Diakonia - Människor som förändrar världen

Frågor och svar om effektivt bistånd

Här har vi samlat vanliga frågor om effektivt bistånd och Diakonias svar på dessa.

2013-09-26 Ansvarig: Magnus Walan

Frågor och svar om bistånd

Vad kostar det samlade biståndet?

Enligt OECD var det totala globala biståndet under 2011 cirka 142 miljarder dollar. Även om det är en ökning visar beräkningar att det fortfarande saknas 53 miljarder dollar för att kunna uppnå millenniemålen till 2015. Och då har vi bara halverat fattigdomen eftersom millenniemålen bara talar om en halvering av andelen extremt fattiga människor, det vill säga människor som lever på mindre än en dollar om dagen, fram till år 2015.

Hur mycket ger olika länder i bistånd?

Trots att bistånd är effektivt för att bekämpa fattigdomen så lider det av underfinansiering. 1970 satte FN som mål att de rika länderna ska ge minst 0,7 procent av sin inkomst i bistånd. Under 2012 var det endast fem länder som höll sig över den nivån: Danmark, Holland, Luxemburg, Norge och Sverige.

2005 enades EU-länderna om att alla EU-länder som inte uppnått målet på 0,7 procent ska göra det senast till år 2015, vilket fram till 2012 alltså inte är i närheten av att genomföras. I finanskrisens spår minskar dessutom flera av givarländerna sitt bistånd.

Ett stort problem är också att Sverige och andra EU-länder använder bistånd till andra saker än fattigdomsbekämpning. En rapport av folkrörelser i Europa visar att cirka 14 procent av Sveriges bistånd inte går till andra länder, utan istället medfinansierar den svenska flyktingpolitiken. Ett annat problem är att skuldavskrivningar tas från biståndet. Skuldavskrivningar är en viktig del i att bekämpa fattigdomen. Men de bör inte finansieras av biståndet. FN har tydligt sagt att det behövs både skuldavskrivningar och bistånd om vi ska klara av att leva upp till millenniemålen.

Riskerar inte biståndet att stärka odemokratiska regimer?

Givetvis ska bistånd inte gå till att förstärka odemokratiska regimer. Bistånd som går till statskassor, så kallat budgetstöd, ska följas noggrant så att det bidrar till demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna, fattigdomsbekämpning och andra utvecklingsmål.

Förtryckande diktaturer ska inte få bistånd som går direkt in i statskassan. Istället kan biståndet ges till organisationer som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter. På så sätt bidrar biståndet till en positiv utveckling i landet. Men det kan också bidra till att stärka en demokratisk utveckling i svaga stater, till exempel genom uppbyggnad av ett rättsväsende. Att överge stater med bristande demokrati är sällan en bra lösning.

Diakonia ger aldrig bistånd till regeringar eller enskilda personer. Vi förmedlar istället vårt stöd genom lokala samarbetsorganisationer.

Äts inte biståndet till fattiga länder upp av korruption?

Att korruption ibland förekommer även då biståndshjälp förmedlas är naturligtvis förkastligt. Men samtidigt är det inte ett argument för att avbryta allt bistånd. Tvärtom behövs riktat bistånd till många utvecklingsländer för att förhindra korruption, vilket påpekas av Kommissionen för Afrika.

Exempelvis behövs stöd för att bygga upp öppna och demokratiska budgetprocesser, så att människor kan se vad landets resurser går till. Att stärka organisationer och parlament är också viktigt så att dessa kan granska makthavare.

Det är viktigt att komma ihåg att det alltid finns två parter vid korruption, en som ger och en som tar emot. Bara ett fåtal rika länder har ställt sig bakom FN:s konvention mot korruption. Givarländer, IMF och Världsbanken har tidigare lånat ut pengar till fattiga länder med korrupta ledare. I andra fall har företag bidragit till korruption genom att betala ut mutor för att få kontrakt för utvinning av exempelvis olja och gas i fattiga länder. Det är viktigt att både givar- och mottagarländer ställs till svars, vilket organisationen Transparency International påpekar.

Hur kan biståndet bli bättre och mer effektivt?

Det finns många områden där biståndet kan förbättras. Diakonia anser att:

- Biståndet i större utsträckning måste fokuseras på fattiga människors behov och utgå från ett rättighetsperspektiv och målsättningen om en ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar utveckling.
- Biståndet måste utgå från mottagarländers egna strategier för att bekämpa fattigdom. Strategierna ska ha tagits fram i demokratiska processer där folkrörelser deltagit. Detaljstyrning genom krav på en viss typ av ekonomiska reformer måste upphöra.
- Både givar- och mottagarländer har ett ansvar att leva upp till målsättningar om fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter, demokrati och miljöhänsyn. Målsättningarna bör kopplas till internationella överenskommelser och konventioner.
- Biståndet ska inte urholkas genom att finansiera skuldlättnader, flyktingmottagande eller till utländska studenter. Biståndet behövs till finansiering av utbildning, hälsovård och andra grundläggande mänskliga behov.
- Biståndet ska inte användas för att finansiera anpassning eller motverkande av klimatförändringarna. Det behövs additionella, det vill säga mer, resurser för att klara den uppgiften. Biståndet måste dock klimatanpassas.
- Biståndet ska inte vara bundet till att mottagarländer måste köpa produkter från givarländerna, eftersom det leder till ökade kostnader i mottagarländerna.
- Biståndet ska inte användas för att finansiera militära insatser.
- Biståndsflöden måste vara stabila och möjliggöra en långsiktig planering i mottagarländerna.