörd för de statliga exportkreditinstitutionerna. Vidare måste EKN och SEK utveckla egna policyer i relation till de båda PGU-perspektiven, som möjliggör projektspecifika utvärderingar. En oberoende mekanism bör tillsättas för att utvärdera genomförandet av PGU avseende konsekvens och effektivitet.